Och närhelst man slår på TVn är kungen där. Hur många TV-program kan man göra om honom, egentligen? Många, tydligen. Men han är ju en intressant liten sprätt, så varför inte.
När jag ser de här programmen känns han så bekant på något sätt. Som om han vore en närstående, eller rent av en del av mig själv. Blicken, kärvheten, det naturliga rufset på huvudet och humorn som man kan ana. Är han min tvillingsjäl, eller vad?
Nej, jag vet. Men det känns så.
6 kommentarer:
Svårt att INTE se ett kungaprogram i dessa dagar. Stackars lilla grabb, kan jag inte låta bli att tänka, när jag såg lite glimtar från hans uppväxt. Hoppas du hade en av uppfostringsråd och utbildningsråd mindre övervakad barndom!
Min barndom var inte av det övervakade slaget! Förutom ibland. /N
Ibland tycker jag att din välutvecklade förmåga till igenkänning går lite för långt! Som nu och som när du i tidigare inlägg kände igen dig i Kung Charles. I am just saying! 😄🤗
Professorn: Jag kan inte hjälpa det, men kungar får mig att känna mig som hemma. :)
Det är bara för att han (kungen) påminner om pappa ibland. Båda har (pappa hade)det där lite tafatta men samtidigt samlade, intelligenta kommentarerna (men samtidigt frånvarande korkat) blandat med långsam eftertänksamhet i kombination med en alldeles egen humor som ibland sipprar ut. Eftersom du är en av pappas tre avkommor så känns det helt enkelt bekant, som en del av dig själv.
Så ja, helt relevant att han (kungen) inte bara känns som utan kanske till och med ÄR din tvillingsjäl.
Monica
Krusiduller: Ja, det är nog pappa som spökar. Pappa var ganska lik honom, även till utseendet. Lite, i alla fall ... Hemtam känns han, kungen.
Skicka en kommentar