Nä,

nu ska jag gå och sova.

Inte nog med att jag blivit dissad av fyra förlag

Idag har jag fått höra av en elev att jag ser sur och tjurig ut. Hon är inte min elev men jag hade ett enskilt samtal med henne. Mitt i det säger hon:

- Du är ju trevlig.
- Eh ... ja? (That would be me.)
- När du kom in i vårt klassrum såg du ut som en sån där sur och tjurig lärare. (Hon hötte med pekfingret för att illustrera hur tjuriga lärare gör.)
- Ha ha, nej, jag är inte speciellt tjurig av mig.
- Nej, du är ju inte det, det är bara att du har ett sånt utseende.

Jag säger som Aristoteles sa på sin tid: Vad fan ÄR det med dagens ungdom???

Skrivhelg

Helt ensam hela helgen eftersom jag ska ägna mig åt mina romaner. Blir si och så med skrivandet nu när jag jobbar så mycket, alltså måste jag boka in helgerna. I alla fall den här helgen, som just nu klockan nästan fem på fredagseftermiddagen känns som ett stort hav av tid och lättjefullt bankande på tangentbordet. (Jo, jag bankar in orden i datorn, fråga min familj eller varför inte mina arbetskompisar.)

En skrivhelg, det låter helt ljuvligt i mina öron. Skrivhelg, skrivhelg, skrivhelg. Fast jag har lärt av mina misstag, vilket innebär att jag inte satt upp några jävla mål. Det enda jag bestämt är att jag ska öppna mina romaner (dokumenten) och läsa lite i dem. Eftersom jag känner mig själv vet jag att det kommer leda till en del nya ord; jag kan nämligen inte läsa det jag själv skrivit utan att ändra och skriva till nytt.

Men det låtsas jag inte om just nu, jag säger bara lugnt och fint till mig själv: Raring, du behöver inte skriva något i helgen, det räcker att du läser i dina dokument, bra va? Och med ens känns mitt liv som en kravlös tango att bara flyta med i. Istället för ett avancerat trapetsnummer på en cirkus. Man är bra lättlurad. Hoppas jag. För om det nu inte funkar (eftersom lögnen kanske kommer i kapp mig när jag babblar om den här) så kommer jag bli väldigt besviken. Väldigt, väldigt besviken. En hel skrivhelg åt helvete, fy fan.

När jag blir stor ska jag bli mogen

Gjorde bort mig på jobbet för en vecka sedan. Så till den milda grad att det (uppenbarligen) tog en vecka innan jag ens kunde nämna det här på min egen blogg. Det jag gjorde kommer kanske bli en trevlig anekdot om några år sisådär. När jag avtackas som pensionär, föreslog en kollega idag. Hon är en av tre på min arbetsplats som i efterhand fått ta del av fadäsen. De första två såg helt chockade ut när jag berättade, men den här tredje var snäll och sa att det jag gjort nästan kan sägas vara normalt. (Det kan det inte.)

Den som drabbades av mitt klavertramp har inte förlåtit mig än (trots att jag bett så rart så ni anar inte), men idag fick jag en blick som inte var alltigenom fientlig, och det ser jag som ett framsteg. Ett annat framsteg är att jag överlevt en hel vecka med denna intressanta pinsamhet i bagaget. Som jag inte tänker avslöja. HELL NO!

Depressionen är över

Att skriva blä på sin blogg kan rekommenderas. Efter att jag gjort det igår sipprade min depression bort och i dess ställe störtade skrivlusten fram likt en het svallvåg. Plockade fram min auberginefärgade skapelse och gav Börje (min huvudkaraktär) en omgång som heter duga.

Förlaget sa att min beiga roman är svår att placera i en genre. Min aubergine blir ännu mer svårfångad, det är min sorgliga magkänsla. En viktig del av berättelsen utspelar sig i nutid mellan två medelålders män i en skrubb någonstans i Sverige, vad kan det vara för genre? En sådan setting kan ju utvecklas åt alla möjliga håll. Psykologisk thriller? Chic lit? Kriminalroman? Romance? Bildningsroman? Brevroman? Pikareskroman? Vilken passar bäst, tycker ni?

Fick nej av förlaget

Blä.

Loligt!

Hittade en latjolajban utmaning hos Christine (som hittat den hos Amanda som i sin tur hittat den hos Perny). Den går ut på att berätta åtta saker om sin romankaraktär. Saker man inte nämnt tidigare. Alla som hängt här de senaste två åren vet en del om karaktärerna i min beiga roman. Dock inte så mycket om min huvudkaraktär. 

Men här kommer det:

1. Det är min huvudkaraktär som gett romanen sin beiga kulör. Man kan säga mycket om de övriga karaktärerna, men speciellt beiga är de inte.

2. Min huvudkaraktär är en hon. 

3. Denna hon jobbar i en bokhandel.

4. Hennes ex heter Eilert. Tur för mig att det redan hade tagit slut mellan dem innan romanen började.

5. Alla hennes arbetskompisar är jobbiga. På olika sätt, men ändå: JOBBIGA.

6. Hon har en extremt jobbig granne. 

7. Hon har en låtsaskompis. (Eller vad man nu ska kalla honom...?) Han är också jobbig.

8. Hennes svägerska ska vi inte tala om.

Bredbandet tillbaka

Vilket ger mig möjlighet att klagoropa ut i internetrymden igen.

Här kommer det:

Jag går bananas för att jag inte hinner skriva på mina rara romaner och för att det bara är jobb jobb jobb hela tiden och det är så rörigt på mitt (jobb) att det är helt jävla sanslöst nya förutsättningar varje morgon och shit jag är flexibel ingen kan påstå något annat men det finns gränser även för en extremt töjbar person som jag och nu har jag helt enkelt åkt hem för att jag inte orkade mer idag.

Slut.