Ingen kan veta vad som verkligen hände i det där rummet, men enligt Britta gick hon och Hans in där för att leta böcker om stenar. Bland utrangerade böcker kan det finnas dolda skatter. Förmodligen blev de både utmattade och valhänta av allt bläddrande, och endast en trebent pall fanns att slå sig ner på, så obekvämt förstår man att det blev. Dessutom snubblade Hans på högen av genombläddrade böcker, och slog huvudet i blädderblocket. Därav hans blossande ansikte.
Men det värsta av allt var att Britta fick en konstig blick av sin arbetsledare när hon och Hans kom ut från materialrummet. Den blicken var inte att leka med, och skapade så mycket ångest i Britta att hon inte kunde sova på två nätter (där hon låg bredvid Benny och såg ut som att inget hänt). Stackars Britta!
2 kommentarer:
Oj, oj, pallar Britta för så mycket dramatik i tillvaron, tro?
Karin: Det gör hon uppenbarligen inte. Jag vet inte om man kan få hjärtinfarkt av att vara otrogen (för det kan man väl misstänka att hon var ändå?), men om man kan det så ligger hon risigt till.
Skicka en kommentar