Wow wow wow, över sexhundra beiga ord har jag skrivit idag! Inte så mycket, kanske vissa skulle säga, JÄVLIGT mycket, säger jag. Förvisso vågar jag nu inte riktigt tänka på VAD jag skrivit av rädsla för att jag ska komma på att det är dåligt eller att det inte passar in i just den här romanen, hemska tanke.
Men.
Två viktiga karaktärer i min berättelse sitter bredvid varandra i en soffa och äter popcorn.
Det kan väl aldrig vara fel?
Nä, just det.
Dessutom pratar de med varandra...da da da daaaaaa
18 kommentarer:
Jag är helt övertygad om att orden är bra mycket färgstarkare än beige!
Jag gissar att popcornätarstunden i soffan kommer att föra handlingen framåt i din beiga. Drygt 600 ord tycker jag låter som väldigt många ord på en dag. Hoppas förstås att det är olika ord du har skrivit och inte bara upprepningar. Det kan bli ganska trist att läsa samma samma om och om och om igen.
Så länge det inte är ord som illustrerar ljudet av själva poppningsprocessen, så tror jag att just äta popcorn kan vara en bra väg att föra texten framåt! Jisses vad jag ser fram emot resultatet!!
Jag är så himla nyfiken på din bok! Ser fram emot den :)
Popcorn kan aldrig vara fel.
600 ord. Jaha.
600 ord är ju 600 ord. Det går framåt och det är huvudsaken.
Undrar vad de talar för språk... ;)
Popcorn och sittandes i en soffa kan aldrig någonsin vara fel :)
Mystiken tätnar... Oj vad jag är sugen på att läsa din bok
Oj vad spännande! Jag vill givetvis veta vad dom säger.
Kanske:
-Vilken jäkla skitfilm det här är!
-Ja eller hur!
-Kan du byta kanal?
-Ok...
Klick. Klick. Klick.
-Åååååh! Varför är det ALDRIG något bra på tv?
-Ska vi göra något annat?
-Nä. Orkar inte.
-Inte jag heller. SKickar du popcornen?
-Dom e slut.
-Typiskt.
Beiget så det förslår! ;)
Kram
Mika
Det blir nog bra. Ibland är det skönt att vänta med att läsa. Perspektivet blir ett annat
Ha det så gott
Popcorn går väl alltid hem!!
Perfekt ju´, man känner hur gott det smakar och luktar:) Så det är aldrig fel!
Kram Eva
Sen börjar de mata varandra med popcorn....eller kasta dem på varandra...eler stoppar in i näsan....eller äter upp skålens innehåll under tystnad.
Oj, pratar de med varann nu, Sollan och han, vad han nu heter. Det börjar likna spännande nu..
600 ord om att äta popcorn i soffan - inte illa ;)
HERREGUD så många ord. Ursäkta att jag skriker, men det är ändå en svart regnig kväll i mitten av november. Eller nåt.
Fru Gårman: Du tror? Vad är det för fel på beige? *fnys*
Knaster: Inga upprepningar att tala om. Men en redig skjuts framåt för vissa!
Marina: Nej, själva poppningsprocessen sket jag i. =)
Duktiga tjejen: Någon gång kommer du kunna läsa den för blir jag inte utgiven så ger jag ut den själv.
Gafflan: Det skulle jag nog vilja påstå att det kan vara, hm.
Magica: Men, vad är det där för kommentar?! "Jaha"! Bra? Dåligt? Snabbt? Slött? Mycket? Lite? Va? Va?
Glimra: Ja, just nu går det framåt, och det är så kul! Språket är typ...svenska.
Cat och Mina dagar: Om inte den ena trycker ner popcorn mellan den andres soffkuddar då...
Tant Björn: Popcornmystik är den värsta!
Mika: Beige men väldigt väldigt sött! =)
Lisbeth: Men jag kan inte låta bli att läsa igenom det typ trettio gånger precis efter att jag läst det. Hm.
Madlar: Näsan låter inte så trevligt..?
Smål: Haha, det är INTE Sollan! =)
Shamrock: Nej, det är väl rätt bra?
Bokplantan: Eller nåt. Typ september. Men jag tolkar din kommentar som att du tycker att 600 ord är mycket! Japp, det gör jag.
Ja det skulle ju vara rent förfärligt med nedtryckta popcorn mellan soffkuddarna!
Skicka en kommentar