Känslan?
Har inte hunnit känna så mycket.
Har bott här i tio år. Kom hit som nydumpad efter ett långt äktenskap. Kände mig ensam. Det tog ett tag innan livslusten kom tillbaka, men sedan dess har jag haft det bra här i mina tre rum och kök. Ungarna har kommit och gått, så som unga vuxna ofta gör. Några män har också kommit och gått. En har stannat kvar.
2 kommentarer:
Äsch, känn int' efter! Som vi brukar säga. Man kan helt enkelt konstatera att det var en välfungerande bostad och tack och hej, leverpastej!
En visdom som jag ska försöka tillämpa nästa gång jag flyttar. Som det är nu har jag fullt sjå att förbättra mina tidigare bostäder i fantasin och riktigt längta tillbaka när jag renoverat klart dem.
Karin: Tack och hej leverpastej; det beskriver min känsla väl. Har aldrig varit speciellt nostalgisk, och har inte blivit det nu heller.
Skicka en kommentar