Eleverna är ändå bäst. I alla fall om man ser det i ett vidare perspektiv. (Vad kommer man tänka tillbaka på med glädje när man ligger på dödsbädden? Eleverna eller löneutbetalningen?)
De är som skattkistor, de små liven. Man behöver bara hitta nyckeln, vilket ibland kan ta sin tid. Vissa nycklar hittar man aldrig, ska sägas. Andra trycker upp sina nycklar i ansiktet på en första dagen, så att man omedelbums får ta del av innehållet. Då och då har man en nyckel i hand, men som kärvar som satan när man ska låsa upp. Man får bråka och krångla i flera månader, ibland upp till ett år. Bli frustrerad och förbannad om vartannat. Sen, när man typ gett upp då säger låset 'klick', det liksom bara glider upp, och i den där skattkistan kan man hitta en massa oväntade och intressanta saker.
Spännande att jobba som lärare, som ni hör.
2 kommentarer:
Att jobba med elever är säkert det bästa men i och för sig så hade du ju inte fått löneutbetalning om inte de hade funnits. Det går lite hand i hand det där eller hur? Men eleverna är nog dem som man som lärare säkert minns med mera glädje när man ligger på dödsbädden. Är säker på det. Pengarna är ju ändå förbrukade vid det laget eller ligger och väntar på att bli omtvistade av ev. arvingar.
Så bra beskrivet detta med nycklarna till de olika skattkistorna!
Tack, tack :)
Skicka en kommentar