Kanske är det för att jag var RAK på jobbet idag. Det tog på krafterna, jag är alldeles utmattad denna afton.
Men alla blev förstås jätteglada för vem uppskattar inte raka människor på arbetsplatsen? Alla gör det. Hellre en fet käftsmäll än ett inställsamt leende, det säger alla på min arbetsplats.
Om jag inte hade vetat det så hade jag kanske blivit fundersam när vissa inte såg så happy ut över min raka approach, men det behöver jag ju inte fundera på nu. Det kan vara så enkelt som att de är i klimakteriet. Både män och kvinnor kommer ju i det nuförtiden. Jag ska fråga dem när jag kommer till jobbet imorgon.
20 kommentarer:
Annars kanske det är så att de har käkat huggorm och surkål och druckit ättika. Det blir man inte på bra humör av har jag hört. Bra att du var rak idag. Det tycker jag att du ska vara alla dagar. Du kan lägga böcker på huvuudet för att träna på hållningen.
Jag anter att du i din rakhet sträckte på dig så du blev huvudet längre än alla andra.
De blev nog rädda.
Jag tycker katter runt het gröt är betydligt värre.
Jag håller med Åsa! Fy för sådana. Man vinner i längden på att vara rak. Annars blir vägen så krokig.
Nu är det så att enligt "Här ligger jag och blöder" så är symptomen på Astbergers Syndrom just att man är för rak i sitt umgänge med andra människor.
Därför vaktar jag min tunga (biter av den), lägger huvudet på sned och ler milt när jag blir som argast.
Vad se de på jobbet idag? Vågade du var rak och fråga dem...?
Jag hade nog fått sparken om jag hade följt min naturliga instinkt att vara rak. Men le inställsamt gör jag inte det heller.
Haha, kom att tänka på Clabbes "Rakt över disk"! Kanske för att det ändå är fredag?
PS. För övrigt så heter det Aspergers och inget annat.
Och om du saknar min blogg något alldeles ohejdat så kan jag tala om att Blogger konfiskerade den för att jag vägrade uppge min ålder. Nu har jag att välja på att starta en ny i annan regi eller skicka bevis (körkort eller pass) till "all mighty" för att dom ska öppna den.
Behöver jag tala om att jag bitit tungan av mig ända in till gomseglet?
Anonym är ju Karlsson så klart!
Karlsson: VA???!!! Vad menar du??? Kan Blogger konfiskera bloggen för att man inte uppger sin ålder???
Jag har inte heller uppgivit min ålder vad jag vet! =O
Alla texter och alla bilder, är dom bara borta då, om du inte skickar in ditt pass? Herregud,det låtert som Gestapo, eller nåt!
brukar du inte vara rak?
Ser att du inte skrivit idag, fredag så jag anar att det var du som åkte på käftsmällen. Du vet det är en sak bland kollegorna att säga att man tycker på ett vis sen blir det annat ljud i skällan när sanningen dyker upp
Tycker jag känner igen det här.
Sträck på dig att vara rak är en av det finaste egenskaper man kan ha. I och för sig om man inte sårar någon och det gjorde väl inte du eller?
Nu blir jag sådär löjligt stolt över dig!
Även om man kanske inte får priset som veckans populäraste kollega så är det något enormt uppfriskande med människor som är raka.
De där katterna kan vara utan gröt, tycker jag!
Vaddå RAK? Ibland är du nästan FÖR besvärlig. Rak my ass.
Hejja dig!!!
Varje gång jag skulle göra en kommentar igår så fick jag först logga in med lösenord och sedan poppade det upp en frågeruta om ålder och att man skulle göra vissa tillrättaläggande beroende på det.
Till slut blev jag ilsk och fyllde i 2000-12-24. Det skulle jag inte ha gjort för man får inte ha blogg om man är under tretton år och så stängde dom ner den.
Nu kan jag, för att få den öppnad igen antingen betala en struntsumma med mitt visakort eller så fylla i ett formulär där jag bevisar min ålder med kopia på pass t ex. samt sända det till Google.
Där har du hela litanian och jag känner mig som den berömda åsnan och vet inte om jag skall falla till föga eller köra igång i en annan portal.
Man kan vara rak med ett leende på läpparna också.
Fast det kanske skulle uppfattas som att man ger en fet käftsmäll ihop med ett inställsamt leende... ;)
Knaster: Med tanke på att jag har skolios är det här inte så lätt för mig!
Marina: Om man ser det mentalt, ja. Givetvis.
Mocka: Vissa blev det först.
Åsa: Man kan alltid peta på dem och fråga var den där gröten är egentligen. Brukar inte ge ett svar, men de kommer i af tillfälligt av sig i sitt vandrande.
Hanna: Huvva, vad många krokiga vägar jag gått i mitt liv...*trött*
Renée: Klassas inte ilska som hysteri eller klimakteriebesvär så är det Aspergers. Det ligger en hund begraven här någonstans...
Vad gäller din beslagtagna blogg, din galning, så kanske du ska betala den där struntsumman. Och sedan komma ihåg att inte ljuga så mycket om din ålder hädanefter?
Men man kan undra varför de ska ha ens födelsedatum, det luktar fortfarande Gestapo om det... Kanske skulle vi starta en egen bloggportal? För cyberspejs är väl fritt liksom luften? Eller? Jag vet inte.
Om det känns bättre, så starta en ny blogg. Och så mailar du Blogger och berättar vad de går miste om, de jävla schweinhundarna.
Joanna: Allt är frid och fröjd nu bland de inblandade. Eller frid och fröjd var väl kanske att ta i, men det är bättre än det var innan jag lättade på trycket i alla fall.
Åtminstone för mig är det bättre.
Cat: Tyvärr är inte alla överordnade intresserade av att höra vissa saker...
Spader: Det är tur att det blir fredag med jämna mellanrum! Oh, la la.
Malla: Alltid! Förutom när jag är krokig, då.
Lisbeth: Nej, sårar folk, i bemärkelsen ge tasksparkar, är faktiskt inte min grej.
Märta: Inte många som skulle ge mig pris för veckans populäraste kollega, haha. Som tur är.
Magica: Ha ha! =D
Well, jag sa det jag behövde säga. Eller iaf typ 90 % av det. Dock gick alla 100 % fram.
Mika: Tack, det kan behövas ibland.
Glimra: Fet käftsmäll i kombination med ett leende låter LÄSKIGT!
Skicka en kommentar