Frågan är bara hur jag ska kunna välja. Det blir så många korn under en dag.
Gruskornet får nog ändå bli vägföreningens möte i eftermiddags. Samtalet där rörde sig enkom om gropar i grusvägen. Kanske vad jag kunde ha förväntat mig, men grusligt tråkigt ändå.
Guldkornet hoppar jag för nu måste jag verkligen sova. Jag är heller inte mycket för guldkorn. Låt dem vara i fred, som jag brukar säga. Stressa dem inte. Det är gruskornen vi behöver fokusera på för att utvecklas och bli bättre människor. Guldkornens enda simpla uppgift är att underlätta vår kamp.
Och nu skulle jag gärna utveckla detta intressanta resonemang om inte klockan närsomhelst slår midnatt och omöjliggör det. Så tråkigt, men ett nyårslöfte är ett nyårslöfte, och det måste hållas.
3 kommentarer:
Vägförening – en av demokratins grundvalar! Och livet är dessutom ofta såpass spännande att ett riktigt långtråkigt möte i vägföreningen kan vara en lisa för själen. Grattis!
Just precis så är det som Karin skriver här ovan. Ett långtråkigt möte i en vägförening kan snudd på vara ett guldkorn rent av.
Karin: Ja, en stunds vila var det onekligen. Jag somnade nästan och det var nog precis vad jag behövde.
Äventyret framtiden: Bra, då behöver jag inte klämma fram något annat guldkorn. :)
Skicka en kommentar