måndag 4 juli 2011

Att det ska vara så jävla svårt!

Lakan är fortfarande huvudämnet på den här bloggen, ska åka till Hemtexbutiken imorgon och prata med dem om smygsynteten.
I samma köpcentrum finns en telefonbutik som heter Mobilizera. Där gick jag in för en vecka sedan, med dotter och hennes pojkvän, för att fråga vad det kostar att laga en sprucken skärm på en Iphone (dotterns).
En halvtimme senare stod jag med pennan i högsta hugg över ett kontrakt på ny telefon och abonnemang till mig. Hur gick det till? Jag vill inte veta.
Klockan var över stängningsdags och kontraktet tre sidor finstilt så jag nöjde mig med att slänga en blick på det.
"Men ursäkta, du sa att startavgiften skulle vara 99 kr, inte 249!"
"Va? Öh?"
En till försäljare rusade till och förklarade för "min" försäljare att när man tecknar sisådäringa häringa kontrakt blir startavgiften 249, och inget annat.
"Okej, då vill jag inte ha någon telefon", sa jag trött. Jag blir väldigt trött av att bli lurad.
Ytterligare en försäljare slöt upp och alla tre förklarade ivrigt (läs: desperat) att det inte gick att ta tillbaka köpet nu för de hade ju redan skrivit in det i datorn, och om det var viktigt för mig att startavgiften var 99 kr så skulle "min" försäljare ta 150 kr ur egen ficka så jag slapp betala mer än 99.
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Tror de att man är helt jävla blåst? Ser jag perhaps korkad ut? Är det min antika mobiltelefon, min ålder, min frisyr, VAD?
"N E J, tack", sa jag tre-fyra gånger innan de fattade.
Lämnade till slut butiken, min dotter tyckte jag var pinsam och hennes pojkvän, som numera är upptagen som medlem i familjen på livstid, tyckte att det var BRA gjort.
I förvirringen glömde jag att be om att få tillbaka mitt leg. Och de glömde bort att lämna tillbaka det.
Jag bad maken, som jobbar i huset bredvid, att hämta det ett par dagar senare. Två gånger gick han dit.
Första gången: "Va? Leg? Näe, det har vi nog inget, men vi ska leta, kom tillbaka sen."
Andra gången: "Va? Leg? Näe, det har vi nog inget. Vi har typ letat, men det finns ingenstans. Hon har nog glömt det någon annanstans."
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Tredje gången gick jag dit själv.
"Va? Leg? Näe, vettu, vi har letat jättemycket, och näe, finns inget leg här."
"NU ÄR DET SÅ ATT JAG VET ATT NI HAR MITT LEG HÄR." Typ. Jag försökte verkligen se lugn och fin ut.
"Va? Ja men jaha, ja, men då kommer vi leta tills vi hittar det, absolut, vi kommer leta ända tills vi hittar det, kommer vi."
Det tog mindre än en minut innan jag hade det i min hand.
"Tack", sa jag.

I morgon är det dags för Hemtex.

14 kommentarer:

reneesfotoblogg sa...

Yessssss! Det finns fler än jag och det gläder mig ofantligt.

* M E T T E * sa...

(jag viskar väldigt tyst "abonnemang" åt ditt tangentbord)

nillas liv på pinnen sa...

Renée: Vi som fan inte ger oss! Typ.

METTE: You say? Jag trodde abbonemang kom från ordet abborre...?

Cina sa...

Heja Nilla! Nu har jag läst flera dagars inlägg och du gör min dag! Bäva månde de på Hemtex.... ;)
Å andra sidan är jag övertygad om att du löser gåtan med stickiga lakan! För stickigt är det!

Åsa Hellberg sa...

Heja. Jag tog ett abonnemang per telefon häromsistens. Jag hörde inte ett ljud eftersom det blåste storm där jag var. Istället sa jag ja, ja och ja till allt. Det var dumt. Mycket, mycket dumt.
Nu har jag lärt mig.

Småländskan sa...

Jag är med i klubben "vi-som-fan-inte-ger oss".

Spader Madame sa...

Du kunde väl ha avslöjat på en gång att du var lärare. Att du aldrig skulle ge dig. Och om du inte fick någon ordning på dem skulle ringa deras chef/mamma men att det förmodligen inte skulle behövas...

Singelmamman sa...

Jag ser fram emot din Hemtex rapport i mrgon. Väldigt mycket.

Maj Korner sa...

Att förklara att iPhonen var din dotters var att förklara för mycket!

Och imorgon ska jag förvandla mig till en fluga och sätta mig på väggen nära disken på Hemtex.

nillas liv på pinnen sa...

Cina: Kul att jag kan glädja någon med mitt tjat om lakan! =)

Åsa: Ibland känns det som om jag aldrig lär mig...

Smål: Välkommen!

Spader: Hahaha! Eller hur! Kan väl inte vara så himla svårt att vaska fram telefonnumrena till deras mammor. =D

Singel: Men jag kanske inte vågar när det kommer till kritan. Tänk på det du.

Maj: Först förstod jag inte vad du menade. Vadå för mycket?
Men sen förstod jag. =) Jag förstår väldigt mycket, men långsamt.

Madlar sa...

Nej, det är ALDRIG en bra affär att köpa mobil o abonnemag av gatuförsäljare. Det finns ALLTID en hake, ALLTID.

cat sa...

Men jösses vilka jobbiga typer du råkar ut för!
Heja dig för att du inte låter dig luras :)

Agnes sa...

Jag förstår precis. Har också stått i ett sånt där bås, skrivit på något fladdrigt papper, tolkat svaren på alla mina frågor för att försöka förstå hur mycket jag kommer att betala. De är sanslösa de där parvlarna! Hela högen. Bra att du drog dig ur!

nillas liv på pinnen sa...

Madlar: Det här var i butik, men de ska man också undvika.

Cat: Ja, för det kan väl inte vara mig det är fel på? =O

Agnes: Det var det!