Det är ett jävla gnäll på den här bloggen om att hon (jag) måste blogga varenda dag. Måste hon hålla på och tjata om det?
Japp, det måste hon.
Och när jag ändå är online: Det går sakta framåt med att komma iordning i vårt nya hus. Mycket sakta. Långsammare progression har sällan skådats.
3 kommentarer:
Bra. Man ska inte förhasta sig. Egentligen ska man inte göra något alls det första halvåret i en ny bostad. Sen kan man fundera så smått på hur man vill ha det.
Jag har bott i min nya lägenhet i ett år nu. Soffan står fortfarande på raggsockor så att jag kan dra runt den, eftersom jag fortfarande inte vet var den ska stå. En jättestor matta ligger ouppackad sedan månader i väntan på att jag ska få undan saker som står i vägen och kunna rulla ut den. Som sagt, man ska inte ha för bråttom med saker. Äsch, det tycker jag egentligen inte, jag är bara lite handlingsförlamad.
Karin: Vänjer man sig vid att ha alla sina grejer nerpackade, alltså?
DDT: Handlingsförlamning känns bekant. Förmodligen det jag drabbats av. Igen.
Tack för tipset med raggsockor, det kanske jag ska ta fasta på.
Skicka en kommentar