Om ni kände er utestängda från det roliga i förra inlägget så kan jag trösta er med att jag kände mig lite innestängd.
Det är inte så kul att vara den enda som skrattar åt ett skämt, det ska gudarna veta. Man försöker verkligen sluta skratta eftersom ingen annan gör det och eftersom alla andra tittar på en skeptiskt och undrar vad det är som är så himla roligt.
Usch, det har jag varit med några gånger. När jag berättar historier t ex och börjar skratta som en galning innan jag har kommit till poängen eftersom jag redan vet vad poängen är och hur lollig den är. Det är inte kul.
Men, jag kan ju inte berätta slutet på min berättelse redan nu, för det finns folk som inte vill veta slutet först när de läser en roman. Icke desto mindre ville jag dela den roliga idén med er för ni är ju mina kompisar. Och den var verkligen ganska sketarolig, kan man säga.
13 kommentarer:
Jag kände mig varken utestängd eller innestängd. Jag kände mig bara delaktig i din glädje! Jag är ingen nyfiken sort så jag vill inte veta hur böckerna slutar förrän jag har läst till slutet. En gång läste jag iofs en bok som började med hur allting slutade. Den var riktigt bra!
Men jag skrattar- för jag förstår ju att det är superroligt! Spelar de bridge också, eller är det för färgglatt?
Eftersom jag tillhör den där knäppa skaran som kan tänkas läsa slutet i ett väldigt tidigt skede för att stilla visst mått av nyfikenhet, så vill jag ju gärna veta...men ok, jag lovar att vänta!
När det gäller din fundering kring att bo i Singapore, kan jag ju säga att det är helt perfekt om man ska smita några år! Det är ett väldigt enkelt och tillrättalagt liv (ibland för tillrättalagt), varmt och skönt plus det är säkert. Sen är det ju väldigt strategiskt placerat "mitt i" så det är ett ypperligt tillfälle att kunna resa runt och se lite annat i Asien också! Sedan, som jag sa, är det inget ställe jag skulle vilja bo jämt, men några år...
Det arbete jag lagt åt sidan ett tag är som högstadielärare (sv,eng), men det verkar det inte vara någon som tar ifrån mig, så jag åker väl tillbaka hem när jag tycker det är dags att göra en insats för Sveriges ungdom igen...!!
Känns nästan som om det blev lite av en ostrukturerad roman, det här ;)
Inte kände jag mig utstängd, men att skratta i skrift tycker jag inte är så roligt. Annars beter jag mig lika dant som du när jag ska berätta något roligt. Frustar som en valross och kissar ner mig medan åhörarna ser ut som fågelholkar.
MEN, ibland har man lyckan att träffa någon som är likasinnad och som vet att det är inte målet utan resan dit som......Då turas man om att berätta halva historier alltmedan man skrattar ihjäl sig.
har en kollega som inte kan berätta en historia ordentligt! det blir mer och mer invecklat så till slut börjar man skratta åt ehenne istället:) Men hon bjuder på det:)
kram
Ser fram emot att någon dag få läsa det där roliga slutet :)
Säger samma sak som Cat. Ser fram emot att läsa slutet. Och det som kommer före också förstås. :)
Jag är den som skrattar med den som skrattar när dom berättar historien. Jag tycker ofta att det är roligare med skrattande personer än vitsar.
Att berätta vitsar är jag hopplös på. Detaljerna som är så viktiga försvinner.
Så...till ditt förra inlägg skrattade jag åt mer än vad jag nog skulle gjort åt en fyndig kommentar.
Nu måste jag scrolla ner och se vad det var du skrev!
Ha de
Känner mig hedrad över att få vara din kompis. När blev vi det?
Väntar bara med spänning, och känner mig också hedrad av att vara din kompis :-)
Knaster: Bra att du inte kände dig utestängd. Jag tror inte min bok kommer börja med slutet, inte vad det verkar.
Spader: Om de skulle spela bridge så vore jag tvungen att lära mig det jag också, och jag vet inte...?
Marina: Konstigt att ingen tar ifrån dig jobbet! Lärare vill ju alla bli nu för tiden. Eller inte.
Jag har aldrig varit i Singapore men nu när jag läst en hel del om S på din blogg känner jag att jag absolut skulle kunna tänka mig att åka dit. Fast det är en fasligt lång flygresa...
Renée: Huvudsaken att man har kul, eller hur! Poängen är väl skitsamma.
Lena: Skulle kunna vara jag. :P
Cat: Jag med!
Nina: Gör du? Vad kul!
Mika: Skratt smittar ju så du reagerar helt naturligt. Men har du börjat skratta på "fel" ställe på bio någongång? Då vänder sig alla bara om och glor, ingen som blir smittad där.
Mina dagar: Hoppas du tog dig upp igen!
Magica: När någon blir min kompis (och du har blivit det) så finns det ingen återvändo. Till death do us part.
METTE: Bra! På båda grejerna.
Ja det har hänt. Då gäller det att affirmera:
"Det är jag som har humor! Dom andra är utan... det är jag som har humor... dom andra är utan. Det är jag..."
Skicka en kommentar