måndag 14 november 2011

Karaktärsknådande á la moi

I fyra timmar har jag nu jobbat intensivt med ett avsnitt i min beiga. I antal nya ord har jag inte kommit någonstans men däremot i klarhet, något som kan vara bra att ha för att läsaren inte ska bli helt förvirrad. Ett svårt avsnitt är det eftersom jag vill skildra en persons utsatthet utan att skriva ner den på läsarens näsa.

Jag funderar en del på om jag lyckats.

Men har inte en fucking aning.

Vissa kommer se det jag vill skriva fram och andra kommer se något annat, det är vad jag tror. Jag kan ju inte fullt ut styra folks tolkningar och upplevelser, hur gärna jag än skulle önska. Tur ändå, får man väl lov att säga, att jag inte kan det. Jo, faktiskt. Om man tänker på demokratins grundvalar och slikt.

Det absolut roligaste med att skriva en längre berättelse är skapandet av mångbottnade karaktärer. Jag älskar det. Men i nämnda avsnitt har jag knådat fram tre karaktärer som bara är inne och gästspelar, och de blev inte så mångbottnade, moahaha. De är osympatiska, nedlåtande och arroganta, så många andra karaktärsdrag har de inte. En har i och för sig fått en snitsig frisyr och halsband, det var snällt av mig. Ensidiga karaktärer kan fungera när det handlar om gästspelande biroller, har jag idag bestämt. Men det fungerar förstås inte när det handlar om de karaktärer som följer med i större delen av berättelsen. Mina älsklingar, alltså. OMG, vad de är mångbottnade! Herregud.

20 kommentarer:

Marina sa...

Ju fler bottnar, desto bättre soppa!

Åsa Hellberg sa...

Just det inbillar jag mig att jag är rätt kass på. Mångbottnighet. Hur mycket sånt finns i en människa egentligen?

Småländskan sa...

OMG vad vi väntar på att få ta del av dessa mångbottningar! Ja en och annan ensidig arrogant typ också förstås. Såna vi får på köpet.
Lycka till med fortsättningen!

Joanna Björkqvist sa...

Intressant med mångbottnad, eftersom man också behöver vara tydlig. Min Saga Allerlöv är nog mer tydlig än mångbottnad.... Och de andra? Tja. De är nog inte så mångbottnade de heller. Antagligen är det min journalistiska ådra som gör sig påmind och vill att det ska vara tydligt...

Och du som lärare? Du borde ha samma problem i grunden, så du är nog grymt genomtänkt. Det är min slutsats.

reneesfotoblogg sa...

Det är väl bra att ge läsaren fritt spelrum men se för fasen till att inte botten går ur!

Duktiga Tjejen sa...

Jag ser fram emot din bok som fan! Och jag gillar när det är lite öppet och inte övertydligt.

Duktiga Tjejen sa...

Jag ser fram emot din bok som fan! Och jag gillar när det är lite öppet och inte övertydligt.

Karin sa...

Det fiffiga med sådana där gästspelande figurer är ju dels att de inte behöver något namn (ska kanske helst inte ha något, det bara förvirrar) dels kan utrustas med drag av någon eller några man riktigt irriterar sig på. Sådana personer brukar det vara ganska lätt att snabbskissa med några motbjudande karaktärsdrag. Mycket spännande att följa din beigas tillkomst. Hoppas nu på snar nedkomst!

Agneta sa...

Längtar efter att få läsa den!!!

nillas liv på pinnen sa...

Marina: Eller hur! Haha.

Åsa: Skulle man börja räkna mina bottnar så skulle man nog aldrig bli klar, faktiskt.

Smål: Tack!

Joanna: Well, jag tror att det går att kombinera tydlighet och mångbottnighet. Hoppas jag verkligen, det är i alla fall min ambition. :P

Renée: Har aldrig botten gått ur dig, menar du?! Va? Min botten har då iaf gått ur några gånger. Ibland är jag rädd att min huvudkaraktärs botten kommer flyga ur henne som en champagnekork.

Duktiga tjejen: Nej, man vill ju gärna vara med och skapa lite som läsare också!

Karin: Jag hoppas också på snar nedkomst! Jösses, vad jag hoppas på det. Och tack för tipset om namnlösheten, en pusselbit föll därmed på plats.

Stortosmått: Sa vi bokmässan 2013?

Anneli Stålberg sa...

Jag tycker att det låter spännande med de där bottnarna :)

Titti sa...

Undrans hur pass mångbottnad man själv är...

cat sa...

Klart att huvudrollsinnehavarna ska vara mångbottnade och gästkaraktärerna enklare. Det är ju huvudrollerna vi vill lära känna.
Fast jag gillar verkligen att gästerna trots sin otrevlighet fick halsband och snitsiga koaffyrer ;)

nillas liv på pinnen sa...

Anneli: Väldigt spännande!

Titti: Jodu!

Cat: Snitsig koaffyr var rätta ordet! Hur kunde jag glömma att det heter koaffyr och inte frisyr nuförtiden?

cat sa...

Ja hur kunde du glömma det? ;)

Karin sa...

Nej men, chevelyr ska det väl vara? Trodde jag att vi kommit fram till det gemensamt. Gärna en ondulerad sådan.

nillas liv på pinnen sa...

Karin: Haha, nej, KO-A-FYR! Gärna ondulerad. =)

Lisbeth sa...

Det här med tolkningar är en klurig historia. Det är inte bara i litteraturen det stökar till det. Jag har upptäckt att jag ibland pratar med sambon och efter ett tag ser jag att han ser ut som ett ufo. Våra världar har varit olika till fram till 11 år sedan. Han har byggt upp sina egna bilder och scener och jag har byggt mina. Det som är självklart i min berättelse är det inte för honom. Så blir det säkert i din bok med vare sig du vill eller inte. Det vore bra om du inte svävade ut för mycket i ditt tänk. Annars står vi där som ufon allihop. Kom på att om du tänker få nobelpriset kan låta bli att fundera över vårt tyckande och tänkande. Dom som gör det vinner oftast. Och du inga inga halsband i så fall Mörkt mörkt och svårt ska det vara

Spader Madame sa...

Själv känner jag mig bottenlös. Räknas det?

nillas liv på pinnen sa...

Lisbeth: Mörkt, mörkt och svårt blir det inte så mycket av i just den här boken. Men nästa kanske! =O

Spader: Du räknas alltid! Oavsett botten.