Det där med dans som konstnärligt uttryck, ni vet. Jag funderar på det. I alla sammanhang uppskattas det ju inte att man hursomhelst lägger sig ner på golvet och sparkar och skriker, även om det verkligen skulle behövas.
Och då kom jag att tänka på dans. Att koreografera en egen liten balett där dansaren (jag, förstås) skuttar in förrädiskt vackert och lugnt och sedan stegvis övergår till jämnfotahopp på stället, hårdare och hårdare tills golvbrädorna börjar ge vika och hotar att skicka ner mig en våning (till helvetet kanske?). Just där tar akt två vid, i liggande ställning med sparkar och knytnävsslag i golvet en halvtimme eller så. Kanske en timme. Jag behöver inte ha någon musik för jag koreograferar in rikligt med skrik. Ungefär ända tills lungorna kommer ut genom munnen ut- och invända.
Oh, det blir en föreställning att visa upp på lämpligt ställe, där höga vederbörande (ursäkta att jag är diffus men jag vill ju inte få sparken) får första parkett. Jag tror att de kommer bli berörda. Konst som verkligen uttrycker känslor, de kommer älska det. Verkligen älska.
14 kommentarer:
Oj oj det där låter inte helt bra.
Om du ska få med alla specialeffekter så är det bättre att du satsar på en film. Då kan du använda stuntmän för de mer riskfyllda momenten. Det där när lungorna kommer ut låter svårt. Jag väntar ivrigt på ditt youtube-klipp. :)
Har du problem med att vara RAK? Bara så att man fattar liksom.
Oj oj, det där låter nästan lite farligt. Andas nu.. lugnt och fiiint
Jag hade en lärare som la sig på golvet en gång och tydligt deklarerade att där tänkte hon ligga kvar en stund. Vi blev alla väldigt tysta och satt och väntade en bra stund tills hon behagade ställa sig upp igen. :)
Nästan lite 70-talsvarning på scenstycket tycker jag
Tänker du turnera så är du välkommen till mitt jobb.
Och vad är den utlösande faktorn till detta melodram?
Cat: Det är det inte heller...
Knaster: Haha, du lär få vänta!
Magica: JA! Frågor på det?
Tant Björn: Lugn och fin är ju inte direkt jag direkt, men...
Hanna: Haha! Well, eleverna är det MINSTA problemet på mitt jobb. I just say. Hade jag inte dem hade jag slutat för länge sedan.
Shamrock: He he, tycker du? =D
Singel: Jag kommer!!! Det blir roligt. =)
Renée: Melodram?! Nu tycker jag att du är lite nedlåtande. Jag dansar ju bara lite balett.
Oh! En live-happening! Jag vill gärna vara med och se detta... Jag kan filma om du vill!
Nej det är bra att du inte nämner namn. Man kan få sparken för allt möjligt i dagens läge. Jag som trodde att vi hade åsiktsfrihet. Tur att man blivit informerad om motsatsen innan man skrev något dumt. *host, host*
Det finns ett inledande problem med det här!
Man kan inte bli något som man är. Du är redan galen och kan bara bli galnare eller, om du har tur, galnast. Alternativet att inte vara galen alls finns bara som tankemodell.
Ville bara reda ut det!
Haha! Japps. Jag tror på det där. "Själens fria uttryck" eller nåt.....
Hu!
Kan du inte bara krossa lite porslin?
Eller komma hit och städa dig lugn?
Fönsterputsning ska visst också vara et bra utlopp för frustration och ilska... Jag kan tillhandahålla fönstren.
Skicka en kommentar