Nu är jag cool och slänger ut ett litet avsnitt ur den beiga, tänkte jag för en stund sedan och började kolla efter en lagom snutt som i någon mån klarar att stå för sig själv.
Varför inte, liksom?
Ja, därför att jag, när det väl kom till kritan, kände att snutten jag valde helt plötsligt inte var tillräckligt stadig på benen. För hackig, för knäpp, för abrupt, för otydlig i stilen och för dålig, helt enkelt.
Så det blir ingen snutt.
Det är konstigt. Ena stunden kan jag läsa igenom något jag skrivit och känna, shit, det här är ju bra! Andra stunden kan jag läsa igenom samma avsnitt och känna, shit, det här är inte bra.
Hur fan ska jag ha det?!
Uuuuuuuuäääääääääääh! (Läs: synd om mig.)
Men på torsdag kväll ska jag i alla fall vara cool. Då ska jag gå på en supercool restaurang i Stockholm som jag aldrig varit på. Jag har kollat in websidan, det är därför jag vet att den har en coolhetsfaktor som våra restauranger här ute i landsorten aldrig kommer i närheten av. (Och då har vi ändå en restaurang i en svamp.)
Frågan är nu bara vad jag ska ha på mig för att smälta in. Jag går dit tillsammans med två Stockholmsbruttor, som förmodligen vet allt om att smälta in i det mesta. Så som Stockholmsbruttor gör. Jag ska i alla fall inte ha rutiga byxor, det var en av dom väldigt tydlig med.
Kanske räcker det med att jag tuggar tuggummi? Och virar håret runt fingret? Och säger eeeeee istället för äääää?
Nu ska vi eeeeeeta!
Har ni eeeeeetit feeeerdigt?
Så vi kan beeeeeetala?
Ja, det sista är samma hos oss, förstås. Vi säger ju inte bääääääätala. Om nu någon trodde det.
Ja, kära nån.
Det kommer nog gå bra, det kommer det säkert.
22 kommentarer:
Jag ser fram mot att få en rapport från torsdagen. Gärna en bild också så att jag inte behöver tänka när jag ska iväg. Blir ju så fel ibland när man överstylar sig
Nä är nog bäst att bara "va sej schälv"
Jag har flera gånger tänkt att jag ska lägga ut ett kapitel eller så av min debutroman på bloggen. Men så vet jag inte vilket kapitel jag skulle välja. Och så blir jag osäker på om det är tillräckligt bra... Då har jag ändå fått fantastiskt bra feed-back. Jag tror att det är normalt att känna tvivel. Men vi som läser skulle bli glada om du vågar! :)
Alldeles säkert! Får man inte ha rutiga byxor i storstan?
Vadå du ledsen!? JAG är VÄLDIGT ledsen som inte får läsa och struntar i din besdömning. GE MIG lite beigt nu! Puh så trött jag blev nu. Men hon den ena stockholmsbruden som vägrar rutiga byxor... jag såg det, hon vet ju att med rutiga byxor sticker ni inte ut alls. Vanlig jeans däremot... nåja, vilken restaurang ska ni ge ära och berömmelse åt på torsdag?
Vem tänker på byxor på restaurang? Allas fokus kommer naturligtvis ligga på det goda surdegsbrödet som varje restaurang av klass serverar innan maten.
Har ni några treeeed i Örebro? Eller reeeevar? Ällär?
Det jag skriver har ett utgångsdatum?! Samma dag jag skrivit det är det jäkligt bra, nästa dag riktigt hyggligt, på tredje dagen i bästa fall läsvärt. Har det legat en vecka är det i mycket dåligt skick och kan ha börjat osa....
Lycka til på torsdag, gör bara som de andra gör!
Det där låter så jobbigt och besvärligt med een och ään och rutiga byxor att jag tror att det är lika bra du stannar hemma. Tänk om tuggummit fastnar i håret på dig när du snurrar och tuggar på det där sättet! Stanna hemma så träffas vi på torsdag som vanligt! Då ses vi då?
Ta med dig ett utdrag ur den beigea så läser jag det.
Lisbeth: Ja, jag kanske ska te å va me schälv. Det kommer nocka Stockholmarna.
Hanna: Det är kanske det att det blir ryckt ur sitt sammanhang. Tonen mm kommer så att säga inte till sin rätt då.
Cina: Tydligen inte.
Singel: En väldigt hipp en.
Jag måste nog skriva klart först, tror jag. Och kanske trilla av pinn. Men sen så.
Mocka: Du det här är ingen surdegsbrödsrestaurang! Oh no.
Magica: 3 D, har vi haft flera år men revar används väl mest vid havsfiske?
Lippe: Japp, jag ska bara göra som dom gör och säga samma saker som dom säger.
Knaster: Ååkejråå.
Såhär tror jag. Jag tror att du är för "nära" det du skrivit. Om du läser det om ett par månader kommer du se det med helt andra ögon, med en utomståendes ögon. Och där höll jag på att skriva utstående ögon.
Sen är det där med rutiga brallor. Om du äger ett par rutiga så sätt för allt i världen på dem! Bara de inte är rutiga i grön och blått. Helst beige ska det vara.
Jag ser fram emot att få läsa något ur din beiga.
Lycka till i Stockholm! Du verkar ha koll på läget, så det ska nog gå bra :)
Äsch i Stockholmia får man väl se ut hur som helst? Ingen verkar höja på ögonbrynen hur man än ser ut. Pratar naturligtvis inte om mig själv Oh No, men alla andra.. såklart!
Ser fram emot att läsa den beiga!!!
Lycka till i Stockholm, går säkert bra!
kram
Maj: Med utstående ögon kan det nog bli frågan om. Ögon i skräck.
Ha du sett några beigerutiga byxor någon gång? Inte jag heller. Jag får slänga ihop ett par på symaskinen, helt enkelt.
Anneli: Tack, det är bra att du tror på mig.
Tant Björn: Jag kommer nog vara mitt vanliga beigetråkiga jag. Och flyta in i bakgrunden, liksom.
Lena: Den beiga vet jag inte, men Stockholm ska jag väl klara av...hoppas jag.
Vilken restaurang ni var på kan du väl i alla fall berätta om efteråt eftersom du inte sa det nu?
Här skulle jag vilja efterlysa en bild på den outfit du tillslut valde.
Jag tror att du kommer att ta den coola restaurangen med storm!
Obstinat som jag är så hade jag tagit på mig rutiga byxor, storrutiga och blommig blus, storblommig! Dessutom pratat mitt modersmål, brett, mycket brett!
Ser fram emot en rapport efter torsdagsutflykten, huruvida servitörerna förstod vad du sa, om du satte tuggummit i halsen, eller satte dig på det, eller bara råkade tvinna in det i någon annans hår...hur som så ser jag fram emot att du vågar lägga ut ett kapitel!!
Det tror jag visst att det är. ALLA sjyssta restauranger serverar surdegsbröd. Fråga får du se.
Det går aldrig... -fast med slääääp.
Ta kjol. Och rutiga strumpbyxor?
Åsa: I'll tell ya.
Cat: I think you will be very disappointed when you see that picture.
Renée: I know.
Marina: Jag tror på tvinnandet i någon annans hår där! Hoppsan, liksom.
Mocka: Asså, det här är inte vilken restaurang som helst. Jag betvivlar att de har bröd öht.
Spader: DET går aldrig, I can tell you. Huvvaligen.
Skicka en kommentar