En stannade

En stannade, som sagt, och det är jag själaglad över. I den här åldern vet man inte hur många år man får tillsammans, man tar det antal som bjuds.

Han är väldigt gullig, Skåne. Ta bara dialekten. Men han är också enerverande mellan varven. Såklart. Skulle kunna skriva en liten lista. Just nu sitter han och gnäller över att vi har för lite förvaringsutrymmen här i vårt nybyggda hus. Jag frågar vänligt varför han inte påpekade det på ritstadiet och han svarar att han gjorde det. Nej, det gjorde han inte. Han kanske tänkte det, men han sa inget.

Jag tänkte det, det minns jag. Hur ska vi få plats med allt i det lilla förrådet; så tänkte jag. Sen tänkte jag inte mer på det. Det är så jag jobbar. Jag tänker att det nog blir bra och sen är det sluttänkt.

Nu pratar han med mig om flottören i toan trots att han ser att jag är upptagen. Också enerverande, men samtidigt gulligt eftersom han har skägg och pratar skånska. Plus och minus, minus och plus.