Äter frukost vid ett av de stora fönstren (som jag gnällde så mycket över när bygget pågick) och ser ut över de frostnupna hagarna och fälten framför huset.
Det var därför jag ville bo här; det är så satans vackert.
Har förlikat mig med den tunga trafiken som susar förbi på motorvägen bortanför fälten. Den låter förfärligt ibland när vinden ligger på, men när det blåser nordanvindar är den å andra sidan helt tyst. Som en ljudlös kuliss.
Har också förlikat mig med den insyn vi har genom nämnda stora fönster. Det är inte många själar som passerar, men när någon gör det, och förstulet kikar in, öppnar jag ett av mina stora fönster och skriker
'Har du ätit glosoppa???'
Det skapar ett lugn inombords, och en känsla av acceptans över sakernas tillstånd.
Vilken känsla får ni när ni öppnar ett fönster och skriker åt nån?
10 kommentarer:
sitter fortfarande ute och äter på altanen, idag +8°C
Hahahaha!
Dit har jag inte kommit i min utveckling än men låter som en strategi för att möta sina (mina) paranoida drag/rädslor/obehag. Jag ska genast undersöka saken, första bästa som går förbi.
Kanske blir det en hel folkhop eftersom vi bor precis vid busshållsplatsen.
Vet inte, det var länge sen det hände, men får väl pröva snart :) Jag menar vem vill inte ha frid i sinnet?
Intressant variant, glosoppa. Om de som du skriker åt skulle se ut som frågetecken kan du testa "Haru käkat blängsylta?" i stället.
Hannele: Man får ta vara på de fina dagar som är kvar, snart är det snö och drivis på altanerna.
Krusiduller: Har du testat än?
Professorn: Det är en sååå skön känsla! Du måste prova.
Karin: Tack, det är bra att kunna variera sig lite. Blängsoppa har jag hört talas om, men inte blängsylta, vad jag minns. Inget av det låter speciellt gott, men det spelar ju mindre roll.
Nillas:
På riktigt; nej jag är alldeles för ängslig för det. Har ett utvecklingsområde här.
In my mind; oh ja. En mängd varianter. Dessvärre extremt ångestframkallande men tänker att det (kanske) bara handlar om övning. Får väl fortsätta skrika med stängda fönster tills jag känner att det lättar (strategi för utvecklingsområde).
Krusiduller: Jag kan se dig framför mig där du står och skriker vid det stängda fönstret. Det får mig att tänka på mamma. :)
I den Stockholmsförort där jag växte upp på 70-talet brukade vi säga: gar du ätit blängsylta med tittsås! 🤣🤣🤣
Hehe, det är därifrån det kommer…
Fast visst var det vid något tillfälle som hon faktiskt öppnade och skrek något? Har för mig att det var på fel person dessvärre :/
Anonym: Varje dag öppnade hon och skrek MATEN ÄR KLAR, men det kvalar kanske inte in i den här kategorin. Minns inte något tillfälle då hon skrek på fel person, men det känns troligt att det hänt.
Skicka en kommentar