Läser Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink, som är en roman baserad på dagboksanteckningar från 60-talet, och upptäcker att hon, Maja, hade ännu mer framtidsångest än jag har.
Hur är det möjligt? Vår nuvarande situation i världen är ju så oroande som någon världssituation kan bli?
Jo, för Europa är på väg att falla sönder. Studenter drabbar samman med polis i land efter land. Sovjetunionen går in med pansarvagnar i Tjeckoslovakien, förkämpar för demokrati avrättas i Grekland och i ’medelhavsområdet är det snart fullproppat med stora krigsfartyg alla utrustade med jet-robotar’. Lägg därtill ’helvetet i Vietnam’, svälten och blodbaden i Biafra, den skriande nöden i Hongkong och blodbaden i Mexico.
Vilka blodbad i Mexico, kan man undra, men resten känns bekant. Men var det verkligen så farligt?
Ja, tydligen.
5/6 - 68
’Jag cyklade runt sjön för andra gången i år i söndags. Det låter overkligt på något sätt: vara ute och roa sig medan Europa knakar i fogarna.’
Lördag 8/3 - 69
’Är det underligt att Stig är på väg till lasarettet igen. Hur ska någon mage kunna läkas i denna fasans tid.’
2 kommentarer:
En läsvärd bok! Det verkar som om recensenterna förundrades över att en städerska kunde skriva. Det kan man ju förundras över.
Jag undrar om inte Mexiko syftar på en rätt blodig variant av Kent State shootings, 1968. Vid Kent State University dödades fyra studenter. I Mexiko mångdubbelt fler, lite ovisst hur många. Ifall dagboksanteckningen är från 1968, alltså.
Karin: Kan ha varit den händelsen, ingen jag hört talas om. Nuförtiden, däremot, händer ju mycket skit i Mexico. Med alla konflikter mellan knarkkarteller som även drabbar civila. Känner att det är tur att jag har en viss förmåga att avskärma mig, annars skulle jag nog gå under.
Boken är absolut läsvärd! Jag tyckte om den.
Skicka en kommentar