måndag 11 juli 2011

Min älskade dator

Om ni tycker att mina inlägg nu forsar fram som spänstiga fjällbäckar så är det för att jag kommit hem och skriver på min egen darling dator. Det är möjligt att paddar är bra att surfa på men vill man skriva så är de urusla. URUSLA. Jag var på väg att explodera flera gånger.
Inte nog med att den skrev fel, jag var tvungen att slå på den för att den skulle skriva över huvud taget. Vilket gjorde att jag bara kunde skriva när inte maken var i närheten, för han var rädd att jag skulle slå sönder den. Vilket är viktigast, din padd eller min blogg? tänkte jag, men istället för att ta den striden lovade jag att jag inte skulle slå mer och frågade honom slugt om han inte hade lite att göra utomhus. Nöden har ingen lag.
I lyckoruset över att ha tillgång till min dator har jag också i eftermiddag skrivit på min beiga. Ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt för mig som varit livrädd att börja skriva igen, då det skulle kunna visa sig att jag inte längre kan skriva hitte-på. Och det hade inte varit roligt. Lika med döden, typ.

12 kommentarer:

Zelda sa...

Men åh vad skönt att höra att du vågat dig på den beiga igen, var lite orolig där ett tag.

Men attans då att I-pad inte verkar vara nåt, jag som hade funderat på en sån.

Åsa Hellberg sa...

Heja.
Skriv för tusan!

Mina dagar sa...

Ha ha ha...älskar dina inlägg!!

BRA att jag inte ska köpa en padd!!!
Visste väl att det var nått lurt med dom;)

Skriv på nu, för allt vad du är värd!!! När kommer boken ut? Det kanske man inte får fråga för det kanske stressar? Vad vet jag som inte är en författare? :/

Kram Eva

Marina sa...

Jag har faktiskt en liten padda som jag tycker riktigt mycket om - men som du säger, inte att skriva mer än korta kommentarer på, den har ju lite egna uppfattningar om vad som ska skrivas...

Shamrock sa...

Vad bra då är det ett steg närmare att vi får läsa den beiga

Markattan sa...

Paddor är lite känsliga och kräver att man presenterar sig ordentligt och gör en väldigt stor ansträngning att lära känna dem....
Djuren är ju också männskor.
Djuren har ju männskors känslor.
I fablernas värld.

Heja dig och den Beiga :-)


Markattan <3 Paddan

Spader Madame sa...

Din blogg är så klart viktigast. Vet han inte det? You go girl, mer beiget åt folket. Visst stavas det så?

glimraskimra sa...

Med lite kvinnlig list kommer vi långt. Det är tur att männen inte vet hur listiga vi är... ;)

Magica de Hex sa...

Yippieeee!!!!

Den hemska tvillingen sa...

Spänstiga fjällbäckar är ett fint uttryck! Som en sån ska jag bli när jag blir stor.

nillas liv på pinnen sa...

Zelda: Det finns tydligen andra som gillar paddar så det kanske bara är jag. Men jag vidhåller att de inte är någon höjdare att skriva på.

Åsa: Jag gör det. Idag också. Det blir inte så många ord, men det går framåt.

Mina dagar: =)
Fråga på du! Men tyvärr kan jag inte svara...

Marina: Ja, det beror väl på vad man ska använda den till. Ingen höjdare att blogga med i alla fall.

Shamrock: Ja, jo. Ett litet.

Markattan: Haha, ja, det kanske är mig det är fel på.

Spader: Jag blir inte klok på böjningsformerna av beige. Alltså, jag vet hur de lärde säger att det ska vara men jag kan inte acceptera det!
Maken vet alltid det rätta när han har fått tänka efter en stund. Och blivit vägledd.

Glimra: Ja, jag kan väl aldrig tänka mig att jag är genomskådad? Eller hur, maken?

Magica: Jodu. Det kanske blir något till slut.

Tvillingen: När du bliva sur! Det ska jag också.

nillas liv på pinnen sa...

Tvillingen: När du bliva stur, menade jag förstås.