Jag kan berätta att det funkade med chokladbollar. Illamåendet försvann som i ett trollslag. (Vilket jag ju vísste att det skulle, salt i gravad lax plus socker i chokladbollar lika med neutralisering, det fattar vem som helst.) När jag kom till jobbet fyllde jag på med Öppet hus-kolor tills jag mådde som en prinsessa.
Och som en prinsessa mår jag ständigt på jobbet nuförtiden, måste erkänna att jag är lite paff. Jag vill nästan vara där jämt, trots att jag bara har halvtidslön. Mina elever och kollegor har aldrig varit goare, mysigare, roligare eller sötare. För att inte tala om vad mycket de älskar mig! Behövd känner jag mig. Väldigt behövd. Och det var länge sedan mina ämnen gav mig sådan glädje och inspiration. Bara som ett exempel: Istället för att läsa vidare i Hermann Hesses Stäppvargen i gårkväll innan jag somnade, läste jag girigt en nyutkommen mattebok. Otippat är bara förnamnet.
Man skulle nästan kunna misstänka att jag flyr från något. Färdigställandet av min roman, till exempel? Den som under skrivandets gång slukat mig så till den milda grad att jag knappt ens klarat av att jobba halvtid. Nu har jag bara slutet kvar innan jag kommer till den där efterlängtade redigeringsfasen, och då har jag inte tid att skriva längre för att allt är så fantastiskt på jobbet! Måste vara där hela tiden! Den svenska skolan klarar sig inte utan mig!
Nåja, vad är väl en roman i bokhyllan? Den kan vara dötrist och långtråkig och beige och alldeles, alldeles sågad. Och vem vill utsätta sig för den risken? Huvva.
16 kommentarer:
Nu ryter jag till lite här...skit i jobbet och skriv färdigt den beiga så jag får läsa den nån gång!!! :D
Nä du så lätt kommer du inte undan! Skriv nu klart den beiga och låt sedan någon pålitlig person läsa igenom den och hjälpa dig med redigeringsfasen.
Det där i rubriken - är det Pythagoras bisats?
haha gillar Knasters kommentar. Jobbet finns kvar men vi väntar på den beiga så kom igen nu
PS, har du vattnat blommorna idag?
Åsas kommentar är grym! :)
Har blommorna fått vatten? Förmodligen med tanke på att Åsa har påmint redan.
Har inte din mamma talat med dig om "avoidance behaviour"?
Nu gör du som Helena säger!!!
...eller alldeles underbar...!
Det är det där med att göra klart, lämna ifrån sig och att hemska tanke bli bedömd ...
Helena: På måndag ska jag skriva! Idag måste jag städa.
Cat: Jag har ett par pålitliga personer. Du tror inte de kan skriva slutet?
Knaster: Haha, ja, det skulle jag väl tro. Hans sats är det ju i alla fall inte.
Shamrock: Jobbet kanske finns kvar men inte de elever jag har just nu! Mind you.
Åsa: När jag såg din kommentar igårkväll så var klockan för mycket för att vattna blommor. Men idag har jag börjat. Har ungefär hälften kvar, något ska man väl spara till eftermiddagen.
Joanna: Ja, det är tur att jag har henne.
Tvillingen: Nja, påminnelse betyder inte omedelbart verkställande när det gäller mig. Men jag är på gång.
Karin: Hon pratade aldrig med mig om sådant, hon var mer vardagspraktiskt lagd.
Lippe: Ja ja.
Marina: Det är klart! Fast det kommer inte alla tycka, det är det värsta.
Frunatmaken: NOT OKEJ, det där med att allt ska bedömas. Usch och fy.
Men någon gång måste samhället, elever och kollegor förstå betydelsen av ditt ämne. Det går ju inte en dag utan att det i media är på tapeten. Kanske har poletten ramlat ner nu. Så glad för din skull är rätt tungt att arbeta i skolan om ingen vill vara med i det man gör
Sköt om dig
Hjälp det blev sambons blogg jag skrev som adress. Rätt bra den också men inte som mn
Nä, fy för att lyckas! Dötrist och långtråkigt. Helt säkert.
Nix slutet får du allt knåpa ihop själv ;)
Skicka en kommentar