Två eftermiddagar i rad har jag nu sprungit som en galning till bussen. Jag som inte ens kan springa. Men framförallt kan jag inte beräkna tiden det tar att gå en sträcka, tydligen. Alla gånger jag kommit till bussen med andan i halsen (milt uttryckt) går inte heller att räkna, för detta har pågått sedan jag var i tioårsåldern.
Varför komma till busshållplatsen för tidigt och stå där och slösa bort dyrbara minuter av mitt liv?
Verkar vara mitt motto.
Idag slog jag något slags rekord i fulspring. (Betänk att jag inte kan springa.) På tolv minuter tog jag mig från mitt jobb till Centralstationen varifrån alla bussarna ut på landet går. Enligt min gps är sträckan 1,7 km. Det betyder en snittid på 7 minuter på kilometern. Det låter inte så märkvärdigt, men med tanke på att jag varvade gång och löpning (oh, det lät bra) sprang jag betydligt fortare när jag väl sprang. Kanske hade jag då ett tempo runt fem minuter på kilometern? Dessutom sprang jag något längre än 1,7 km, för jag sprang för långt. Bussplatserna är alfabetiskt ordnade och jag skulle till L, men sprang till J eftersom jag kom från fel håll och fick vända och springa tillbaka till L. Flämtande och med ett struphuvud som nästan bultade sönder. På ryggen en stor ryggsäck innehållande dator, tre nyckelknippor, tom matlåda, paraply och plånbok. Det hela en aning ovärdigt för en kvinna som fyllt sextio, men jag ville hem.
Det går bra att fråga om något verkar oklart.
5 kommentarer:
Hur ofta går bussarna? Jag är mycket ovillig löpare. Framför allt i offentlig miljö. Om väntetiden varit kortare än en timme hade jag aldrig sprungit. Fast jag är väldigt imponerad av din kilometertid.
Det är bara helt nyligen jag insett att det är riktigt trevligt att vara i någorlunda god tid inför avgång, i alla fall lite mer än 30 sekunder. Jag växte upp i tron att det var extremt ocoolt att vara ute i god tid. Sånt som ängsliga tanter ägnar sig åt. Nu bejakar jag min inre (och yttre) tant, dock utan att vara ängslig och inser att jag inte alls saknar det där sistaminutenstresspåslaget.
Men om din sista lektion slutar lite sent i förhållande till bussavgång och nästa buss är först om några timmar – ja, då är det väl bara att spurta till bussen.
Hoppas din bil blir bra snart!
1,7 km på 12 minuter är sjukt snabbt! Och du kan visst springa; det har jag minsann sett. Men att löpa gatlopp till bussen är ju en annan femma. Hoppas du hade lämpliga skor för äventyret. Du vet att jag är din ständiga, självutnämnda löpcoach! Säg bara till om du vill återuppta denna fantastiska aktiviteter! Detta är en varning: Jag känner hur det rycker och drar i coachsinnet när jag läser inlägget! 😄🤗
DDT: Det där var dagens sista buss och den gick 16.25! Vi landsbygdsbor har det inte lätt.
Karin: Jag har också vid enstaka tillfällen känt av någon slags lättnad när jag varit ute i god tid. Men man får inte glömma alla minuter man slösar bort på det sättet!
Professorn: Jag ska försöka hålla mig på avstånd! Om jag inte minns fel var det när du coachade mig sist som min högra fot klappade igenom. Men det kanske inte var så allvarligt ändå, med tanke på den här löpningen. Jag verkar ju vara i mitt livs form. :D
Ajdå - inte bra med ihopklappande fötter! Men nu verkar du verkligen vara i bra form 😄
Skicka en kommentar