Jag längtar ihjäl mig till redigeringsfasen. Till den dag sista ordet på min beiga roman är skrivet och jag ska börja om. Jag har fått för mig att det är så himla roligt. Det är då jag ska skapa det naturliga friska flödet i min berättelse. Det som böljar fram som en ondulerad koaffyr, kan man säga. Eller ett komfortabelt vattenrutschbaneåk.
För att uppnå det kommer jag få stryka ord hejvilt, och fylla på med andra, bättre. Kasta om handlingen så att den kommer i en ordning, gestalta mera (har jag förstått när jag läser andra skrivares bloggar), och rensa bort alla trendiga uttryck. De där som är hopplöst otrendiga om ett år. Letmetellya, liksom. Ni fattar.
Har jag glömt något?
15 kommentarer:
Jag tror du fick med allt.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
hehe,jag tycker också om den fasen även fast det nog är den svåraste av dem alla... det första utkastet är liksom den lätta biten, om man säger så... ;)
Du kan förbereda dig redan nu genom att köpa en ergonomisk dyna till skrivbordsstolen och införskaffa en bra lie till allt du kommer att få kapa av, samt kanske en folder för "överblivet material" och ett storpack tålamod... en ansiktsfläkt kanske kunde vara bra att ha också, när jag tänker efter. det var nog allt.
Usch, jag tycker redigerandet är så ohyggligt tråkigt! Jag vill bara ha det gjort så jag kan få skicka in manuset någon gång.
Nej, jag tror du har full koll! :)
Vem vet, det kanske slutar med att du sitter med två romaner i olika beige kulör när det är färdigredigerat!
Ack ja, fly mig ett manus som jag får slita i stycken! Redigerandet är det allra roligaste, för då är ändå grovjobbet gjort. Man känner sina romanfigurer, man har hyfsad koll på miljöerna och det finns en handling, kanske till och med ett slut. Och det finns så mycket att förbättra!
Och så kan man byta kön, eller århundrade, eller gå från första till tredje person eller tvärtom, för att se vad som händer. Sedan byter man vanligtvis tillbaka igen. Vad jag längtar efter att ha sisådär en fyra hundra sidor att sätta tänderna i! Visst är det roligt att skriva, men redigerandet är ändå det bästa.
Nej du får inte rensa bort alla trendiga uttryck. Din roman ska ju leva i många år framöver och till slut bli en bok som representerar just sin tidsepok. Tänk dig om 40-50 år när tonåringarna då ska läsa en klassiker som visar hur folk levde och talade på 2010-talet, då letar en framtida bibliotekarie reda på din beiga roman och säger att här har vi en tidstypisk klassiker.
Jag har inte en aning. Det låter loligt, det gör det. Det gör "ondulerad koaffyr" också.
Jätteloligt! Man skrattar!
Jag redigerade mitt manus så lite innan förlaget accepterade det att det ska bli kul att göra det nu när det börjar lukta allvar.
Jag tycker redigerandet är jobbigt! Egentligen kul om jag hade tid, men att jobba heltid samtidigt funkar knappt. Du har ju avsatt tid så det lär bli perfekt!
Undrar så om jag skulle fixa det. Jag har liksom så dålig koll på vad som är trendiga uttryck. Jag tror nog att jag bara sväljer dem och inte skulle se dem förrän efter ett antal år som hopplöst ohippa. Hipp är ett för övrigt favorit uttryckt just för att det liksom är så ohippt.
Tror du fick med allt faktiskt! Känns som det är en fas jag ständigt befinner mig i, "redigeringsfasen", fast utan bok.......
Förstår din längtan. Det är ju då man verkligen ser vad man gjort. Sen att det skulle vara ett banan skal du glider fram på får nog vara osagt.
Det tar den tid det tar. Sen att jag tycker att du ska skynda på så att jag får läsa är ju en sak för sig.
Ha en fin kväll
Knaster: Nä nä, men jag är lite otålig. Vänta är inte min grej.
Katarina: Ansiktsfläkt låter bra. Och nackkrage så att jag inte får nackspärr. Godis behövs väl också? Visst?
Nina: Jag tror redigerandet är jättekul. Inte för att jag vet, har ju hittills aldrig varit i den fasen, men det låter kul. Jättekul.
Anneli: Tror du? Tack, det känns bra att höra. När jag redigerat klart har jag en plan om att skicka in mitt manus till samma lektör som du hade.
Marina: Två novellor blir det nog då, med tanke på att den här romanen inte är så omfattande to begin with.
Karin: Precis vad jag tror! Jag älskar att sitta och peta i text jag skrivit så redigeringsfasen kommer nog bli rena rama mumman.
Cat: Säger du det?! =O
Och du vet ju vad du pratar om så jag får nog ta mig en funderare där.
Spader: Det är så loligt alltihopa! =D
Åsa: Well, jag har en känsla av att jag behöver redigera INNAN jag skickar in det, om jag säger så...
Duktiga tjejen: Jobbar man heltid hinner man inte så mycket mer, så är det.
Frunatmaken: Så är det förstås. Till viss del är man blind för sin samtid. Men jag får väl rensa bort de uttryck jag kan se är hopplöst ohippa. ;)
Cina: Ha ha, ligger något i det! Herregud vad man redigerar, liksom. Ta bara tvätten!
Lisbeth: Jag kommer nog redigera som fan och vara klar rätt snabbt, det är vad jag tror. Bara jag har skrivit klart berättelsen så (vilket inte går snabbt som fan).
Det där med att skriva en roman...det verkar ju vara hur mycket jobb som helst!!! Skriva om när man äntligen skrivit färdigt?! Tar det aldrig slut?
Romanskrivande verkar vara för folk med t å l a m o d. Alltså inte mig :(
Äh, det gör inget bara jag får läsa den beiga.
Skicka en kommentar