Det som hände i hallen, hände det verkligen?
Sträckte Britta ut armarna mot Vera, till exempel? Nej, det tror jag inte. Jag tror att hon närmade sig utan några utsträckta armar. En kind mot en kind och en hand på Veras arm. På tå eftersom Vera är längre. Ett stabilt leende för att signalera no hard feelings över att Vera tog kontakt enkom för att få tillbaka en VHS-film Britta lånat för så länge sedan att det inte går att begripa att Vera ens minns den. Leenden signalerar välvilja och fred.
Det stämmer dock att Hans handslag sände chockvågor genom Brittas kropp. Det var så ... gediget. Inga konstigheter, bara varmt, tryggt och rejält. Ett sånt som sänker blodtrycket och ökar produktionen av oxytocin. Ett sånt som kan ställa saker på ända och få vem som helst att ifrågasätta sitt leverne.
Vilken man han verkar vara denne Hans! Allt med honom har varit fantastiskt så här långt; hans längd, hans framåtlutande gång, hans långa grå hår, hans pinniga ben, hans överjordiska handslag. Jag måste nog ge honom några mindre attraktiva personlighetsdrag också, så att han inte blir helt orealistisk. Jag behöver göra honom till en vanlig dödlig. Kanske låta honom sprida en doft av korv omkring sig? För han älskar processat kött, det gör han. Hans klädstil lämnar också en del i övrigt att önska. Tycker Britta, alltså, själv har jag inga synpunkter. Låt folk klä sig som de vill, är min inställning.
Vilken inställning har ni?
2 kommentarer:
Ja, så var det nog. Och VHS:en funkar bra som cliffhanger. Kanske bäst att vänta till sista kapitlets sista sidor med att avslöja hur det går den återlämnandet.
Ja, det kan ju vara vilket innehåll som helst på den kassetten! Något som inte tål dagens ljus i början eller mitten av berättelsen.
Frågan är bara VAD!?
Skicka en kommentar