Hur oalertig kan man vara en tisdagsmorgon?
Vaknade för tre timmar sedan och har, förutom toabesök (för alla intresserade), inte klivit ur sängen ännu.
Har skrivit om ett stycke i den beiga som inte vill sig. (Har datorn redo under sängen, det är bara att fiska upp den innan jag ens slår upp mina rådjursögon.)
Vad fan, liksom. Hur svårt är det att skriva ner att två killar kommer in i en affär och går ut därifrån igen?
Väldigt svårt, tydligen.
19 kommentarer:
*Fniss*
Själv har jag svårt att hitta ett passande jobb till en av mina huvudkaraktärer. Det är inte ens viktigt, men borde stå med. Där fastnade jag. Hur svårt kan det vara liksom?
Du har i alla fall hunnit göra mer än jag. Om nu det är någon tröst.
Du kommer i alla fall så långt att du tänker att du ska skriva det. Själv har jag bara lösa tankar och karaktärer som ligger och guppar utan någon mening eller mål...buhu. Fast promenader brukar reda ut det mesta, tillägger jag hurtigt men oengagerat.
Speja
Jag tycker du ska göra research. Gå till Willys nära dig (där brukar det vara många killar). Vänta tills det kommer två killar som går in tillsammans. Gå efter dem in i affären, följ dem på deras inköpsrunda och gå efter dem ut. /Knasterfaster
Är det en väsentlig scen då? Jag har märkt på mitt eget skrivande att om det är en scen som är svårskriven, så får jag börja fundera på om den ska skrivas om eller om den helt enkelt ska tas bort.
Jag menar inget illa alltså, bara ett tips att fundera på (utan att ha en aning om vad din story handlar om...) :)
Good luck.
Du får väl helt enkelt låsa in dom i affären och komma hit och äta ägg!!
Säng plus dator är trevligt.
Är de veliga och inte vet vad de vill ha? Eller gick de in på uppdrag av någon? Fruar/sambos/företag? Eller ska de fixa något gemensamt, en fest? Många frågor blir det. Och min erfarenhet, den är begränsad det medges, av två män som går in i en affär är att det blir inte mycket handlat om det är matvaruaffär, men släpp lös männen i Clas Ohlsson eller liknande.
(jag sa att jag har begränsad erfarenhet, men även det är en erfarenhet)
Lycka till med skrivandet idag, och att gå upp.
Men det är ju just det som är själva grejen! Att kunna beskriva en så trivial sak och fånga läsaren med det. Då jävlar kan man kalla sig författare.
Man skulle ju kunna hoppa över den sekvensen också och lägga krutet på någon roligare företeelse i storyn.
Hm, jag skulle då inte kunna skriva ner det där om killarna. Inte om tjejer heller.
Jag har gett upp författardrömmarna. Helt.
Jag litar istället på beiga romaner, jag läser hellre än plitar själv.
Jag är nämligen så himla oalert alla dagar, inte bara tisdagar.
Du har nog löst det by now:)
Researchar du fortfarande eller somnade du bara om? /Knasterfaster
Hanna: Hm...försäkringstjänsteman eller läkarsekreterare kanske?
Realisten: Nä, det är ju inte det. =/ Fan att man inte kan glädja sig åt att andra är mindre produktiva. Då skulle det ju kännas liiiite bättre iaf.
Speja: Jag tror det blir mer skrivet om du sätter dig framför datorn. Men det är bara en teori.
Knaster: Det blir fint i tidningen imorgonbitti: Kvinna i 50-årsåldern med anteckningsblock i högsta hugg förföljde två skräckslagna män på Willys igår.
Nina: Bra fråga. Jag håller nu på att göra om scenen. Från en massa repliker till en mer summerisk sammanfattning. Kanske blir det bättre. Kan inte bli sämre i alla fall.
Preciiis så jag tänkte alltså! Det måste vara världens svåraste konst att skriva om in- och utgångare i butiker, vad gäller killar alltså, eller män, eller gubbar... De flesta går ju inte ens in, de står där på parkeringen och väntar på att HON ska komma dragandes med vagnen. Möjligtvis kan de ta ett tag och lasta in kassarna i bagaget, men bara möjligtvis. Om de har tillbringat tiden där ute, så behöver de ju inte komma ut!? Eller? Jo, om det inte gäller Bauhaus, nån elektronikbutik eller gubbdagisbutik förstås. Då är de t.o.m. svåra att få ut därifrån. Men då har kanske HON stått där på parkeringen och väntat.
Jodå, jag förstår precis hur svårt detta är för dig. Håller tummarna att du (de) kommer loss!
Nu hoppas jag du tänker till ordentligt innan du skriver flera beiga meningar om just detta fenomen.
Marina: Ja, kanske det! Jag skulle behöva lite semester. Om någon kunde flyga dit mig så.
Oslo: Väldigt trevligt!
Singel: De går in på uppdrag av sig själva och kommer ut med varsitt bokmärke. Och som du fattar är det inte så lätt att skriva.
Renée: Men alla sekvenser kan ju inte vara roliga, tänker jag. Så jag måste anstränga mig att skriva tråkigt också då och då.
Ulrika: Du har inte gett upp några författardrömmar! Jag förväntar mig "Fiskarehustruns blandade bekännelser" vilket år som helst. Bra titel där förresten! Slit den med hälsan.
Man kan förstås också tänka sig: Bland tygbalar och löjrom - en pjäs i fem akter
Om du vill skicka manuset direkt till Dramaten,tänker jag.
Åsa: Nä, jobbet kom emellan...
Knaster: Jobb heter det. Det där jag gör bredvid roxy, du vet.
Hm....hm.....görsvårt ju. Fattar att du inte kommer någonvart. Jag skulle göra som Knasterfaster sa, research alltså. Du måste först få kunskap om hur det verkligen går till innan du kan fantisera något nytt. Fakta först fantasi sedan. Varandras förutsättningar. Fråga mig. Jag är expert på kreativa processer.
Smål: Haha, nu behöver jag inte göra någon research i alla fall!
Mocka: Tack för råden där. Jag kanske får ta och förfölja några killar ändå dårå. Och springa fort när de ringer polisen?
Du kan tala om för killarna att du tänker förfölja dem för att researcha till din beigea bok. De kommer inte ha något emot det. Ge dem varsitt bokmärke.
Hanna: Jag står gärna till förfogande som modell för en karaktär i din bok. Jag är medicinsk sekreterare.
Skicka en kommentar