Mitt beiga elände

Alltså, hur kan det komma sig att den text jag tyckte var bra igårkväll när jag gick och lade mig, idag vid genomläsning suger? Något av ett mysterium är det. Själva texten har näppeligen förändrats över natten, alltså är det min syn på vad som är bra och dåligt som gjort det. Som en hiss i en skyskrapa åker den upp och ner den där synvinkeln. Den kör slut på mig, sanna mina ord. Den tänker inte på att jag snart fyller femtio och stelnar alltmer. Den hänsynslösa slyngeln!

Tänk om allt jag har strukit och ändrat i min roman egentligen var superbra och att det bara var min synvinkel som gick bananas? Så kan det vara, känner jag. Det kan också vara så att allt jag skrivit är uruselt. För närvarande känns det mer sannolikt. (När jag längre fram ska sälja min bok är jag tacksam om ni i minnet raderar alla inlägg där jag sågat mitt beiga underverk. Kanske borde jag gå en kurs i marknadsföring? Lektion ett: Berätta inte för potentiella kunder att din produkt suger.)

Men jag är snygg i håret i alla fall, införskaffade mig en kortkort koaffyr i morse. Min frisör kände varken till ordet koaffyr eller chevelyr, men nu gör hon det. Det gäller ju att hänga med i sitt yrke, sa jag, och det höll hon verkligen med om.