Läget

Magen har lugnat ner sig något men febern, den sprängande huvuvärken och mattheten består.
Har kommit till stadiet där jag inser meningarna med livet. En är att ha en hund som istället för att anta sin vanliga ångvältsapproach när han vill något, sitter bredvid min säng och tittar på mig för att då och då slicka mig medkännande på smalbenet som sticker ut under täcket.
Har också sms:at min skrutta som jag var grinig och snål mot igår att jag älskar henne och är världens lyckligaste som får vara hennes mamma.
Jag skulle kanske behöva vara sjuk oftare...