måndag 28 mars 2011

Från vaginor till migrän

Har idag haft något så intressant som en wannabe-migränattack. Hela dagen har jag känt att den väntar på att få bryta ut men av någon anledning håller den än så länge tillbaka hästarna.
Skönt för dig, kanske ni tänker. NEJ, det är det inte. Att ha en attack som är på gränsen att bryta ut är lika jobbigt som att ha migrän. I alla fall när den är nära att bryta ut en hel dag.
Bring it on! känner jag i nuläget. Så att jag är av med den om två och ett halvt dygn. Och kan börja ladda för nästa.
Och det var allt från migränfronten eftersom jag är en sån som inte klagar på min migrän.
Lär att lida utan att klaga! som Elin Wägner skrev (med visst stänk av ironi) i Norrtullsligan (1908).
Mycket läsvärd bok, för övrigt.

8 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Fast migrän ÄR ett sant helvete, faktiskt...

Singelmamman sa...

Jag lär mig varje dag, om det mesta, bara av att komma hit. Det gör mig glad. Så här glad :-)

Maj Korner sa...

Justja, den boken måste jag ju läsa.

Och jag är så glad att jag inte har något huvud att ha migrän i.

Småländskan sa...

Men nu alltså Nilla, nu måste du bara försöka hitta nån som kan hjälpa dig av med denna förbannade
migränen! Både den som finns och den som är på gång.

Gafflan sa...

Håller med dig! Så mycket bättre att få full attack så det är över liksom.

Den där tjockisen sa...

Vi verkar vara misstänkt synkade. Jag har också gått omkring med migränkänning hela dagen. Kan det vara vädret? Eller makterna? Eller kanske pollen?
Eller har jag möjligtvis bara sympatimigrän... mysko i sådana fall.

Marina sa...

Hoppas den har både brutit ut och gått över vid det här laget! Antar att tillvaron blir lite drägligare i så fall :)

nillas liv på pinnen sa...

Oslo: Det är det... Not okay att man ska dras med det, faktiskt.

Singel: Nä? Just det trodde jag inte, att folk lär sig något när de kommer hit. Man upphör aldrig att förvånas! =)

Maj: Inget huvud? Okej, tur att du ändå kan läsa böcker för Norrtullsligan är verkligen läsvärd!

Smål: Men den tog slut igår. Det är min teori.

Gafflan: Oss migräntanter emellan...=)

Tjockisen: Kan inte tänka mig något annat än att du har sympatimigrän med mig. Jag är ju din ledstjärna och idol i livet. Din känsliga följsamma radar fångar upp all värk som kommer härifrån och gör om den till din egen, helt enkelt.
Vad jag får ut av det vete sjutton.

Marina: Den bröt ju aldrig ut den luriga fan. Nu måste jag hitta förklaringen.