måndag 31 augusti 2009
Äpplet faller inte långt från trädet
Jag: Blä, det blir inget inlägg ikväll, jag har ingenting att skriva om.
Äldsta dottern: Du kan skriva om godis, det var ju länge sen...
söndag 30 augusti 2009
Hey
Nu har jag skrivit svar på era kommentarer till mitt inlägg om ironi, så kolla kolla.
Det var bra för mig att skriva det inlägget.
Efter att ha varit lite bekymrad över att min ironi inte alltid går fram, har jag insett att jag inte behöver bekymra mig för det.
Jag kan inte skriva så att det passar alla, då skulle det inte bli något kvar att skriva.
Dessutom har jag insett att det kan vara så att jag misstolkar kommentarer jag får därför att jag missar ironin.
Tjolahopp tjolahej, det är som livet i allmänhet; fullt av missförstånd och dråpliga situationer. Men det skulle vara rätt trist utan dem...
Det var bra för mig att skriva det inlägget.
Efter att ha varit lite bekymrad över att min ironi inte alltid går fram, har jag insett att jag inte behöver bekymra mig för det.
Jag kan inte skriva så att det passar alla, då skulle det inte bli något kvar att skriva.
Dessutom har jag insett att det kan vara så att jag misstolkar kommentarer jag får därför att jag missar ironin.
Tjolahopp tjolahej, det är som livet i allmänhet; fullt av missförstånd och dråpliga situationer. Men det skulle vara rätt trist utan dem...
nilla <3 ironi
Jag är oftast ironisk när jag skriver.
Ingen speciell tanke bakom det när jag skriver, det bara kommer.
Ironi fascinerar mig.
Så pass att jag skrivit en uppsats i engelsk litteratur på temat ironi.
Den handlade om delar av Nadine Gordimers skönlitterära verk.
Gordimer har hela sitt liv verkat som författare i Sydafrika och under apartheidtiden var många av hennes böcker bannlysta eftersom hon via dem beskrev det sydafrikanska samhället som hon såg det. Exempelvis såg hon att en människa är en människa oavsett hudfärg. Något som de styrande tyckte var väl magstarkt.
För att undkomma den sydafrikanska censuren utvecklade hon en underbar, subtil ironi i sina texter. Hon berättade bl a om vita välgörenhetsivrare som var så godhjärtade att de hjälpte de svarta med mat och kläder (trots att de var svarta). Och makthavarna kunde med tårfyllda ögon fira självförhärligande orgier medan andra läsare uppfattade den skarpa samhällskritiken som med ironins hjälp levererades som en smäck.
Det är ofta så ironin används; som en indirekt kritik av ett system, av rådande ideal, av makthavare och av föreställningar om hur det ska vara.
Kritisera med hjälp av ironi kan man göra även om man inte är författare, det krävs bara att man är en ohämmad härmapa med lite fantasi. Tjolahopp, tjolahej liksom.
Vad jag skulle komma till var att jag ibland märker av kommentarer jag får att min ironi inte uppfattas. Kanske beror det på att jag ibland är otydlig eller att ironin i sig helt enkel är hårfin.
Men, FYI, jag är inte fullt så korkad, barnslig och t ex missunsam som det ibland verkar...
Varudeklaration:
Jag är mer eller mindre ironisk nio gånger av tio.
Jag älskar att ironisera.
Jag är rätt smart. Egentligen.
Ingen speciell tanke bakom det när jag skriver, det bara kommer.
Ironi fascinerar mig.
Så pass att jag skrivit en uppsats i engelsk litteratur på temat ironi.
Den handlade om delar av Nadine Gordimers skönlitterära verk.
Gordimer har hela sitt liv verkat som författare i Sydafrika och under apartheidtiden var många av hennes böcker bannlysta eftersom hon via dem beskrev det sydafrikanska samhället som hon såg det. Exempelvis såg hon att en människa är en människa oavsett hudfärg. Något som de styrande tyckte var väl magstarkt.
För att undkomma den sydafrikanska censuren utvecklade hon en underbar, subtil ironi i sina texter. Hon berättade bl a om vita välgörenhetsivrare som var så godhjärtade att de hjälpte de svarta med mat och kläder (trots att de var svarta). Och makthavarna kunde med tårfyllda ögon fira självförhärligande orgier medan andra läsare uppfattade den skarpa samhällskritiken som med ironins hjälp levererades som en smäck.
Det är ofta så ironin används; som en indirekt kritik av ett system, av rådande ideal, av makthavare och av föreställningar om hur det ska vara.
Kritisera med hjälp av ironi kan man göra även om man inte är författare, det krävs bara att man är en ohämmad härmapa med lite fantasi. Tjolahopp, tjolahej liksom.
Vad jag skulle komma till var att jag ibland märker av kommentarer jag får att min ironi inte uppfattas. Kanske beror det på att jag ibland är otydlig eller att ironin i sig helt enkel är hårfin.
Men, FYI, jag är inte fullt så korkad, barnslig och t ex missunsam som det ibland verkar...
Varudeklaration:
Jag är mer eller mindre ironisk nio gånger av tio.
Jag älskar att ironisera.
Jag är rätt smart. Egentligen.
fredag 28 augusti 2009
fredagsbikt
Gissa vem som sitter här framför min dator och har ätit för mycket godis?
Den som gissar rätt vinner resten av min godispåse.
Är det inte en aning omoget att äta för mycket godis när man väl äter det?
Vore det inte mer vuxet att ta några chokladbitar och sen, med platt mage och slanka ben, vara nöjd med det? (Det skulle vara så snyggt, jag kan se det framför mig.)
Om jag nu ska analysera detta beteende så tror jag att det bottnar i en rädsla att vara perfekt.
Jag menar, vem vill vara perfekt?
Förutom Paris Hilton och min granne (som bor två hus bort i samma kvarter men på andra gatan.)
Att vara perfekt innebär så mycket avundsjuka och hatiska blickar från mindre perfekta människor, förstår ni. Och det vill jag inte bli utsatt för. *fullt begripligt*
Men är det bara godisätandet som står mellan mig och ett liv i perfektionens tecken?
Ja.
Den som gissar rätt vinner resten av min godispåse.
Är det inte en aning omoget att äta för mycket godis när man väl äter det?
Vore det inte mer vuxet att ta några chokladbitar och sen, med platt mage och slanka ben, vara nöjd med det? (Det skulle vara så snyggt, jag kan se det framför mig.)
Om jag nu ska analysera detta beteende så tror jag att det bottnar i en rädsla att vara perfekt.
Jag menar, vem vill vara perfekt?
Förutom Paris Hilton och min granne (som bor två hus bort i samma kvarter men på andra gatan.)
Att vara perfekt innebär så mycket avundsjuka och hatiska blickar från mindre perfekta människor, förstår ni. Och det vill jag inte bli utsatt för. *fullt begripligt*
Men är det bara godisätandet som står mellan mig och ett liv i perfektionens tecken?
Ja.
torsdag 27 augusti 2009
Befriande tofsar
Ledaren på dagens Friskis hade inte rakat sig under armarna!
Så himla befriande känsla.
Förvisso hade hon sådant där blont fint hår som inte gör så mycket väsen av sig.
Till skillnad från mig som har mörkt hår av hästtagelkvalité som min mamma var vänlig nog att upplysa mig om när jag var i tonåren.
Så det kanske dröjer lite innan jag vågar följa i Friskisledarens fotspår.
Jag väntar och ser om hon startat en trend.
*hoppas*
Så himla befriande känsla.
Förvisso hade hon sådant där blont fint hår som inte gör så mycket väsen av sig.
Till skillnad från mig som har mörkt hår av hästtagelkvalité som min mamma var vänlig nog att upplysa mig om när jag var i tonåren.
Så det kanske dröjer lite innan jag vågar följa i Friskisledarens fotspår.
Jag väntar och ser om hon startat en trend.
*hoppas*
tisdag 25 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
Det lönar sig att klaga
Var förstås väldigt ömklig när jag kom till jobbet imorse.
Tre klasser senare var jag halvt medvetslös.
Mattelärarkollega, vi kan kalla honom Pnils, som råkade komma i vägen fick agera klagomur.
"Ja du, om du tycker jag ser trött ut *himlar med ögonen* så kan jag berätta att jag gick upp kl. 04.00 imorse...bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...vem kommer på idén att åka iväg kl.04.00???... så mer än två timmars sömn blev det nog inte*räknar*...bla bla bla bla bla bla...HELT groggy i huvudet...bla bla bla bla bla bla...om jag schluddrar så vet du varför...bla bla bla...så närsomhelst lär migränen slå till...*konstpaus*..."
Min kollega såg bekymrat på mig och beordrade mig att åka hem och lägga mig och sova.
Trots att klockan bara var 13.00.
Men en martyr av min kaliber åker förstås inte bara hem hursomhelst.
"Ja ja, jag ska, men först måste jag göra det och det och det, för det gör sig minsann inte självt...", sa jag och släpade mig mödosamt upp till mitt arbetsrum.
En stund senare satt jag vid min dator och öppnade ett mail från nämnda kollega:
Hej Nilla
Om det är måndag när du öppnar detta så stäng genast av och åk hem och lägg dig och vila!!!!
Tycker du att vi behöver "funktionsräknare"?Kanske några, 5-10 st. men jag tycker att det är bra med enklaste enkla också, 5-10st??
Pnils
Himla rart måste jag säga.
Se rubriken!
Tre klasser senare var jag halvt medvetslös.
Mattelärarkollega, vi kan kalla honom Pnils, som råkade komma i vägen fick agera klagomur.
"Ja du, om du tycker jag ser trött ut *himlar med ögonen* så kan jag berätta att jag gick upp kl. 04.00 imorse...bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...vem kommer på idén att åka iväg kl.04.00???... så mer än två timmars sömn blev det nog inte*räknar*...bla bla bla bla bla bla...HELT groggy i huvudet...bla bla bla bla bla bla...om jag schluddrar så vet du varför...bla bla bla...så närsomhelst lär migränen slå till...*konstpaus*..."
Min kollega såg bekymrat på mig och beordrade mig att åka hem och lägga mig och sova.
Trots att klockan bara var 13.00.
Men en martyr av min kaliber åker förstås inte bara hem hursomhelst.
"Ja ja, jag ska, men först måste jag göra det och det och det, för det gör sig minsann inte självt...", sa jag och släpade mig mödosamt upp till mitt arbetsrum.
En stund senare satt jag vid min dator och öppnade ett mail från nämnda kollega:
Hej Nilla
Om det är måndag när du öppnar detta så stäng genast av och åk hem och lägg dig och vila!!!!
Tycker du att vi behöver "funktionsräknare"?Kanske några, 5-10 st. men jag tycker att det är bra med enklaste enkla också, 5-10st??
Pnils
Himla rart måste jag säga.
Se rubriken!
lördag 22 augusti 2009
Is there anybody out there?
Nya utmaningar hela tiden.
Ikväll är jag helt ensam hemma.
Och det är lördagkväll, mind you.
Äldsta dottern är i Lund, där hon bor, så jag kanske inte direkt kan anklaga henne för det.
Mellandottern är i Uruguay. Kan inte anklaga henne heller egentligen eftersom jag gått med på det hela.
Yngsta dottern är i annan del av stan där det finns mycket "roligare" killar än i vårt eget område. Hon är 15 så hon är förlåten. (Jag har själv varit 15 och det var fan inte kul.)
Maken är i Paris. Han ska jag anklaga så snart han kommer hem. Jag har minsann för mig att han var mer hemma när jag var i 20-årsåldern. Om jag minns rätt.
Varför är inte jag också i Paris? Ja, det är en lång historia som inte är kort.
Men har man hund, tonårsdotter, ett jobb som aldrig tar slut samt oföretagsamhet som främsta kännetecken så far man inte runt och weekendar så mycket i Europa, hur inne det än är.
Så här sitter jag mol allena.
I min ensamhet.
Med en avstängd TV som enda sällskap.
Och en hund som ligger och snusar under altanen.
Och har det lite najs faktiskt.
*vänjer mig*
Ikväll är jag helt ensam hemma.
Och det är lördagkväll, mind you.
Äldsta dottern är i Lund, där hon bor, så jag kanske inte direkt kan anklaga henne för det.
Mellandottern är i Uruguay. Kan inte anklaga henne heller egentligen eftersom jag gått med på det hela.
Yngsta dottern är i annan del av stan där det finns mycket "roligare" killar än i vårt eget område. Hon är 15 så hon är förlåten. (Jag har själv varit 15 och det var fan inte kul.)
Maken är i Paris. Han ska jag anklaga så snart han kommer hem. Jag har minsann för mig att han var mer hemma när jag var i 20-årsåldern. Om jag minns rätt.
Varför är inte jag också i Paris? Ja, det är en lång historia som inte är kort.
Men har man hund, tonårsdotter, ett jobb som aldrig tar slut samt oföretagsamhet som främsta kännetecken så far man inte runt och weekendar så mycket i Europa, hur inne det än är.
Så här sitter jag mol allena.
I min ensamhet.
Med en avstängd TV som enda sällskap.
Och en hund som ligger och snusar under altanen.
Och har det lite najs faktiskt.
*vänjer mig*
Mitt öde är utstakat
Sitter på jobbet för att hinna med allt som jag inte hann med i veckan.
Och vad händer?
Jo, jag sitter och bloggar!
Ska bara läsa den bloggen.
Och den,
och den,
och den.
Ska bara skriva ett litet inlägg.
Det är ju helt uppenbart att det är bloggandet som är mitt kall i livet.
Mitt beteende kan inte tolkas på annat sätt.
Och jag tror på ödet, eller nåt.
Alltså borde jag sluta jobba per omgående.
Jag är glad att jag låter mina handlingar styra mig på rätt väg i tillvaron.
Tänk om jag, just nu, skulle kämpa emot och tvinga mig själv att jobba!
*ryser*
Och vad händer?
Jo, jag sitter och bloggar!
Ska bara läsa den bloggen.
Och den,
och den,
och den.
Ska bara skriva ett litet inlägg.
Det är ju helt uppenbart att det är bloggandet som är mitt kall i livet.
Mitt beteende kan inte tolkas på annat sätt.
Och jag tror på ödet, eller nåt.
Alltså borde jag sluta jobba per omgående.
Jag är glad att jag låter mina handlingar styra mig på rätt väg i tillvaron.
Tänk om jag, just nu, skulle kämpa emot och tvinga mig själv att jobba!
*ryser*
fredag 21 augusti 2009
Hur mycket pengar kan en stämning av Karamellkungen ge?
Sitter här med en jäst mage mellan mig och datorn.
Når fram till tangentbordet iallafall, man får vara glad för det lilla.
Vad är egentligen vitsen med att äta godis tills man mår illa?
Det är Karamellkungens fel måste man ändå säga.
Hur många olika godissorter säljer de egentligen?
Om jag nu minns rätt så är det tre vågräta rader, och sen är det jättemånga lodräta.
Kanske tolv.
Det innebär 3 (gångertecknet??? tacka vet jag miniräknare...) gånger 12 och det är 36. *undervisar*
36 godissorter.
Nu måste jag inte ha alla men kanske hälften. *18*
Och hur stora spadar har de?
Alldeles för stora! Varför är det spadar för övrigt, istället för skedar?
Vem har inte stått där med spaden i plastlådan med häxvrål och försökt hälla tillbaka tio häxvrål eftersom det blev för många?
Och vem har inte då råkat hälla tillbaka alla, eftersom spaden är så halkig, och därför varit tvungen att ta en ny skopa som hällts direkt i påsen eftersom man vet att det är lönlöst att försöka hälla tillbaka vissa häxvrål men inte andra?
Så det är klart att den onödigt stora påsen blir överfylld.
Och det man köper måste man ju äta upp. (Tänk på barnen i Biafra.)
Så här sitter jag och är spyfärdig.
Fast nu har det tagit sån tid att skriva detta att det mesta av illamåendet gått över.
Men ändå.
Når fram till tangentbordet iallafall, man får vara glad för det lilla.
Vad är egentligen vitsen med att äta godis tills man mår illa?
Det är Karamellkungens fel måste man ändå säga.
Hur många olika godissorter säljer de egentligen?
Om jag nu minns rätt så är det tre vågräta rader, och sen är det jättemånga lodräta.
Kanske tolv.
Det innebär 3 (gångertecknet??? tacka vet jag miniräknare...) gånger 12 och det är 36. *undervisar*
36 godissorter.
Nu måste jag inte ha alla men kanske hälften. *18*
Och hur stora spadar har de?
Alldeles för stora! Varför är det spadar för övrigt, istället för skedar?
Vem har inte stått där med spaden i plastlådan med häxvrål och försökt hälla tillbaka tio häxvrål eftersom det blev för många?
Och vem har inte då råkat hälla tillbaka alla, eftersom spaden är så halkig, och därför varit tvungen att ta en ny skopa som hällts direkt i påsen eftersom man vet att det är lönlöst att försöka hälla tillbaka vissa häxvrål men inte andra?
Så det är klart att den onödigt stora påsen blir överfylld.
Och det man köper måste man ju äta upp. (Tänk på barnen i Biafra.)
Så här sitter jag och är spyfärdig.
Fast nu har det tagit sån tid att skriva detta att det mesta av illamåendet gått över.
Men ändå.
torsdag 20 augusti 2009
Gaaaaaaah!
Min dotter fryser!!!
Vad gör man när man är på fel sida jordklotet och ens barn fryser?!?
Okej, jag ska försöka lugna ner mig.
*försöker försöker försöker*
PS
Okej, nu har jag läst inlägget en gång till och sett att det finns positiva saker där också. Snälla klasskompisar som bjuder på mate (varm dryck) hela tiden t ex.
*lugn och fin*
Vad gör man när man är på fel sida jordklotet och ens barn fryser?!?
Okej, jag ska försöka lugna ner mig.
*försöker försöker försöker*
PS
Okej, nu har jag läst inlägget en gång till och sett att det finns positiva saker där också. Snälla klasskompisar som bjuder på mate (varm dryck) hela tiden t ex.
*lugn och fin*
onsdag 19 augusti 2009
Eftertankens bleka krankhet
Eller är det eftertankens kranka blekhet?
(Krankhetens blanka eftertanke? Bleka krakens efterheta tanke? Dags att gå och sova.)
Hursom.
Det kanske inte var så himla märkvärdigt att slänga ihop lite lappskojs.
Steka fläsk och lök klarar väl vem som helst. Likaså göra potatismos.
Men ändå.
(Krankhetens blanka eftertanke? Bleka krakens efterheta tanke? Dags att gå och sova.)
Hursom.
Det kanske inte var så himla märkvärdigt att slänga ihop lite lappskojs.
Steka fläsk och lök klarar väl vem som helst. Likaså göra potatismos.
Men ändå.
Lappskojs á la Nilla
Jag är bra på många sätt och helt fantastisk på en del.
Som idag t ex.
Efter en lång arbetsdag åkte jag till affären för att handla middagsmat och kom då på att jag skulle laga lappskojs.
Sist jag åt lappskojs var när min farmor, som f ö kom från Lappland, lagade det i början av sjuttiotalet, så det var ju ett tag sen.
Det var gott, det minns jag.
Så, lappskojs blev det.
Hemmagjord potatismos som blandades med stekfläsk i små tärningar.
I skyn till stekfläsket kokade jag sönder en stor gul lök, detta rördes sedan ner i skojset.
I potatismoset hade jag dessutom lite palsternacka så det blev min egna lilla lappskojsvariant detta.
Till serverade jag ärtor och gurka.
Ja, det blev gott.
Lika gott som när farmor gjorde det.
Och dottern gillade det också.
Känner mig som en extremt redig husmor.
Det är bara den blå städrocken som saknas.
Det vill säga, den som farmor alltid hade på sig, förutom när hon gick till kyrkan.
För då hade hon den bruna klänningen.
Hon behövde ingen IKEA garderob kan jag säga.
Men lappskojs kunde hon laga.
Lika god som min.
Som idag t ex.
Efter en lång arbetsdag åkte jag till affären för att handla middagsmat och kom då på att jag skulle laga lappskojs.
Sist jag åt lappskojs var när min farmor, som f ö kom från Lappland, lagade det i början av sjuttiotalet, så det var ju ett tag sen.
Det var gott, det minns jag.
Så, lappskojs blev det.
Hemmagjord potatismos som blandades med stekfläsk i små tärningar.
I skyn till stekfläsket kokade jag sönder en stor gul lök, detta rördes sedan ner i skojset.
I potatismoset hade jag dessutom lite palsternacka så det blev min egna lilla lappskojsvariant detta.
Till serverade jag ärtor och gurka.
Ja, det blev gott.
Lika gott som när farmor gjorde det.
Och dottern gillade det också.
Känner mig som en extremt redig husmor.
Det är bara den blå städrocken som saknas.
Det vill säga, den som farmor alltid hade på sig, förutom när hon gick till kyrkan.
För då hade hon den bruna klänningen.
Hon behövde ingen IKEA garderob kan jag säga.
Men lappskojs kunde hon laga.
Lika god som min.
tisdag 18 augusti 2009
Skolstart
Helt fel är det inte att vara tillbaka på jobbet iallafall.
När eleverna, som entrat skolan idag, vinkar hejvilt och ropar HEJ NILLA! tvärs över hela skolgården känns det onekligen lite kul.
De ser så glada ut att se mig! Jag blir lika överraskad varje skolstart.
Alltså, de ser verkligen glada ut att se mig!Jag som är så virrig, ostrukturerad och o...någonting när jag jobbar (och annars också). Därtill en (till synes he he) tråkgrå tant i en ålder som tonåringar bara uppfattar som redigt gammal. Ofta t o m äldre än deras egna föräldrar, och då har man passerat allt vad bäst-före-datum heter.
Gaaah, jag får hålla i mig så att jag inte överfaller dem med kramar, börja tvinna deras hår och nypa dem i kinderna.
Så söta är de.
När eleverna, som entrat skolan idag, vinkar hejvilt och ropar HEJ NILLA! tvärs över hela skolgården känns det onekligen lite kul.
De ser så glada ut att se mig! Jag blir lika överraskad varje skolstart.
Alltså, de ser verkligen glada ut att se mig!Jag som är så virrig, ostrukturerad och o...någonting när jag jobbar (och annars också). Därtill en (till synes he he) tråkgrå tant i en ålder som tonåringar bara uppfattar som redigt gammal. Ofta t o m äldre än deras egna föräldrar, och då har man passerat allt vad bäst-före-datum heter.
Gaaah, jag får hålla i mig så att jag inte överfaller dem med kramar, börja tvinna deras hår och nypa dem i kinderna.
Så söta är de.
måndag 17 augusti 2009
I love Mondays
Måndag är egentligen den bästa dagen.
Det är dagen då man vet att det bara kan bli bättre.
Och det är ju hoppfullt.
Jämför med söndag, då man vet att det blir dramatiskt sämre så snart dagen är slut.
På måndagar kan man dessutom, för att ytterligare förgylla dagen, tänka på godiset man ska äta så snart det blir fredag.
Mina favoriter är häxvrål (den grå avlånga i mitten),
den svarta ferrarin till höger,
chokladdoppade hasselnötter (två kan ses tämligen långt upp i bild),
och den platta tvåfärgade skumaktiga kolalakritsgodisen som ligger nedtill på bilden till höger om den röda ferrarin.
Vilka är era favoriter?
Det är dagen då man vet att det bara kan bli bättre.
Och det är ju hoppfullt.
Jämför med söndag, då man vet att det blir dramatiskt sämre så snart dagen är slut.
På måndagar kan man dessutom, för att ytterligare förgylla dagen, tänka på godiset man ska äta så snart det blir fredag.
Mina favoriter är häxvrål (den grå avlånga i mitten),
den svarta ferrarin till höger,
chokladdoppade hasselnötter (två kan ses tämligen långt upp i bild),
och den platta tvåfärgade skumaktiga kolalakritsgodisen som ligger nedtill på bilden till höger om den röda ferrarin.
Vilka är era favoriter?
söndag 16 augusti 2009
Mañanatempo
Är det någon mer än jag som märkt att Blogspot är extremt sega på att uppdatera nya inlägg i länklistorna?
Vissa kommer upp bortåt ett dygn för sent.
Man kan ju för sjutton missa ett inlägg på det här viset!
Eller det kan man förvisso inte för man sitter ju här och glor ett dygn senare också.
Men ändå.
Vissa kommer upp bortåt ett dygn för sent.
Man kan ju för sjutton missa ett inlägg på det här viset!
Eller det kan man förvisso inte för man sitter ju här och glor ett dygn senare också.
Men ändå.
Utvärdering av kursstarten
Det var effektivt på vissa att ryta i märker jag.
På de mer lydnadsbenägna och samarbetsvilliga får jag förmoda.
Dock inte på andra.
Noterar att mina döttrar inte hör till skaran.
De har säker läst inlägget och tänkt:
- Aldrig i livet att jag skriver kommentar när hon har den där tonen!
Så det är tur att jag har bloggvänner.
På de mer lydnadsbenägna och samarbetsvilliga får jag förmoda.
Dock inte på andra.
Noterar att mina döttrar inte hör till skaran.
De har säker läst inlägget och tänkt:
- Aldrig i livet att jag skriver kommentar när hon har den där tonen!
Så det är tur att jag har bloggvänner.
lördag 15 augusti 2009
Min kurs
METTE gav i en kommentar till föregående inlägg ett förslag på kursupplägg som faller mig i smaken:
Kursinnehåll: att med hjälp av egna studier på distans blogga så inutavbarahelvete för att hålla alla ångesttankar borta, samt läxa upp alla bloggläsare så snart de inte kommer med miljoner upplyftande, tröstande, medlidande kommentarer.
Jag gillar speciellt inutavbarahelvete för det känns så JAG.
And, for your information, så är det värsta jag vet när jag loggar in på min blogg och möts av 0 kommentarer, så det där med uppläxandet känns också så himla bra. Lite förbjudet (man är ju tyvärr rätt väluppfostrad) men oh, så lockande!
SÅ KOMMENTERA NU FÖR I HELVETE!
Kursinnehåll: att med hjälp av egna studier på distans blogga så inutavbarahelvete för att hålla alla ångesttankar borta, samt läxa upp alla bloggläsare så snart de inte kommer med miljoner upplyftande, tröstande, medlidande kommentarer.
Jag gillar speciellt inutavbarahelvete för det känns så JAG.
And, for your information, så är det värsta jag vet när jag loggar in på min blogg och möts av 0 kommentarer, så det där med uppläxandet känns också så himla bra. Lite förbjudet (man är ju tyvärr rätt väluppfostrad) men oh, så lockande!
SÅ KOMMENTERA NU FÖR I HELVETE!
fredag 14 augusti 2009
Avslappningskurs kanske?
Jaha.
Då har jag bara ett barn kvar hemma.
Jag skulle behöva gå en kurs i hur man hanterar detta utan att bli sitt yngsta barns stalker.
Vart ska du? Vilka ska du vara med? Var bor han/hon? Hur tar du dig dit? Vad ska ni göra? Vad ska ni göra sen då? Och efter det? Ska du inte ha jacka på dig? Du har väl telefon på nu (så att jag kan ringa om en kvart och höra hur du mår)?
Förresten, du får inte gå ut ikväll för det är Idol (och jag vill inte titta ensam.)
Yoga eller knyppelkurs?
Då har jag bara ett barn kvar hemma.
Jag skulle behöva gå en kurs i hur man hanterar detta utan att bli sitt yngsta barns stalker.
Vart ska du? Vilka ska du vara med? Var bor han/hon? Hur tar du dig dit? Vad ska ni göra? Vad ska ni göra sen då? Och efter det? Ska du inte ha jacka på dig? Du har väl telefon på nu (så att jag kan ringa om en kvart och höra hur du mår)?
Förresten, du får inte gå ut ikväll för det är Idol (och jag vill inte titta ensam.)
Yoga eller knyppelkurs?
torsdag 13 augusti 2009
Flygfärdig
Idag har jag vinkat av min 18-åriga dotter som inte kommer hem igen förrän nästa sommar.
Tårarna har torkat och huvudet är tomt.
Tårarna har torkat och huvudet är tomt.
tisdag 11 augusti 2009
Arbetsdag nr 2
Båtresan gick bra vad gäller illamåendet, för sjön var stilla.
En himla tur, måste jag säga, eftersom över hundra pers, pga regn, fick klämma ihop sig, som packade sillar, i båtens trånga inomhus. Där överröstade båtmotorerna alla försök till samtal så några organisationsutvecklingsdiskussioner blev det inte tal om.
I sex timmar åkte vi på sjön och lyssnade på motorerna. Vi skrek till varandra när något behövde sägas, typ : Jag behöver gå på toa, kan du flytta på dig så att jag kommer fram?
Lomhörda och lätt dieselförgiftade stapplade vi i eftermiddags i land för att ta bussen tillbaka till civilisationen.
Ännu en minnesvärd dag på jobbet till ända.
En himla tur, måste jag säga, eftersom över hundra pers, pga regn, fick klämma ihop sig, som packade sillar, i båtens trånga inomhus. Där överröstade båtmotorerna alla försök till samtal så några organisationsutvecklingsdiskussioner blev det inte tal om.
I sex timmar åkte vi på sjön och lyssnade på motorerna. Vi skrek till varandra när något behövde sägas, typ : Jag behöver gå på toa, kan du flytta på dig så att jag kommer fram?
Lomhörda och lätt dieselförgiftade stapplade vi i eftermiddags i land för att ta bussen tillbaka till civilisationen.
Ännu en minnesvärd dag på jobbet till ända.
Tisdag morgon
Min kropp är lite i chocktillstånd av det skarpt ändrade läget i min dygnsrytm.
Vet inte ens vad jag ska skriva om här pga av tomt huvud.
Kan berätta att jag ska ut och åka båt idag med skolans hela personal. Jag mår redan illa, så sjösjuk är jag.
Båt är inte min grej, helt enkelt. Har förmodligen något fel i balansorganet.
Jag spyr kanske mitt i organisationsutvecklingsdiskussionen.
Lite passande ändå, på något vis...
Vet inte ens vad jag ska skriva om här pga av tomt huvud.
Kan berätta att jag ska ut och åka båt idag med skolans hela personal. Jag mår redan illa, så sjösjuk är jag.
Båt är inte min grej, helt enkelt. Har förmodligen något fel i balansorganet.
Jag spyr kanske mitt i organisationsutvecklingsdiskussionen.
Lite passande ändå, på något vis...
fredag 7 augusti 2009
Kändisspaning
Jag kan meddela att Hänt i Vecket (eller vilken skvallerblaska det nu var) hade rätt förra veckan.
När jag såg tidningens framsida i affären så tänkte jag: "Han och hon!? Nej, det är inte möjligt. Snacka om mismatch!"
Men igår, här i vår lilla stad, kom de gående bredvid varandra.
I en liten park inne i stan. Ja, i min stad.
"Va??? Har de inget liv?", var min 15-årings spontana kommentar när jag berättade det hela igårkväll.
"Ja, men de kanske är på semester...", försökte jag.
"Här?!", svarade dottern och såg chockad ut.
"Men, vi bor väl i en ganska trevlig stad...", mumlade jag knappt hörbart.
Vissa diskussioner vinner man bara inte och då är det bättre att dra sig ur i ett tidigt skede.
Vilka kändisarna var?
Fadde och Bonde-söker-fru-Susanne! (Hon med hästgården, ni vet, för ni missar väl inte Bonde söker fru? Nej, jag tänkte väl det.)
När jag såg tidningens framsida i affären så tänkte jag: "Han och hon!? Nej, det är inte möjligt. Snacka om mismatch!"
Men igår, här i vår lilla stad, kom de gående bredvid varandra.
I en liten park inne i stan. Ja, i min stad.
"Va??? Har de inget liv?", var min 15-årings spontana kommentar när jag berättade det hela igårkväll.
"Ja, men de kanske är på semester...", försökte jag.
"Här?!", svarade dottern och såg chockad ut.
"Men, vi bor väl i en ganska trevlig stad...", mumlade jag knappt hörbart.
Vissa diskussioner vinner man bara inte och då är det bättre att dra sig ur i ett tidigt skede.
Vilka kändisarna var?
Fadde och Bonde-söker-fru-Susanne! (Hon med hästgården, ni vet, för ni missar väl inte Bonde söker fru? Nej, jag tänkte väl det.)
onsdag 5 augusti 2009
Boktips
Om man är sugen på en rafflande och vansinnigt rolig satir över medelklasslivet i ett villaområde (ett sådant som jag själv befolkar) så rekommenderar jag denna läsning:
Vi i villa skriven av Hans Koppel (pseudonym).
I say no more.
Vi i villa skriven av Hans Koppel (pseudonym).
I say no more.
Mina barn för alltid
På sätt och vis känns det som att jag också ska åka.
Kanske beror det på problem med att klippa navelsträngen, men det skiter jag högaktningsfullt i!
Jag vill inte ha några klippta navelsträngar!
Jag vill ha mina barn hos mig för alltid.
Kanske beror det på problem med att klippa navelsträngen, men det skiter jag högaktningsfullt i!
Jag vill inte ha några klippta navelsträngar!
Jag vill ha mina barn hos mig för alltid.
Uruguay nästa
Nja, det är väl inte precis jag som ska lära mig prata spanska flytande, njuta av långa sandstränder och dansa tango vid Río de la Plata, om man ska vara noga.
(Och det är inte heller jag som sökt uppehållstillståndet, men jag har hjälpt till.)
Det är min gummelumma (18 år gammal) som blivit stor och ska ut och pröva sina vingar. Det ska bli roligt men också läskigt. (Läskigt för mig alltså, själv tycker hon bara att det ska bli roligt.)
Jag kommer nog överleva.
Jag har ju jobbet, det mellansvenska vinterhalvåret och svensk television.
Och hennes blogg i min länklista <3
(Och det är inte heller jag som sökt uppehållstillståndet, men jag har hjälpt till.)
Det är min gummelumma (18 år gammal) som blivit stor och ska ut och pröva sina vingar. Det ska bli roligt men också läskigt. (Läskigt för mig alltså, själv tycker hon bara att det ska bli roligt.)
Jag kommer nog överleva.
Jag har ju jobbet, det mellansvenska vinterhalvåret och svensk television.
Och hennes blogg i min länklista <3
tisdag 4 augusti 2009
Río de la Plata
Om någon ska söka ett års uppehållstillstånd i Uruguay så kan ni kontakta mig för handledning.
I fyra veckor har jag nu hållit på med detta på ungefär halvtid så jag börjar bli expert.
Förfarandet innehåller så många turer att Lindy Hop bleknar i jämförelse. Alla andra danser också.
Fram och tillbaka, hit och dit, fram och tillbaka, hit och dit, fram och tillbaka, hit och dit.
Lite försynt upplyser jag personerna jag pratar med över disk eller på telefon att jag snart får hjärnblödning, men de fnissar bara och tror att jag skämtar. Sen hänvisar de mig till någon annan byråkrat.
På torsdag nästa vecka måste det vara klart.
*cliffhanger*
I fyra veckor har jag nu hållit på med detta på ungefär halvtid så jag börjar bli expert.
Förfarandet innehåller så många turer att Lindy Hop bleknar i jämförelse. Alla andra danser också.
Fram och tillbaka, hit och dit, fram och tillbaka, hit och dit, fram och tillbaka, hit och dit.
Lite försynt upplyser jag personerna jag pratar med över disk eller på telefon att jag snart får hjärnblödning, men de fnissar bara och tror att jag skämtar. Sen hänvisar de mig till någon annan byråkrat.
På torsdag nästa vecka måste det vara klart.
*cliffhanger*
måndag 3 augusti 2009
18 grader och mulet
Och den 18-gradiga Medelhavsvärmen sänkte sig över Sverige...
Ja ja, meteorologerna kan ju inte träffa rätt varje sommar.
För övrigt passar det begynnande höstvädret mig perfekt, för jag orkar inte vaxa mina ben en gång till denna sommar.
Jag hör till generationen som inte vandes in från början i hårbortagningens ädla konst och självklarhet. På min tid var det helt okej att ha håriga ben, åtminstone i de proggkretsar jag rörde mig. Det t o m sades att en kvinnas hårväxt på benen stod i proportion till hennes sexuella lust, och det var något positivt, vi pratar sjuttiotalet här.
Idag skulle jag bli sedd som en cirkusattraktion om jag gick ut utan att avlägsna benbehåringen först.
Tvi vale för 20hundratalet.
Det var bättre förr.
Även vädret vill jag minnas.
Ja ja, meteorologerna kan ju inte träffa rätt varje sommar.
För övrigt passar det begynnande höstvädret mig perfekt, för jag orkar inte vaxa mina ben en gång till denna sommar.
Jag hör till generationen som inte vandes in från början i hårbortagningens ädla konst och självklarhet. På min tid var det helt okej att ha håriga ben, åtminstone i de proggkretsar jag rörde mig. Det t o m sades att en kvinnas hårväxt på benen stod i proportion till hennes sexuella lust, och det var något positivt, vi pratar sjuttiotalet här.
Idag skulle jag bli sedd som en cirkusattraktion om jag gick ut utan att avlägsna benbehåringen först.
Tvi vale för 20hundratalet.
Det var bättre förr.
Även vädret vill jag minnas.
söndag 2 augusti 2009
Semester är överskattat
Tur att sommaren snart är slut.
Äntligen kommer jag få mer ordning och reda på saker och ting.
Tränandet ska bli mer regelbundet, godisätandet minskas radikalt och sålunda kommer jag snabbt vara nere i min idealvikt. Ett par veckor tops.
Städandet kommer flyta på mer naturligt och därmed kommer hemmet skina rent.
Min frihet kommer öka radikalt eftersom den schemalagda tillvaron, som följer med jobbet, de regelbundna träningstiderna, den naturliga städningen och Idol, kommer ge mig en massa extra tid då jag har möjlighet att göra vad jag vill.
Som grädde på moset kommer jag ha något att skriva om här på min blogg. Slut på tramset alltså och fram kommer en seriös blogg växa!
*aningen osäker på det sistnämnda*
Äntligen kommer jag få mer ordning och reda på saker och ting.
Tränandet ska bli mer regelbundet, godisätandet minskas radikalt och sålunda kommer jag snabbt vara nere i min idealvikt. Ett par veckor tops.
Städandet kommer flyta på mer naturligt och därmed kommer hemmet skina rent.
Min frihet kommer öka radikalt eftersom den schemalagda tillvaron, som följer med jobbet, de regelbundna träningstiderna, den naturliga städningen och Idol, kommer ge mig en massa extra tid då jag har möjlighet att göra vad jag vill.
Som grädde på moset kommer jag ha något att skriva om här på min blogg. Slut på tramset alltså och fram kommer en seriös blogg växa!
*aningen osäker på det sistnämnda*
lördag 1 augusti 2009
Dags att ändra livsstil
Cat och Mika hävdar i kommentarerna till fågelträckssinlägget att man får tur om fåglar skiter på en. Ju fler fåglar som gör det desto mer tur.
Isåfall måste något stort vänta på mig runt hörnet. Jag menar, finns det ens någon som hört talas om något liknande kollektivt fågelbajsande? Och det föll över mig!
Det jag helst skulle se just nu är en trissvinst. En sådan där där man vinner 25 000 kr i månaden i 25 år. Det skulle sitta så bra.
Om jag inte får det så skulle jag vilja ha en engångssumma på minst en miljon. Jag vet, en miljon är inte så himla mycket men det skulle ändå göra viss skillnad. Fast hellre två miljoner.
Nu ska jag gå och köpa trisslotter (i mitt erbarmliga tillstånd, är fortfarande sjuk). Och sen ska jag köpa några till på onsdag för Mika påstår att det är då jag kommer ha turen med mig.
Om jag har en dator i guld nästa gång jag loggar in här så vet ni.
Isåfall måste något stort vänta på mig runt hörnet. Jag menar, finns det ens någon som hört talas om något liknande kollektivt fågelbajsande? Och det föll över mig!
Det jag helst skulle se just nu är en trissvinst. En sådan där där man vinner 25 000 kr i månaden i 25 år. Det skulle sitta så bra.
Om jag inte får det så skulle jag vilja ha en engångssumma på minst en miljon. Jag vet, en miljon är inte så himla mycket men det skulle ändå göra viss skillnad. Fast hellre två miljoner.
Nu ska jag gå och köpa trisslotter (i mitt erbarmliga tillstånd, är fortfarande sjuk). Och sen ska jag köpa några till på onsdag för Mika påstår att det är då jag kommer ha turen med mig.
Om jag har en dator i guld nästa gång jag loggar in här så vet ni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)