Ett litet bara. Helt obetydligt, men något ska jag ju blogga om.
Så pinsamt, kändes det där och då, trots att det var en sån liten grej. Pytteliten, man kan knappast ens kalla det ett debacle, eller hur. Det är ju helt normalt att snyta sig, och snytpapper kan gå sönder. Men ändå; ingen vill sitta i ett viktigt (nåja) möte en timme omedveten om ett styvt litet pappersspjut utskjutande ur näsborren. Och hur kunde det står rätt ut en hel timme? OCH VARFÖR SA INGEN NÅT?
Nu ska jag försöka sova.
6 kommentarer:
Till detta lilla obetydliga inlägg har jag två kommentarer och genast är det inte obetydligt längre eftersom det startar något i mig.
Nu till mina kommentarer.
1. Debacle.
Vad i hela friden är det för ett ord? Det ordet har väl ingen människa råkat på i en text i modern tid och du använder det som om det inte vore några konstigheter alls. Det får mig att känna mig lite mindre bemedlad. Eller åtminstone ordfattig. Vilket jag måhända är, åtminstone i relation till dig. Men ändå. En liten asterisk med länk till SAOL eller så vore både hjälpsamt och skulle visa på viss ödmjukhet inför att alla inte, likt dig själv sover med med SAOL bredvid huvudkudden ifall du skulle vakna ur en dröm på grund av att det saknas ett specifikt ord för att drömmen ska kunna fortsätta
2.Mötesdeltagarna
De kanske helt enkelt inte tyckte det var så mycket att orda om. Ett snytpapper i näsan har väl alla till och från.
Så, om det var något i det här inlägget som kan klassas som obetydligt, eller åtminstone har mindre betydelse så är det kanske mötesdeltagarnas obefintliga kommentarer om snytpappret.
Slut på kommentarer
För övrigt älskar jag att du använder ord som jag inte är "korpulent nog att begripa", som en nära släkting en gång sa eftersom jag på så sätt blir ordrikare. Och vad i denna värld kan väl göra livet mer underbart än ett rikt ordförråd. Jaja, såklart fred på jorden, global nedkylning och mat på bordet och sånt tjafs. Men förutom det?
Ord alltså.
/lillasyster
Eller såklart är global uppvärmning/nedkylning etc. inget tjafs, det var VÄLDIGT slarvigt uttryckt. Men du fattar.
/lillasyster
Exakt samma känsla hade jag efter en släktträff häromsistens. Jag hade infunnit mig hel och ren, med nytvättat hår, för man vill ju att den närmaste familjen ska slippa skämmas för en. Men jag hade satt på mig min gåbortstunika ut och in! Vilket jag upptäckte när jag tog av mig den. Varför SA ingen något?! Märkte de inget (är jag osynlig?)? Märkte de, men vågade inte säga något (är jag så skrämmande?)? Märkte de, men tänkte att det är jättetrendigt med synliga sömmar (hoppas, hoppas!)?
lillasyster: Tack för "inte korpulent nog att begripa"! Ordrikedom är bra, eftersom ordfattigdom har väldigt dåligt ölsinne!
Lillasyster: Till denna ordrika kommentar har jag två kommentarer.
1. Hahaha!
2. Börja blogga! <3
Karin: Visst blir man kränkt av att ingen säger något i dessa prekära situationer! Tror de inte att man kan ta't eller vad?
Karin:
Oj, dåligt ölsinne minsann. Det låter inte bra. Var tvungen att googla på betydelsen då jag inte riktigt förstod relevansen i sammanhanget. Men hua, dåligt ölsinne vill jag verkligen inte förknippas med. I synnerhet som jag faktiskt inte är så förtjust i öl och tycker bara det passar till surströmming och julmat. Upplever inte att jag blir varken aggressiv eller ordfattig vid de tillfällena, men vad vet jag. Det är nog upp till betraktaren som man säger i konstvärlden. Ska fråga mitt sällskap nästa gång. Kanske hör jag till gruppen människor som bland annat tack vare ordrika släktingar har så pass rikt ordförråd så att en öl i halvåret inte påverkar varesig personlighet eller ordval.
Vi får verkligen hoppas.
För säkerhets skull ska jag hädanefter lägga till ett nytt ord om dagen till mitt i mitt tycke redan ordrika och omfångsrika ordförråd.
För säkerhets skull.
I dag blev det till och med två. Debacle och ölsinne.
Hej vad det går undan.
Nilla: Kommentar på din kommentar
Jag vet inte hur man bloggar längre. Kan inte hitta min gamla nån endaste stans i hela stora cyberspace, än mindre logga in.
Men om du kan gå igenom alla dina flyttlådor i torpet och leta på den lila lösa post-it lappen med lösenordet som satt på insidan ditt köksskåp i din förra lägenhet, så kan vi starta om vårt projekt på vår gemensamma blogg som vi inte riktigt minns namnet på men anyway. Det känns som en rolig och rimlig start in i bloggvärlden. I synnerhet som vi på den gemensamma boggen också kan dela på det administrativa, som exempelvis att du sköter allt. Du är trots allt den av oss två som står för struktur och ordning i dyliks sammanhang.
/lillasyster
Lillasyster: Jag har letat men hittar inte lappen. Jag har ungefär en miljon ställen kvar att leta på så den kan nog dyka upp vad det lider, men det kanske är bättre att starta något nytt?
Struktur och ordning - jag? Ha ha.
Skicka en kommentar