Idag har jag bloggat i exakt fem månader!
En sak är säker och det är att jag inte hade en aning om hur det skulle bli.
En ny värld har öppnat sig, både för att det är så kul att skriva och för att det är så kul att följa andras bloggar. Speciellt den sociala biten kom som en överraskning. Och det dröjde inte länge förrän jag var hooked.
Vilken var då min känsla i början?
Hur var det att vakna upp dagen efter att jag startat min egen blogg?
Läs här!
13 kommentarer:
Tänk du har kommit långt på bara 5 månader:)
Jag är också hooked.
And by the way, det är inte jag på bilden på min blogg utan två främlingar:)
Haha vilket fint inlägg. Det hade jag glömt bort :D
Det känns som tusen år sedan...konstigt.
Ja, det är en liten underlig värld, den här bloggvärlden. Men så intressant att läsa vad andra skriver, och så förvånad att någon vill läsa vad man själv skriver om.
Minns att jag också hade mina tvivel om att blogga. Kunde nästan inte somna vid något tillfälle, efter ett inlägg jag skrivit.
Men jag är glad att du bloggar... =)
Och det blev ju bra. Själv hade jag nog tanken i mars att ingen skulle läsa min blogg, och höll på spricka av glädje över första kommentaren.
Ja bloggvärlden är väl härlig :) !
Kram!
Fan, jag missade min 5 månadersdag, den var igår!
Jag håller med om att man fort blir beroende. Sen får man bestämma sig att inte bli FÖR beroende, men det är en helt annan historia.. ;)
Kanske snor iden att länka till ett gammalt inlägg, det först eller det andra, får gå och kolla vad jag skrev först ;)
Ha en härlig dag!
Det är underligt hur snabbt man skapar någon form av relation (kan man kalla det så) till bloggar/bloggare som man egentligen inte vet någonting om? Med utgångspunkt i hur någon skriver, fotar skapar man sig en bild av bloggaren, lite spännande! :-)
Också spännande att se hur olika bloggare väljer att synas, ses, och visa upp sig.Inspirerande för en som älskar ord,bild och att skriva.
Tack för en mysig blogg!
Ser att jag var med i kommentarlistan!
Tänk va många gånger du sa till mig att du ville men inte vågade börja, innan du slutligen tog mod till dig att börja! =)
Kramen!
Har migränen gått över??? Hade själv gräslig migrän tidigare och kämpade på med Imigran som man spayade i näsan; å den var bra!!! MEN sen skaffade jag bettskena...å min hemska migrän som jag haft flera dar varje månad i åratal försvann......värt att prova(för migrän är rent överdjävligt!).
Jo, jag har fått diabetes.
Men som sagt, det kunde ju vart värre. Man får ta det som det kommer.
KRAM
Cat: Ja...långt i bemärkelsen att jag skrivit en låååång rad inlägg...
Linn: Puss puss puss
Mocka: Det är beyond konstigt. Overkligt liksom.
Anna: Ja, man vänjer sig ju! Ångesten avtar liksom =)
Singelmamman: Ja det känner jag igen haha. Nu blir man sur om man "bara" får en kommentar!
Nettis: Den är verkligen härlig! Och för inte länge sen visste jag inte att den fanns ens...weird...
Ulrika: Sno på du! Jag kommer och läser =)
Fjortisensmorsa: Ja, för man lär verkligen känna vissa! Känns det som. I viss bemärkelse kommer nog varandra närmre än om det hade varit IRL, för många vågar öppna sig mer och kanske vara mer sig själva i skydd av skärmen.
Tack själv för din mysiga blogg!
Yvonne:
Haha, jag trodde inte jag skulle hinna med att hålla på och skriva. Vad fel jag hade!
Rosalucia: Nej, den kära vännen (migränen) hänger i i tre dagar. Bör ha gett sig imorgonbitti...
Jag har provat bettskena men det hjälpte inte mig. (Men dyr var den grrr)
Alla har vi våra krämpor =)
Aj, migrän låter inge kul men att du har bloggat i 5 månader låter roligare! Det känns som att du alltid funnits där, på min lista.. helt galet!
Hoppas värken ger med sig. Kärleken har migrän men hans anfall är bara på ett par timmar..
Kram//Annelie
På min blogg i trollskogen var min känsla bara JIPPPPPPIIIEEEEE, jag får luft igen, jag får syre, yeeessss!
Skicka en kommentar