Dagens reflektioner
Att vara sextio är inte illa. Man är fortfarande frisk och spänstig, och kan bestämma själv över sin tid. Jag vet bara inte riktigt vad jag vill göra.
Min fru (vi kan kalla henne Bruttan) vet däremot precis. Jag tycker det är märkligt, och undrar om hon egentligen vet. Att säga att man vet är en sak, att verkligen veta, det är en annan. Av det hon säger att hon vill göra verkställer hon kanske tio procent. Hon hinner inte få till mer. Trots att hon stressar runt för jämnan. Hon borde lugna ner sig, men nu ska vi bygga ut huset vi köpte. Jag får känningar i magen när jag tänker på det.
Att bygga ut är ett stort projekt som kan gå fel på så många sätt. Ekonomiskt och byggtekniskt. Det byggtekniska vet vi ingenting om. Jag skulle önska att Bruttan tog det i beaktande, men hon är mer lagd åt det verkställande hållet. Som om det inte fanns någon morgondag, upplever jag ibland. Tuta och kör, med sovel och smör. Samtidigt vill jag inte bromsa henne, för det viktigaste i livet för mig är att hon mår bra. Är hon nöjd så är jag nöjd, så enkelt är det.
Jag tycker inte att 'Bruttan' är ett nedsättande namn. Hos mig väcker det namnet kärlek och värme och goa associationer. Jag tycker att det ibland går till överdrift med vilka ord man får använda och inte. Det blir petigt mellan varven. En balansgång som tar mycket energi.
Här, på min blogg, bestämmer jag. Eftersom den är anonym.
2 kommentarer:
Så sant och klokt! Men jag undrar om du verkligen insett HUR många sätt ett bygge kan gå fel på. Om du är så att säga oskuld på området, kan jag berätta att du kommer att bli förvånad många gånger! Tyvärr är det ingen idé att jag räknar upp alla mina exempel, för byggfelsnisse hittar alltid på något nytt och för det mesta mycket överraskande.
Karin: Det låter sannerligen oroväckande. Samtidigt bra, för jag tror att Benny fått för få smockor av livet. Han kan behöva några till.
Skicka en kommentar