Det droppar från istapparna utanför mitt fönster. Det är vår för mig. Små lysdioder som fångar upp solljuset för att sedan dödsstörta mot marken.
Apropå att dödsstörta så drömde jag, precis innan jag vaknade, att jag räknade och kom fram till att det var tjugotvå år kvar till jag fyller sjuttio. Tjugotvå år är kortare tid än min äldsta dotter levt, varför jag nu ska dra in henne i det här. En liten panikattack drog med sin stridshär genom min kropp vid uppvakningstillfället. Tjugotvå år går ganska fort. Sjuttio är ganska gammalt.
Så ja, nu har ni fått ta del av min åldersnoja och för mig känns det genast bättre, jag vet dock inte hur det blev för er?
För att mota nojan i grinden kan man alltid skriva en berättelse om livets alla uppåt-väggarna galna egenheter. Kanske inte alla, men en del. Sedan ska jag skriva en till bok med fokus på skolans värld och herregud säger jag bara. Det blir intressant.
Igår kom Tommy in i min berättelse, han är mellanchef den kraken. Jag lider med honom samtidigt som jag faktiskt tycker att han får ta något jävla ansvar för situationen. Mellanchefer brukar ha svårt för det och Tommy är inget undantag. Bockskägg har han också.
Nej, nu måste jag fortsätta på min beiga berättelse känner jag. I eftermiddag är det tema schlager på jympan så jag måste hinna fixa till mig till det också. Tjingeling! (Som Tommy alltid säger istället för hej då.)
18 kommentarer:
Får jag säga som så att jag längtar efter att få läsa din beiga roman?
Om du inte får något förlag att get ut den får du helt enkelt ge ut den själv.
Jag är nog inte den enda som står i kö för att få köpa.
Att börja ställa åren framåt och bakåt i relation till varandra är ingen bra kombination...det blir så konstigt då, när det är mer bakåt än framåt...
Det var tur att det var lika delar ångest och lycka så att det blev jämvikt. Det känns bra för mig.
Jag undrar om någon kommer att sucka av över matematiken i den här inlägget. De brukar ju göra det, de som kommenterar på din blogg. Usch - Tommy vill inte jag ha som chef. Min Sambo har en arbetskamrat som absolut skulle platsa som karaktär i en bok. Han lider av sömnapné. Har Tommy sömnapné? Det borde han ha för det är himla skojigt för arbetskamraterna. Nu är mitt "brev" slut. Hej då!
Dom där tankarna ska man ge fullständigt fan i annars är det lika bra och ta snöret direkt. Men jag kan garantera dig att insidan inte kommer att vara eller kännas äldre om tio år eller tjugotvå heller. Det är bara skalet som skrumpnar lite grann och vad tusan har det för betydelse om hundra år.
Och du, idag är det första riktiga vårdagen!
Om det inte vore för att han inte är mellanchef utan bilmekaniker finns Tommy på mitt gym tjingelingandes!
Om det inte vore för att han inte är mellanchef utan bilmekaniker finns Tommy på mitt gym tjingelingandes!
Tjingeling. Undrar om inte Spader är mellanchef?
Var du tvungen att säga det där om 22 år. Som om det inte vore illa nog att vara 48?
Den där Tommy, är han verkligen en trevlig kille? Känns som att man kan störa ihjäl sig på honom? Fast det kan vara att jag är bakis/känslig.
Tjingeling! ;)
Katarina: Jag får väl lägga ut den här som en länk.
Marina: Ja, visst blir det konstigt! Och olustigt på något vis.
Knaster: Hm, skulle vara intressant att veta mer om det komiska i sömnapné. Du får berätta när vi ses.
Renée: Jag märkte det när jag var ute och gick, halleluja!
Kaiza: Nähä? Han tränar på gym, alltså, Ja, det kan jag tänka mig.
Spader: Kanske? Jag vet inte nu för tiden vad du har för befattning. Vet du?
Åsa: Något ska jag ju ha mina bloggläsare till. Till att lätta på ångesttrycket till exempel.
Sos: Du, man kan störa ihjäl sig på honom. Vare sig man är bakis eller inte.
Stina: Ja, tjingeling på dig du!
Jag är ganska sugen på att läsa din bok nu... den verkar innehålla så många olika nyanser av beiget...
Kan det vara egenskapen av att inte kunna ta på sig ansvaret för något som kvalificerar någon till att bli mellanchef?
Kram
mika
Nilla: mormors ålder är 57 år, kunde lika gärna ha skrivit det i bloggen, för jag har ingen åldersnoja.
Du är YNGRE än mej :O)
Don't worry, be happy
Mellanchefer med bockskägg är definitivt inte att lita på.
Mika: Det kan nog faktiskt vara så att det är en merit. Helt seriöst.
Ewa: Ja, då känns allt mycket bättre...eller inte. 48 är också en ansenlig ålder.
Kalle: Definitivt inte.
Mellanchefen tackar för det!
Ja... när jag skrivit det så kom jag på att det nog är så. Helt seriöst.
Magica: Haha! hur har du det med bockskägget?
Mika: Man ska kunna vara hal och smidig som en ål i alla fall. Det är typ samma sak.
Skicka en kommentar