Jag råkade kalla Bruttan för Bruttan igår. Sedan dess pratar hon inte med mig.
Ibland förstår jag henne inte. Hur kan hon reagera så starkt på en sådan liten sak? Hon påstår att det är jag som inte förstår henne, men vad är det att förstå? Jag säger ett ord och det tar hus i helvete. Ibland känns det som att hon vill skapa de här konflikterna, att hon missförstår mig med flit.
Jag sa, försiktigt, att jag tyckte att hon gjorde en höna av en fjäder, men det förvärrade bara situationen. Har man trampat i klaveret så ska man vara tyst, som min far sa. Om man försöker räta upp det hela blir det i regel bara värre.
Hon sa inte ens god natt när hon gick och la sig, och det känns väldigt överdrivet. Som om jag förstörde hela hennes dag med mitt lilla 'Bruttan'. Det var ju inte meningen att hon skulle ta illa upp. Det var bara på skoj. Men skoja ska man inte. Det är förbjudet i det här hushållet.
När hon klev ur sängen imorse gick hon direkt till städskåpet, hon gick inte ens på toa först. Ut med dammsugaren med onödigt mycket buller och bång, sedan dammsög hon i säkert en timme. Barfota och iklädd nattlinne drog hon och slet i vår stackars Electrolux. Den har snart sett sina bästa dagar.
Jag kan bara vänta nu och se vad som händer härnäst. Backa ett steg och ha is i magen tills ovädret gått över.
Önskar bara att jag förstod.
2 kommentarer:
Säga vad man vill om Bruttan, men lättstött – det är hon! Tänk att klara av en timmes dammsugning FÖRE toalettbesöket på morgonen, på ren kränkthetsenergi!
Karin: Ja, hon är helt fantastisk, tycker jag!
Skicka en kommentar