onsdag 9 mars 2011

Senaste nytt

Då sjunger man igen då. Sist det begav sig var i skolkören på mellanstadiet.
I min nya kör igårkväll värmde vi upp med na na na na na na na och o'boy oj oj oj innan vi gick över på sånger med texter som Om du var ett hav vore jag en våg om du var himmelen skulle jag ha vingar och jädrar i min lilla låda vad det svängde, och inte bara om min rumpa. Det var ungefär där och då jag insåg att jag kan sjunga. Inte för att jag hörde min egen röst bland de andra ca tvåhundra, men jag var alldeles hes efteråt så jag måste ha sjungit för full hals.
Nu är det bara en tidsfråga innan jag sjunger bra, och jag skojar inte. Alla kan lära sig matte om man får rätt förutsättningar, brukar jag säga till mina elever eftersom det är så det är. Och nu har jag rätt förutsättningar för att skaffa mig en finfin sångröst. Det kräver bara gott om träning, typ varje dag.
Just det kommer bli lika populärt bland mina tonåringar som buggkursen maken och jag gick för ett par - tre år sedan. Då var vi tvungna att träna i vardagsrummet för att få tillräckligt med svängrum och det renderade inte hejarop direkt. Men nu vet ju vi, som har levt ett tag, att man inte kan anpassa sig till tonåringars önskemål i slika avseenden, gjorde man det skulle man sluta som en blek skugga av sitt forna jag. Ingen sång och ingen dans, inget tjong och inget...trams.
Nä, nu behöver jag gå och sova.

9 kommentarer:

stort och smått sa...

Jag vill också sjunga i kör! Men när ska jag hinna det? Och snart börjar jag på nytt jobb - heltid! Hur fasen tänkte jag? Jag vill ju jobba mindre, inte mer.
Eller nej, jag vill helst inte jobba alls.

Knasterfaster sa...

När man kraxar som en kråka efter körövningarna så är det kvittot på att man kan sjunga. :)

Gafflan sa...

Att sjung är jätteroligt och själv sjunger jag numera hellre än bra. Länge sedan man lämnade skolkören bakom sig man ack var roligt det var. Kammarkör har det visst blivit också med då var jag fortfarande ung (22 år) och hade sångröst.

Gafflan sa...

Jo, jag glömde ju...det uppskattas inte här heller när jag provar sångrösten inför döttrarna. Konstigt!?

Singelmamman sa...

Och just tonåringar mår bra, har jag märkt, av att ha schvung i livet i form av sina egna föräldrar som sjunger och dansar hemma. Det härdar de små liven.

Marina sa...

Håller med om att "de små liven" behöver lite av det som nämnts - om inte annat har de något att prata om när de blir äldre och behöver lite "Kommer ni ihåg när..." ;)

cat sa...

Hoppas att du fick en härlig skönhetssömn :)

Åsa Hellberg sa...

Bra, ge dem Nillsväng, det mår de bara bra av.

Småländskan sa...

När jag "gick i sångkören" (syrran gick i körsången eftersom hon alltid skulle vara så märkvärdig), värmde vi upp med "vågen den vää-ää-leer, min snälla ma-a-aa-ma.." Jaja, det är ju tusen år sen, jag fattar det, så du behöver inte kommentera just det *S*.
I alla fall, nu när du skriver om sjungandet, så erkänner jag att jag blir både lite avis och sugen.
Jag kunde sjunga förr, hade en "bra röst" känslan, rytmen... men den har liksom försvunnit. Det är nog som med det mesta, man ska hålla igång för att inte rosta igen! Härligt är det i alla fall att lyssna på körer och här i min stad finns flera såna.
Ös på Nilla både med din beiga och med rösten!