Till middag panerar Benny rödspätta för det tycker Britta om. Filéerna är frysta och måste tinas i micron, vilket inte ger optimalt resultat, men det är ändå paneringen som är det godaste. I kylskåpet finns potatis av den fasta sorten och en tub remouladsås. Med ärtor och en klyfta citron blir det en godkänd måltid. Benny lägger upp maten på Brittas tallrik och placerar den på soffbordet framför henne.
'Vad vill du ha att dricka?'
Britta slevar i sig maten som om hon inte fått någon på hela dagen.
'Vill du ha vatten?'
Britta nickar. Benny går tillbaka till köket och häller upp ett glas, ställer även det på soffbordet innan han vänder om och lägger upp mat till sig själv. När han slår sig ner i soffan bredvid Britta är hennes tallrik tom.
'Ska jag hämta mer åt dig?'
'Tack, jag tar gärna lite till.'
Vadan detta, kan man undra, men människor i kris reagerar olika. En del kan inte äta alls, andra får glupande aptit. Britta hör till den senare kategorin; hon blir hungrig och kan äta hur mycket som helst.
Men är hon verkligen i kris, kanske vän av ordning tänker. Svar: ja. Hans besök kan se ut att vara en obetydlig händelse, men sanningen är att den har satt hela Brittas liv i gungning. 'Jag är i fucking upplösning', tänker hon, för det är så det känns. Sedan äter hon mer panerad rödspätta och potatis, spritsad med remouladsås. Ärtorna blir kvar sist på tallriken - en och en spetsar hon dem på gaffeln med oroväckande precision.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar