Om jag någonsin ever blir klar med min beiga roman så ska jag ... ja, vadå? Måste komma på något bra. Jag kan hitta på precis vad som helst för jag kommer aldrig behöva verkställa det. Läste någonstans nyligen att förlagen vill ha debutantmanus som är mellan åttiotusen och etthundratjugotusen ord och om jag orkade skulle jag lägga mig ner på golvet och skrika i protest. Men det orkar jag inte.
Istället går jag in i köket och sätter på diskmaskinen. Det är något med ljudet; kombinationen av malande och vattenplask som ger en smula hopp om livet.
Sjutton ord skrivna denna förmiddag.
22 kommentarer:
Sjutton ord är ju bättre än inga ord...eller...?
Jag känner igen det där med att vilja lägga mig ner och skrika i protest. Inte pga att jag inte får ner så många ord som jag vill utan av andra orsaker.
Fast åttiotusen ord låter väl lagom för en sådan Nilla som dig, eller? Jag tycker du är så himla flitig att du borde ha skrivit tvåhundratusen vid det här laget.
Eller suddar du?
Skriver och suddar?
Nu menar jag inte riktigt sudd utan bakåtpilar alt. deletar alltså.
Alltså nu måste jag skriva varför kommentaren är bortagen eftersom jag inte visste att det skulle stå så där just nu.
Jo allt var så jäkla segt och det velades länge innan kommentaren publicerades och därför klickade jag en gång till. Hoppas bara att det var en gång till, men var det flera gånger så tar jag inte bort dom kommentarerna.
VIlle bara säga det så du inte tror att det var en ful kommentar som någon mystisk person ångrade att den skrev....
Nu måste jag förtydliga varför jag klickade flera gånger pga bristande tålamod/faith.
Jag är ju van att få mycket gjort på kort tid och att ha många bollar i luften hela tiden så jag tappade tålamodet en liten liten smula.
Allt utom tålamodet där i slutet på förra stycket är väl inte riktigt med sanningen överensstämmande men det känns skönt att få tänka att jag var en sån mångabollariluften-person en stund iaf.
Så klart du blir klar med din beiga, snart...
Sen när du är klar med den så skickar du in den...
Och sen, om-ut-i-fall-att... så fixar du själv att vi alla får läsa den.
Vi är många här som vill läsa! Själv har jag ingen blogg, men du har många bloggläsare, så om alla de och jag/vi ser till att du har anledning att ge ut den, den där beiga, den där som vi längtar efter
.. .ja då är det klart!!
NU Nilla, NU ska du se till att skriva de där sista, svåra sidorna, sen du, ja sen ska vi gotta oss.
Jag tror nog att sjuttio också går bra, det är inte antalet ord det hänger på.
Man tycker att det borde vara mest noga med kvaliten på orden snarare än antalet.
Sjuttio tusen är säkert helt OK, åttio tusen alldeles oproblematiskt. Över hundra tusen anses vara lite väl mycket för förstagångsmanus. Har jag hört sägas...
Men det är väl alldeles underbart att ha plats "över" för alla geniala idéer och infall som man får när man läser igenom den färdiga storyn. Lite bättre gestaltning här, en snärtigare dialog där, en gatubild, en skärpt konflikt. Satsa på sjuttio och fyll ut sedan!
Ja, det kan ha varit mellan 80-100, jag minns inte riktigt ;) tror det beror på genre också, fantasy-böcker har en tendens att (ofta) vara längre, så kanske gällde 120 som övre smärtgräns för dem?? boh!
Kom igen, you can do it!! :)
Alltså Nilla. Du som är så himla klok och cool (yes u are and you know it!) borde vid det här laget förstå hur jäkla bra du skriver. Du behöver inte någon/något som talar om hur många ord din debut ska vara på. Du behöver bara skriva så jäkla bra du bara kan och sedan helt enkelt skicka in texten till förlag.
Så! Sluta vackla! Stå rakt och skriv färdigt. När du skickat in manuset firar du med något onödigt dyrt eller onödigt lyxigt!
När jag skulle fira så köpte jag på mig en I-phone. Det skulle jag ALDRIG gjort annars. Jag är liksom alldeles för snål och praktiskt lagd för en sån pryl... men jag gjorde det ändå och nu känner jag att jag gett mig något speciellt för att jag lyckats göra något speciellt.
Vad är ditt speciella som du egentligen aldrig skulle göra?
Kram
Mika
Just det! Skickar du den till ett förlag så ser du till att ha ett manus till utskrivet med brev och allt. Om du får tillbaka den refuserad så skickar du iväg kopian direkt till nästa. Det är så lätt att man lägger ner den i en byrå annars och hittar den om alldeles för lång tid.
Och bara en sak till innan jag slutar:
Låt inte dom (förlagen) vara dom som säger om du gjort ett bra jobb eller ej. Det vet både du och vi!
Kramkalas!!!!
Sjutton av dina ord är mer värda än sjuttion av någon annans.
När du blir klar kan du skriva den beigigare romanen, flera nyanser av beige eller den beigigaste??
Eller?
Det kan ju rimligtvis inte vara mängden ord det hänger på :) Det skulle vara konstigt.
"Om du någonsin ever blir klar med din beiga roman så ska du... BJUDA OSS, DINA KÄRA BLOGGLÄSARE PÅ KAFFE Å TÅRTA HEMMA I DITT KÖK!
Klart som korvspad, eller hur?
(fast utan korvspad. Du fattar va!?)
Ja, det är konstigt, men det hänger trots allt lite grann på mängden ord. I alla fall när förlagen ska ta ställning till manus som skickats in av opublicerade författare. När Nilla väl slagit igenom som succéförfattare, ja då spelar det inte så stor roll om det är en liten tunn bok eller ett epos på tusen sidor.
Har hört dom där siffrorna förut. Blir boken bättre och mer läsvärd med det antalet bokstäver. Troligtvis fattar jag ingenting man har nog gjort en marknadsundersökning där folk fick svara på hur många ord som var bäst.
Jag tänker läsa din bok även om det är mer eller mindre
Det är ju inte antalet ord som räknas - det är ju innebörden !
Gafflan: Det är frågan det...
Ulrika: Åttiotusen kommer jag ALDRIG komma upp i. Tur att man kan ge ut på egen hand, säger jag bara. Det blir bra eftersom jag också är en sådan där person som du, som alltid jonglerar snyggt med en massa bollar i luften. Ska vara ett jäkla bolljonglerande med att ge ut själv, har jag hört. Om du sköter räkenskaperna så splittar vi fifty-fifty på vinsten.
Smål: Klart jag ska skriva klart. Det är bara en fråga om tid. Så där tio år, kanske.
Åsa: Ja men SJUTTIO! Jag trodde det räckte med femtiofem, kanske.
frunatmaken: Eller hur! Jag får väl förklara det för förlagen, helt enkelt.
Karin: Jag tar fasta på det där "ha plats över". Låter ju till och med roligt.
Katarina: Det var hos dig jag läste det, tror jag. Tur att jag inte skriver fantasy, för det gör jag verkligen inte.
Mika: Well, en I-phone skulle jag också vilja ha då. När jag skrivit klart. Jag ska skriva ut din kommentar och sätta upp den på kylskåpet så att jag inte glömmer. Och då kommer jag också bomba alla förlag med mitt manus. Ingen risk att det blir liggande i någon byrålåda, alltså. No no no.
Maj: Det var oerhört snällt sagt! Speciellt med tanke på att du har läst en del. Alla andra författare kan ta sig i brasan.
Lippe: Med tanke på att den här beiga romanen har spårat ur lite i avseende på färg så får jag nog ta och satsa på en beigare nästa gång.
Anneli: Fast det kan det nog. Ser de ett manus som är för tunt så skiter de nog i att läsa det... =(
Titti: Nu är mitt kök en aning för litet för alla mina bloggläsare, men jag kan väl ta trädgården?
Karin: När jag slagit igenom som succéförfattare kommer allt vara så mycket bättre! Ha ha. Då ska jag ge ut massor med romaner som är precis så långa som JAG känner för.
Lisbeth: Tack, Lisbeth! Det gläder mig. Kanske kommer mina läsare vara jätteglada att min bok är ganska kort. =P
Maria: Man tycker, man tycker. Men det gör tydligen inte förlagen.
Efterord räknas väl som del av romanen? Du kan väl skriva ett efterord på typ 40 000 ord. Där kan du ju skriva om lite vad som helst som du kommer att tänka på när du tänker på den beiga. Det behöver ju inte höra till handlingen. Väl? Jag kan hjälpa dig med efterordet. Har massor av tankar om Eilert som kan vara användbara (tror jag helt säkert).
Räcker det inte med efterord får du lägga till ett förord. Du kan väl ta ett gäng favoritinlägg med dithörande kommentarer. Som en slags upptakt till själva romanen. Tycker jag var en bra idé i alla fall.
Bra info. Jag räknade igenom mina ord snabbt som attan och kom fram till: 118 313. Puh. Än så länge, men nu håller jag ju på med viss fördjupning. Det är svårare att skriva kort än långt, om du frågar mig.
Skicka en kommentar