fredag 7 oktober 2011

Hur får man ett mystiskt självförtroende?

Nä, hörreni, om vi skulle ta och ta tag i det där mystiska självförtroendet? Man kan verkligen undra hur, men om vi bara skriver på så kanske ett svar helt oväntat växer fram?
Ett mystiskt självförtroende...
Först tror jag att vi behöver reda ut själva begreppet mystiskt självförtroende, därefter kan vi gå in på hur man förvärvar ett slikt.
Ett mystiskt självförtroende, alltså.
(Vem fan ställde den här frågan?)
Men allvarligt talat, ett mystiskt självförtroende måste vara ett självförtroende som är sort of mystiskt. Sådana som dryga översittare har, till exempel. Självgodheten liksom pyser ur öronen och han/hon: Men nu är det faktiskt så hääär, förstår du. Snörp.
Var får de typerna sina självförtroenden ifrån? Mystiskt är bara förnamnet.
Nå, du svarar förstås: Öh, nej, det är faktiskt inte så där.
Och han/hon: Fast, jooo, nu är det ju så hääär, vet du. Du inser det bara inte. Sedan flashar de av ett jag-vet-bäst-leende och du får verkligen motsatsen till ståpäls, om du fattar. Tänk att du är en ut- och invänd igelkott och att dina franska nerver vrider sig som spetsade maskar på taggarna. Satan vad irriterad du är! Och du inser att ett mystiskt självförtroende vill du verkligen inte ha. Du känner liksom hur du bara älskar ditt eget normala medelålderskrissjälvförtroende. Mer än alla mystiska självförtroenden i världen!
Och vad är det då för idé att jag beskriver hur du får ett mystiskt självförtroende? Alltså, det är ju helt onödigt.

17 kommentarer:

Hanna Lans sa...

SOM jag har väntat på svaret på denna fråga! Jag som trodde att jagt ville ha ett mystiskt självförtroende, nu vet jag bättre. Tack!

mockapocka sa...

Inte bara onödigt. Skulle vilja påstå att det är direkt skadligt för alla inblandade men även för de utblandade.
Tacka vet jag mitt eget svajiga, ibland helt storslagna men lätt neurotiska sort of självförtroende.

Tant Björn sa...

Jaha, det är det som kallas mystiskt självförtroende. Bra att jag fick veta.

GlimraSkimra sa...

Mystiskt självförtroende verkar väldigt mystiskt...

Zelda sa...

Hahaha
"Tänk att du är en ut- och invänd igelkott och att dina franska nerver vrider sig som spetsade maskar på taggarna"
Jag garvar ihjäl mig! Var får du allt ifrån??

Singelmamman sa...

Nä, onödigt är det inte, absolut inte. Är väldigt glad att du redde ut de där människornas mystiska och helt självpåtagna självförtroende. Jag tycker trots allt bättre om mitt eget som svajar som en vindflöjel. Idag är det dock vindstilla hos mig. Det är skönt.

Lisbeth sa...

Ja visst kan det vara onödigt men jag är likväl lite imponerad över dom som har det. För det första så tror jag att man föds till det för det andra så tror jag att det beror på uppväxt. Det är liksom så naturligt och inte tillgjort tycker då jag i alla fall. Jag gillar det för allt är inte givet med dessa människor. Sen att jag blir grön av avund ibland det ska vi tala så tyst vi kan om

Spader Madame sa...

Nä, sånt mystikst sjävlfrötrende vill väl ingen ha. Men, ett litet bättre än det man har skulle väl inte skada...

Småländskan sa...

Självförtroende som självförtroende, men mystiskt sånt vill nog ingen av oss ha. I alla fall inte efter din beskrivning.
Och jag håller med ovanstående talare om att det där om "ut- och invändig igelkott..." är helt suveränt!! 15 points av tio möjliga!

nillas liv på pinnen sa...

Hanna: Varsågod! Det var så lite så.

Mocka: Ditt självförtroende diggar jag verkligen! Det är helt perfekt i sin imperfektion.

Tant Björn: Varsågod! jag känner mig verkligen som en folkbildare.

Glimra: Extremt mystiskt är det! Snudd på obegripligt.

Zelda: Jag hittade på mycket när jag var liten (en del kallade det för ljugande men det låter så himla negativt tycker jag), kan det finnas ett samband där? Ja, det tror jag.

Singel: En vindflöjel är så mycket bättre än ett rör gjutet i cement, om du frågar mig.

Lisbeth: Det jag beskriver är ewgentligen inte självförtroende, det är ett istället-för, och det kan bli JÄVLIGT jobbigt för omgivningen.

Spader: Jag mailar lite!

Smål: Min beskrivning är förstås den som gäller. Om någon annan påstår att mystiskt självförtroende är något annat så har de förmodligen fel. Jag är ju faktiskt experten.

Den hemska tvillingen sa...

KA det är ju så det känns, onödigt att beskriva. Skönt att vi slipper det.

Den hemska tvillingen sa...

Ja ska det stå, inte KA. Fan vet var det kom ifrån. Det är väl min smarta padda som jobbar på egen hand.

Joanna Björkqvist sa...

Det är mycket som är mystiskt här i världen, inte bara självförtroenden...

Det som jag funderar över är det mystiska med att du har kunnat skriva "XX glada tillrop" när man klickar på kommentera... Jag vill också ha något kul där. Har kikat lite, men vågar inte prova alla konstiga ord som blogspot svänger sig med. Hur får du till det? :)

Anneli sa...

Väldigt mystiskt, men bra att veta :)

cat sa...

Det verkar ju som att personer med mystiskt självförtroende alltså är något av skitstövelkaraktärer och det vill man ju så klart inte bli. Tur att du har rätt ut det hela :)

nillas liv på pinnen sa...

Tvillingen: Paddor är opålitliga! Jag sa ju det i somras, remember?

Joanna: Oj, hopp, det måste jag kolla. Det var länge sedan jag fixade min glada tillrop.

Anneli: Väldigt bra att veta, faktiskt.

Cat: Det är tur att ni har mig, helt enkelt!

Den hemska tvillingen sa...

Det hela är en inställningsfråga men jag är upptagen med annat.