Det går lika bra med en annan släkting. Bara hen har ett fint hus du har tillgång till.
Måste det vara ett fint hus, tänker du kanske. Nej, det räcker gott och väl med ett mediokert. När man ser Husdrömmar och Grand Design på TV får man lätt intrycket att hus man bygger måste vara så in i helvete tjusiga. Det är inte klokt vad det vräks på med extraordinära trappor, fasader och fönster.
Både Skåne och jag har reagerat starkt mot denna överdrift. För att ge vårt bidrag till en sundare syn på hus har vi byggt en framsida som inte bara är medioker, utan anskrämlig. Vi vill att folk ska kunna gå förbi och känna hur stressen över deras egna fula hus rinner av dem. Om det så bara är en enda husägare som mår lite bättre så har vi nått vårt mål.
Trevlig fredagkväll!
5 kommentarer:
Hahaha. Så utomordentligt fint av er. Själv resonerar jag likadant när det gäller inredning.
Tack och bock! Nollreferenser behöver vi alla och ju nolligare desto bättre. Så att man kan tänka att "det är i alla fall inte riktigt lika illa som ...".
Min julgran brukade vara släktens nollreferensgran och brorsan var bra på ickerenovering. (Men när han lät en björk växa upp genom taket på ett 1600-talshus tyckte jag dock att han gick över nollgränsen till minus.)
DDT: Vi gör mänskligheten en tjänst!
Karin: Hm, låta en björk växa upp genom taket? Tack för tipset!
Nilla: Du tänker björk i stället för trapp? Innovativt!
Karin: Japp! Lite ont om grenar att sätta fötterna på, men snyggt kommer det bli!
Skicka en kommentar