När jag ser något daterat den 21 juli känns det så hemskt att vi var så aningslösa då. Att vi inte var förberedda och kunde vidta åtgärder. Att vi gick omkring som korkade idioter och inte såg det vi behövde se.
Samtidigt längtar jag tillbaka till innan. Jag vill leva i en vardag som är trygg och fri, där jag kan gnälla och svära över småsaker och pyssla med mitt i lugn och ro. Skriva på min roman.
Jag har inte kraft att vara arg över den smärta jag och de mina blivit utsatt för då så många har det så fruktansvärt mycket värre, men vore det inte för det så skulle jag vara så inihelvete förbannad. Så INIHELVETE förbannad.
15 kommentarer:
Jag börjar bli passe förbannad nu. En otäck svart isande ilska. Jag släpper den rätt igenom, jag vill inte vara så.
Jag tror inte "vi" kunde förberedda oss, vidta åtgärder och annat. Vi varken visste eller hade en aning om ju! Däremot... fanns troligen de som borde haft en aning om allt detta som hände...allt enligt medierna. Själv vet jag inte vad som är riktigt eller inte. Men är det riktigt att det fanns indikationer på allt som hänt, då är det bara ännu hemskare att det hände...
Du är bra Nilla, du är riktigt bra!
Kära du, vad är det som har hänt? Nu blir jag orolig. Klart du ska vara förbannad om du har orsak till det. Kram
Osloskånskan: Jag förstår din ilska! Fullständigt. Hur svart och isande den än är.
Småländskan: Högerextrimismens framväxt, och deras rekrytering av unga killar har ju inte varit okänd. Våldsdåd gentemot enskilda människor har också förekommit, så...
Men det är lätt att vara efterklok.
Knaster: Jag menar terrordåden i Norge! De har skakat om ordentligt.
Vet inte om jag är så arg heller faktiskt. Känner mest sorg, en stor, stor sorg. Men vi får inte låta idioten få sin vilja fram, vi ska leva, vi ska skratta, vi ska värna om varandra och aldrig, aldrig ska massmördare få diktera våra liv.
Ha det gott Nilla!
Jag kan fortfarande inte ta in det. Blir mest ledsen, vore skönt att bli arg istället. Men håller med dig, jag saknar "tiden före"
Jag vet... det känns som... och jag kan inte förstå vad... hur... varför?
Att en man, som måste vara helt sinnesrubbad, kan ställa till sådan skada. EN sinnesrubbad man som gör något så vansinnigt galet... jag kan inte förstå! JAG KAN INTE FÖRSTÅ! Alla dessa barn och ungdomar... alla! Hur kan man vara så kall? Det isar i mitt skelett och går kalla kårar uppför min nacke...
Så många säger att dom är rädda för terrorister... jag är rädd för galningar.
Kram
Mika
Jag trodde att du menade terrordåden + att det hade hänt något i din familj. Ursäkta att jag missförstod.
Tant Bjorn: Men dåden skapar en rädsla och otrygghet. Just nu gör det mig mer förbannad än ledsen.
Shamrock: Me too. :(
Mika: Terrorist = galning.
Knaster, knaster,
Du behöver inte be om ursäkt!Det hade kunnat vara så att vi var personligt berörda på något sätt, men det var vi inte. Ändå känns det så himla jobbigt. Hur det är för de som är personligt berörda orkar jag knappt tänka på.
Det är tragiskt. Tragiskt att det finns så många tokar därute som tänker på sådana sätt att dom kan tänka sig dräpa mängder för att få fram sitt sneda budskap.
Det är otroligt.
Och tänk alla som mist en anhörig, så många som dog och så många anhöriga som vet ungefär vad som hände innan just deras anhörig blev ihjälskjutna. Huvva.
Jag tycker det är svårt att ta in.
Och obehagligt att tänka på hur många andra som får nytt bränsle på sina sjuka härdar.
Vi kommer snart att svära över småsaker igen, men förhoppningsvis kan vi svära något mindre och kanske vara mer tacksamma över att vi bara har små saker att svära över.
Kramkram
Det hela känns fortfarande overkligt, jag har svårt att ta in att det är "tiden efter tryggheten här i Skandinavien" och jag är inte säker på att jag vill ta in det...
I know.
Om jag inte ska gå i spinn fullständigt, behöver jag hålla lite distans till det.
Jag äcklas lite av medias fortsatta frosseri i alla överlevandes och alla anhörigas känslor, sorger, skador och trauman.
Det är självklart fullständigt förfärligt men jag skulle önska att sensationsjournalistiken kunde "tagga" ner nu!
Därför har jag valt att inte skriva mer än vad jag gjorde förra helgen om det, det finns annat jag kan engagera mig i och göra bättre.
Uppskattar dina kommentarer hos mig med, tack!
Ulrika: Hej! Kul att se dig, saknar dig när du är på din himla ö!
Marina: Det är typ det som gör mig förbannad, att dådet skapat ett otryggare folk här i Norden.
Åsa: Yea.
Mångmamma: sensationslystnas i media är alltid osmaklig. Jag läser nästan inget längre för att jag inte pallar, men är ändå fortfarande väldigt tagen av händelsen. Och det kommer jag förmodligen vara ett tag till.
Nilla, wow för dina inlägg som jag missat under semestern! Jäkligt skönt att läsa. Själv grät jag mest och tyckte så vansinnigt synd om ungdomarna och alla runtomkring, och diskussioner som med SD-killen för, gör mig utmattad. Som att dunka huvudet i en vägg, så mottagliga är de. Själv har jag diskuterat med vänners vänner på FB, och inte var de mindre inskränkta, inte. Huamej för skiten i världen men tack och lov att sådana som du finns. Aldrig ska jag tappa tron på godheten så länge Nilla finns!
KRAM
Skicka en kommentar