De är ute!

Ursäkta att jag är lite tjatig, men nu är de ute ur affären. Måste bara berätta det eftersom det verkligen var på tiden.
Jag blev så less på deras irrande där inne igår att jag tillfälligt lämnade dem och skrev avsnittet som kommer efter, så nu är det också klart. Det slutar med 'Äntligen'. Det har inget att göra med lättnaden över att killarna är ute ur affären. 'Äntligen' har att göra med en spanande karl som min huvudkaraktär 'äntligen' har genomskådat. Tror hon.

Igår var jag och lyssnade på Douglas Foley, en författare av ungdomsböcker som gjorde ett besök på vår skola. Han berättade att han inte fick sin första roman publicerad. Och heller inte den andra, den var för rolig, sa förlagen. Först den tredje gick i tryck. Den fjärde boken skrev han på blott åtta veckor, så jag tänker att det går fortare och fortare ju mer man skriver. Som en centrifug i uppspeedningsstadiet. Och eftersom jag har avverkat mer än hälften av mitt liv (får man hoppas) så är det bara att skriva på för allt vad tygen håller.
Skriv 'Heja!' i kommentarerna.