Jag måste ändå medge att jag saknar varjedags-bloggandet. Det var så mysigt när jag la mig för att sova och kom på att jag ju glömt att blogga. Att jag snabbt var tvungen att klämma ur mig några klämmiga rader innan sömnen övermannade mig, trots att huvudet var blankt som ett oskrivet blad.
Det var tider det.
3 kommentarer:
Ingen fara – du kommer att känna precis likadant varannan dag i stället. Samt ibland dagarna däremellan, när du tappat kollen om det är varannan dag eller ej.
Närhelst du får lust att skriva varje, kommer jag (och alldeles säkert dina andra läsare) läsa varje dag! 😄❤️
Karin: Tappat kollen? Det kommer aldrig hända. :P
Professor: Jag tror jag väntar med det. Måste testa varannandagsmodellen först i sju månader. :)
Skicka en kommentar