Jag vill bara skriva.
Ungefär på samma sätt som jag bara ville leka när jag var liten. I timmar kunde jag ägna mig åt mina låtsasvärldar och totalt glömma tid och rum, så där som barn gör. Och som jag gör i 48-årsåldern.
Ibland undrar jag om en del av mig aldrig tagit steget över till vuxenvärlden? Om man med vuxen menar att man i tur och ordning och lugnt och fint gör de saker man behöver göra i sin mogna tillvaro.
Idag har jag verkligen ansträngt mig för att inte tänka på låtsasvärlden jag håller på att fantisera ihop. Istället har jag gjort utstuderat vuxna saker. Som att rengöra toaletten. Det luktar simbassäng om mina händer nu, så hårt skrubbade jag den lilla raringen och dess innandöme. Jag kom nästan ner till källaren. Och, faktiskt, när jag skrubbade som mest intensivt glömde jag för några sekunder min beiga roman vilket torde innebära att energiska insatser tillfälligt kan hjälpa. Jag borde nästan ta tillfället i akt och fortsätta städa för att få en riktig genomkörare av huset, hm. Men jag tror jag skiter i det.
Jag sätter mig och skriver istället. Min huvudkaraktär har lite sjå med en karl som spanat in henne och sånt kan man ju inte bara lämna vind för våg - jag måste ta mitt ansvar, damnit.
25 kommentarer:
Jag känner igen det där med att snöa in på något. Hemma hos oss växer det berg av hushållssysslor som skulle behöva tas om hand, men allt jag kan tänka på är att jag vill jobba med och utveckla mina bloggar, läsa andras bloggar, få upp besöksstatistiken osv. Det tar upp väldigt mycket av min lediga tid. Blommorna hänger i sina krukor (de små stackarna). Jag borde göra så mycket mer, men fingrarna har problem att lämna tangentbordet och ögonen vill bara fortsätta titta in i den där fyrkantiga skärmen timme efter timme, dag ut och dag in. Tur jag har ett jobb haha, så att jag får lite avbrott i det hela.
Jag tycker inte du ska ta steget fullt ut, över till vuxenvärlden. Tänk så trist att hålla på och städa toaletter dagarna i ända. (pun not intended). Nä, bättre att tillbringa lite tid i fantasivärlden, vad den nu består av.
Varför streta emot? Jag tror att det som måste göras det måste göras. Följa sin inre drivkraft. Inte till vilket pris som helst. Men om det innebär att dammråttorna förökar sig i väldans fart och att barnen får Mamascans köttbullar i några dagar, ja då är det ingen fara på taket. Tycker jag.
Finns det "vuxna" människor? Det finns tråkiga moralpredikanter fulla med principer och så finns det tråkiga människor
men man tänker ju inte på dom som vuxna. Jag funderar och vet till sist inte vad vuxen betyder...det kanske är en myt?
Jag önskar att jag kunde bli uppslukad av min roman. Kortnovell.
Kanske ska fabulera något riktigt smaskigt bara för att komma igång och skriva helt hängivet? Sen kan jag ta bort det som jag inte tycker passar in.
Den vuxna världen är knappast något att eftersträva, gör det som gör dig lycklig istället.
Härligt med en person som är lojal mot sig själv och sin text.
Det är bra att du tar ansvar!
Så klart att man skall snöa in sig i skrivandet eller för den delen i läsandet. Just nu är jag totalt insnöad i en vampyrserie. Jag var helt enkelt tvungen att cykla till biblioteket och låna fjärde delen. Upptäckte då att det också finns en femte del.
Och jag som inte läser sådan böcker annars...
Vi har ägnat oss samma vuxensak för jag har också skurat toaletten med klorin idag! Vi har ingen källare men om vi hade haft en så hade jag nog kommit ner till den. Jag tycker det låter vuxet att ta ansvar för sina karaktärer.
Nej du kan verkligen inte lämna Huvudkaraktären ensam med en påträngande karl. Hon tänker måhända "vad gör ni med mig otäcka karl, hoppas jag..." och då kan hon behöva ett vakande öga på sig. Så att allt går rätt till, menar jag. För det var väl en roman det här och ingen psykologisk thriller?
Ja, det låter bättre att ta hand om henne än toaletter.
man ska vara sin passion trogen, vilken den nu må vara!
Kommer hon få ligga sedan undrar vän av ordning?
Jag tycker du ska vara lojal mot din huvudperson och inte lämna henne vind för våg med en spanande karl.
Det är inte så kul i vuxenvärlden alltid. Jag står därför med ett ben i varje, fast mest i den på låtsas.
Aha, Maken införskaffade Klorin idag på uppmaning från mig. Jag behöver det jag med. Till toan.
Vår toastol är inte fin. Den har varit det men nu inte.
Varför?
Tja, inte kanske av dom vanliga anledningarna utan för att vi häller ut tekannan/tebladen och kaffesumpen där. Det gör vi för att våra ledningar är trånga och ledsna. Vi har stopp mest hela tiden.
Det var väl finfin info för dig så här på söndagskvällen.
Brungulaktig toa känns ju härligt för dig att tänka på du som har en vit.
Ja det är av yttersta vikt att man tar ansvar för de liv man skapar. Right on!
Men det är ju en helt underbar värld att leva i. Klart du ska reda ut det där med den spanade killen. Sådana ska man vara försiktig med :)
Du skriver verkligen härligt! Avbrott är nyttiga.
Du behöver inte ducka för att du är grön.
Min åsikt om "miljötalibaner" grundar sig på att jag ofta tycker dom är fanatiska, liksom vägrar se annat än det grönaste gröna. Och struntar i om det är realistiskt eller inte.
Jag är för miljötänk inom alla områden, men upplever att många inom det gröna toppskiktet inte kan se annat än sin egen åsikt.
Grönt är ju skönt ;)
Jag tror inte du är vad jag kallar för miljötaliban, eller är du rabiat och trångsynt? Det tror jag inte.
Du som skriver beiga romaner kan väl knappast kvala in som militant miljötaliban. Eller?
♥
Bli inte för vuxen! Please!
SARA: Ja, man kanske rent av ska vara tacksam över att man har ett jobb? Eller? Jag är osäker.
Maj: Menar du städa toaletten eller ändan? *osäker*
Caroline: Men om ens inre drivkraft är att streta emot så blir det jobbigt... Jag känner en sån.
Lippe: When you put it like that blir jag osäker på om det är någon vits med att vara vuxen öht...
Sos: Jag tycker du ska snaska till det riktigt ordentligt! Så att det blir omöjligt för dig att hålla dig därifrån, du bara MÅSTE se hur det går.
Livet innan liten: Tack, det rådet tar jag!
4U2: Selbstverständlich. Typ.
Marie: Jag är superduperlojal. När jag känner för det, vilket är för det mesta för närvarande.
Monica: Ett visst insnöande kanske behövs om man vill skriva. Vampyrböckerna har jag inte kommit till ännu...
Knaster: Åh, gud va vi har fina toaletter nu! Finns det någon sång som går så jag tycker jag känner igen texten...?
Titti: Exakt! Hon behöver VERKLIGEN ett vakande öga på sig. You have no idea.
Det här är en roman som ibland slirar iväg mot psykologisk thriller skulle jag vilja påstå. Men då tar jag ett grabbatag om den och styr upp!
Åsa: Ja, vem behöver toalett, anyway.
Tisteln: Jodå, men det tar på krafterna.
MUD! Hur ska jag kunna veta det?! Jag har ju inte kommit dit ännu.
Pia: Nej, usch, det kan jag inte göra.
Oslo: Det kanske är dit jag är på väg jag också?
Ulrika: Det är ju alltid uppmuntrande att höra att man har finare toalett än någon annan! Om du inte ljuger nu förstås?
Magica: Menar du de riktiga barnen också, alltså?
Anneli: Väldigt försiktig! Jag litar inte riktigt på min huvudkaraktär i det avseendet.
naturliktvis: Tack, det var rart sagt!
Ulrika: Nej, så vidsynt som jag är skulle jag behöva binoculars för att strama upp det en aning! ;)
Spader: Jag strävar emot så gott jag kan!
Nu fick jag förklaringen på varför jag aldrig blir riktigt vuxen, då ska man bara göra tråkiga saker och det är väl inget kul!?
Skicka en kommentar