Efter en veckas skrivpaus sitter jag nu här med mitt beiga elände.
Skriva, var det, ja. Hela dagen.
(Var vänlig bortse från att jag redan slarvat bort morgontimmarna.)
Jobbig scen väntar. Verkligen jobbig.
Har fyllt på tvål i tvålpumpen på toa, i alla fall. Det är bra.
Jobbigt möte.
Alltså, den där scenen.
Och vill jag egentligen skriva en bok? Egentligen?
Tänk om den skulle bli utgiven och alla skulle läsa.
Usch, det vore verkligen inte kul.
På sitt sätt.
För även om den här romanen inte handlar om mig,
(det gör den verkligen inte, herregud vad den inte inte inte handlar om mig - blir jag utgiven ska det stå på baksidan: INTE om mig),
så avslöjar ju alla romaner något om sina författare.
Har jag alltid tänkt.
Man får hoppas att det bara är jag som tänker den typen av förryckta tankar.
Det är fiktion, damn it!
Ska jag dundra, om någon undrar.
Heter jag Eilert eller Solbritt, kanske?
Nej, just det.
29 kommentarer:
Så klart att den absolut inte på något sätt handlar om dig ;)
Jag tror att jag skulle vilja skriva under pseudonym även om det kan verka fegt.
Om jag lovar att absolut inte tänka sådana tankar, får jag läsa den då?
ja det tror jag... alla är väl en Eilert innerst inne
Fylla på tvål i tvålpumpen är helt klart lättare.
Jag skulle gilla om du var en Eilert, tänk vad förvånade alla skulle bli.
Vem vet vad du heter egentligen...? Knappast nillas liv på pinnen ju, så varför inte Eilert eller Solbritt? Det är ju rätt grymma namn.
Och det är samma i min roman. Sagas mamma är död, inte min. Fast många tror ändå att den handlar om mig.
Min debutroman handlar verkligen endast om mig. :)
Så länge du inte heter Svägerska är det helt okej med både Solbritt och Eilert.
Det är din omisskännliga HÄRLIGA röst i den. Sug på den du.
Kalla fötter det ska man ha när det inte är så långt kvar. Vad skulle det göra om någon trodde att det var du? Nu har jag inte läst den men ska vara mycket innan människan av idag reagerar negativt
Håller på dig Spännande ska det bli
Och du när du kommer till Sundsvall för signering så kan du väl paxa en plats till mig längst fram i kön
ja är det inte konstigt hur "alla" verkar tro att en författare alltid/bara skriver om sig själv och sina egna upplevelser? Men jag vill inbilla mig att de som KÄNNER dig kommer att förstå att det inte handlar om dig, no?
Jag blir mer och mer övertygad om att du skriver om mig.
Samhällsanalys
Är det inte det som blir spännande, att folk får undra lite över vad som är vad :) Fast jag hoppas verkligen inte att någon tror att det jag har skrivit om handalar om mig, DET skulle kännas jobbigt! :)
Nää, just det!
Cat: Frågan är om det ens är jag som skriver?
frunatmaken: Det tänkte jag också förut, innan jag började skriva. Varför övergav jag den idén?
Marina: Kan du LOVA det, så okej då.
Shamrock: Jag känner ju Eilert och skulle nog vilja påstå att du har rätt.
Kalle Byx: Verkligen mycket enklare.
Åsa: Förmodligen!
Joanna: Min huvudkaraktärs liv är också väldigt olikt mitt, faktiskt. Men ändå.
Hanna: =)
Maj: Well, även svägerskan har smulor av mig, tro det eller ej.
Magica: Gissa om jag suger på den! Ack, ja.
Lisbeth: Sundsvall sa du? *antecknar*
Katarina: Jo, de vet ju att min huvudkaraktärs liv är ganska olikt mitt...
Knaster: Haha!
Anneli: Jobbigt, var ordet! Sa Bull.
Tvillingen: Nu hoppas jag verkligen att du inte är ironisk! =O
Å här är det samling vid pumpen i vanlig ordning, ser jag!
Du får väl gardera dig som alla andra författare.
Ja, alltså skriva i förordet att "alla ev likheter med nu levande personer är rena tillfälligheter och får tillskrivas läsarens egen tolkning av texten"... eller nå´t sån´t.
Självklart är det inte om dig. Vi vet knappast själva vad vårt undermedvetna, eller ens det medvetna pysslar med eller inte pysslar med. Men se till att få ut den polkagrisrandiga bandyklubban nu.
*skrattar högt när jag läser*
.. och undrar vem du egentligen försöker övertyga. Dig själv eller alla som läser din blogg, dina presumtiva beigebokläsare?
Och just det, har den där bandyklubban kommit ut ännu? Eller är det så att Eilert eller Sollan behöver komma ut?
Skit samma! Huvudsaken är att den beiga snart kommer ut!
Lycka till!
Så där brukar jag också tänka när jag skriver - att det ryms i alla fall en liten del av mig i min text. Men så behöver det naturligtvis inte alls vara. Inte inte.
Jag känner ingen Eilert eller Solbritt. (förvirrad kommentar, jag vet)
Jag är verkligen inte ironisk. Jag är gravallvarlig och håller med dig. Inte handlar boken om dig. Den handlar ju om Eilert och Solbritt.
När min förläggare (he, he, känns fortfarande väldigt kul att skriva så) ringde och sade att "Bra, den tar vi" undrade jag om han menade att han tänkte GE UT boken. Jo det menade han och då blev min nästa panikslagna tanke att "Men! Då kommer ju folk att LÄSA den!" Och det har de gjort några stycken och det visade sig vara rätt kul. Så heja på och hoppa över den jobbiga scenen så länge och skriv något annat i stället.
Men det är väl klart det är om dig. Samtliga karaktärer i romanen är hämtade från olika sidor av dig. Så är det alltid med författare och andra konstnärstypers uttryck.
Am I right or am I right?
Men du har en bandyklubba du behöver bli av med? Eller hur?
Titti: Eller: DET HANDLAR INTE OM MIG!
Singel: Just, ja, den ska ut också.
Smål: Bandyklubban har tagit ett symboliskt steg mot utgången, och det är ju alltid något. Eilert behöver eventuellt också komma ut, men Solbritt är redan ute kan man säga.
Husfrun: Inte inte inte. Not not not.
Oslo: Inte jag heller! Om du fattar.
Tvillingen: Varför är jag inte övertygad? Kan det ha med gravlax att göra?
Karin: Kul, säger du? Man får väl hoppas på det då...
Mocka: Om man ser det på DET sättet, ja. Men annars inte.
Spader: Behöver du en?
Nilla; För att du är en tvivlare? Inte vet jag. Skit i mig nu, det är du som bestämmer om din bok och vem den handlar om, det räcker väl att du vet det...
Tvillingen: Hur ska jag någonsin kunna skita i dig? Det är för sent att komma med såna idéer.
Skicka en kommentar