I dessa tider måste man inse sina begränsningar och sätta på sig skygglappar, så att man förmår värna om sina närmaste och uppskatta det man har här och nu.
Därför har jag bestämt mig för att släppa engagemanget för trädens situation.
Jag kommer ändå inte kunna rädda dem.
För övrigt kanske de inte ens lider av att vara fast på ett och samma ställe hela livet, och då känner jag ju med dem helt i onödan. Att jag skulle få panik av att sitta fast i jorden betyder inte att de gör det. Jag önskar att fler än jag förstod det.
4 kommentarer:
Om du ändrar dig är du alltid välkommen att bli trädkramare på min tomt. Jag är dock ganska säker på att du snabbt skulle gå över till min sida, be om en såg och börja röja.
DDT: Mycket möjligt att jag skulle gå över till din sida för jag kom imorse på att man ju behöver ved nu när det är så dyrt med el. Ska just idag köpa en kamin till vårt nygamla hus, så jag behöver göra mig av med en del principer.
Här skulle jag kunna påminna om trädens utmärkta funktion som koldioxidslukare. Men det gör jag inte, för det vore ju direkt oartigt. Dessutom råder viss oenighet bland experterna om huruvida det är bättre att låta träden stå där med den koldioxid de samlat på sig, eller om man hellre ska hugga ner och låta nya, koldioxidsugna plantor växa upp. Så det är bara att välja det som passar bäst. (Jag ska också köpa kamin...)
Karin: Det blir mysigt när vi sitter där vid våra kaminer! Träden som offrats i processen får man tänka på någon annan gång.
Skicka en kommentar