När jag cyklade hem från stan nyss (har varit på bio med min yngsta) var jag verkligen verkligen nyfiken på om Renée Karlsson hade kommenterat. Hoppas hoppas hoppas, tänkte jag. Att några andra skulle ha gjort det höll jag för uteslutet, men då glömde jag ju bort att människan, och bloggmänniskan i synnerhet, är av en särdeles engagerad natur.
Renée Karlssons blogg har gått upp i rök och jag saknar den, det vara bara det. Problemet med bloggvänner man tycker om, är att de plötsligt bara kan försvinna, och att man då inte kan få tag i dem såvida man inte varit förutseende nog att samla på sig e-mailadress eller telefonnummer.
Eftersom uppläxning tydligen inte passade Mme Karlsson försöker jag istället med en dikt:
Renée, Renée hör min sång!
Kom tillbaka på en gång!
Få är bloggar med sån fjång.
Som din.
14 kommentarer:
aah, nu hänger jag ju med. Jag har också märkt att hennes blogg försvunnit. Har läst mycket i den, men aldrig kommenterat. Vad dumt. Hoppas hon dyker upp igen.
Har hon uppgett sin ålder? Läste någonstans att bloggar kan tas bort om man inte har uppgett sin ålder. Jag kryssade intressant i det förra inlägget - självklart! Jag tycker faktiskt att allt du skriver är intressant. Kanske Reenée också är på bio ikväll eftersom hon inte har gett sig till känna ännu. Din dikt till henne var väldigt fin. Nästan så att jag har lust att sluta blogga bara för att få en dikt utav dig.
Ok då, nu har jag klickat i rutan både här och i förra inlägget. Gapskrattade när jag läste kommentarerna. :D
Hoppas hon kommer tillbaka nu Renée.
Man vill ju inte att folk bara försvinner så där.
Jaa..var är hon? Jag saknar henne oxå. Hoppas bara attt hon dyker upp snart igen. Blogger kan ju vara lite konstig emellanåt.
Kram Åsa.
OK då, jag klickar!
Skönt att det kom en förklaring...började nästan bli litem orolig, jag menar, man vet aldrig vad såna där Renear kan hitta på!
Har ett förslag. På kanal 5 har de ett roligt morgonprogram som jag ibland ramlar in i. Skriv till dom vetja. Där tar dom gärna upp saker som är lite annorlunda men ändå drabbar alla i bloggvärlden någon gång.
En ide så varför inte?
Lycka till
Det var ju en alla tiders locksång det där!!!! Nu borde hon ju kommentera!
Jag har en fråga, fast ingen krisfråga: Hur går det med kören?????
Zelda: Det hoppas jag också! Är lite förvånad, faktiskt. Renée, var ääär du?
Knaster: Jag vet att hon hade uppgett fel ålder och att det var problemet, men vid det här laget borde det ha fixats. Tycker jag, alltså.
Väldigt rart av dig att säga att allt jag skriver är intressant, haha. Jag lovar att jag ska skriva en fantastisk dikt den dag du slutar blogga. Den kommer vara av det slag som tjoff drar dig tillbaka in i bloggvärlden igen.
Helena: Ingen har lika intressanta kommentatorer som jag, det är ett som är säkert! =)
frunatmaken: Nej, man vill ju inte det...
Bakom berget: Blogger kan vara mycket konstigt...
Smål: Thanx, mi dear.
Marina: Nej, det kan man ju inte veta, haha.
Lisbeth: Aha, ja, det kanske vore något.
Cina: Körsången vilar för min del den här hösten. Eventuellt kommer jag tillbaka med förnyad styrka till våren.
Oj! Jag hörde på radion här om dagen (P3 "verkligheten") om en tjej som google stängde ner bloggen för. Bara för att... jag vet inte resten på den meningen för jag hann inte höra klart. Men nog känns det lite läskigt att bloggar bara försvinner... och människorna bakom likaså (Nu menar jag inte rent fysiskt... förståss... eller???? *skräckfilmsmusik*)
Kram
Mika
Mika: Eller hur!!! Det läskigaste jag hört talas om, nästan. *mer skräckfilmsmusik*
Lugn och fin nu (som en del herrar brukar säga till mig när jag går i spinn)! Jag är på gång! Bara dom där jävla Gestapofjantarna öppnat mitt brev med min ödmjuka önskan om överseende och min försäkran om att jag aldrig mer ska ljuga om min ålder.
Och tack min rara och inspirerande bloggkamrat för din fina dikt!
mvh R
Renée: Haha, jag skulle vilja se din 'ödmjuka önskan om överseende'. Låter inte riktigt som du. Men jag är mycket nöjd med att ha lockat fram dig ur myllan igen! =D
Skicka en kommentar