lördag 7 november 2009

Varför är jag så hopplös???

Åkte till jobbet för en timme sedan för att göra allt jag bör ha gjort på måndag morgon och här sitter jag nu och bloggar!

Jag har något inre motstånd (som förmodligen består av granit, cement, Karlssons klister och duracellbatterier) mot att göra sånt som jag måste göra. Det är inte det att arbetsuppgifterna jag har att göra är tråkiga (iallafall inte alla), tvärtom. Så varför gör jag dem inte bara?

Som grädde på moset glömde jag ta med kassen med träningsgrejerna som jag plockat ihop (och som i denna stund står hemma i hallen) så nu kan jag inte gå och träna heller som jag hade tänkt.

Arbetselak och glömsk. Finfin kombination.
Lägg därtill en något överviktig åldrande lekamen med sladderhäng här och där.
Wow, liksom.

10 kommentarer:

Osloskånskan sa...

You're not alone...

Agneta sa...

Jag vet hur det känns... Man blir lätt trött (läs: Vääähääldigt trött!) på sig själv.
Men du är i alla fall inte ensam, en liten tröst kanske?

Malde sa...

Då kan vi ta varandra i hand, dårå! Samma här, fast jag är mer än något överviktig... Och detta med att plocka ihop träningskläder i påse, det var lääänge sedan det hände. I alla fall om vi räknar med att jag ska ha gjort det, alltså...

Må så gott ändå!

cat sa...

Du är inte ensam:)

Realisten sa...

Jag kan bara instämma, du är inte ensam. Vi kanske kan bilda nån slags klubb...eller söka hjälp...kognitiv beteendeterapi, kan det funka?

Maj Korner sa...

Jag brukar skjuta upp saker som inte är några problem från början, tills de blir det. Hur smart är det då?

Nell sa...

Dom säger ju att när man slutar drömma så slutar man leva. Som du beskriver situationen så verkar du ju gå runt och drömma en hel del... Sens moral: Alltså lever du ditt liv till fullo!!! Häpp..

nillas liv på pinnen sa...

Osloskånskan, Stortosmått, Cat: Känns bra att Kunna hålla er i handen!

Malde: Jag tar gärna din hand också. Känner mig plötsligt duktig som tränar! =)

Realisten: Kognitiv terapi är jag rädd för...O= Men klubb för inbördes beundran vore fint.

Maj Korner: Där känner jag igen mig haha.

Nell: Det där lät bra. Hepp!

Camilla sa...

Jag som hatar att träna tycker att det var bra att du glömde träningskläderna hemma.
Och vem har en kropp som en 20 åring i vår ålder?
Just ja!!
Anna Anka!!
Kram på dig!

Gafflan sa...

Skönt att höra att vi är många som är likadana! Det piggar upp en gammal "kärrings" sinne. Kram. ;)