Man måste tänka på elräkningen i dessa tider

Idag ska Skåne och jag köpa en kamin till huset vi snart ska bo i. Man behöver kamin nu när elen är så dyr, så det är tur att jag svängt i trädfrågan. Hur skulle det gå om jag var kategorisk motståndare till att träd huggs ner? Då skulle vår elräkning bli alltför dyr.

Till de som tänker pellets: Pellets är gjord av sågspån, spill av mördade träd. Det är lika illa som ved.

Men nu ska vi inte prata om 'mördade' träd, för träd är inte levande varelser och kan sålunda inte bli mördade. Bara nedhuggna med yxa eller motorsåg. 

I dessa tider

I dessa tider måste man inse sina begränsningar och sätta på sig skygglappar, så att man förmår värna om sina närmaste och uppskatta det man har här och nu. 

Därför har jag bestämt mig för att släppa engagemanget för trädens situation. 

Jag kommer ändå inte kunna rädda dem. 

För övrigt kanske de inte ens lider av att vara fast på ett och samma ställe hela livet, och då känner jag ju med dem helt i onödan. Att jag skulle få panik av att sitta fast i jorden betyder inte att de gör det. Jag önskar att fler än jag förstod det.

Jag älskar att vara i skogen

Men tänk att vara ett träd (eller en risbuske) och vara fast på samma plats dag och natt, år ut och år in. Inte kunna flytta sig en meter ens. Och sedan få livet avslutat genom att någon människa kommer och sågar ner en.

Fy fan.

I skogen när man minst anar det

Fru Björk: Ho ho! Anybody out there?

Inget svar.

Fru Björk: ANYBODY OUT THERE?

Herr Ris: Jag är här!

Fru Björk: Förlåt, jag hör inte! Var det någon som sa något?

Herr Ris: JAG ÄR HÄR!

Fru Björk: Oh, så trevligt! Är du björk?

Herr Ris: Nej, det tror jag inte.

Fru Björk: Vad är du då?

Herr Ris: Så vitt jag vet är jag inte artbestämd. Spelar det roll för dig?

Fru Björk: Oh, nej. Så knusslig är jag inte.

Herr Ris: Kom hit så jag får se dig!

Fru Björk: Jag är ledsen, men jag sitter fast. Mina rötter är djupt ner i jorden. Men kom du!

Herr Ris: Det går inte.

Fru Björk: Varför?

Herr Ris: Jag är för trasslig, vet inte hur det blev så här, men jag tar mig ingenstans. Om jag får gissa så sitter jag också fast med rötter i jorden. 

Fru Björk: Åh, nej! När jag nu äntligen fick svar!

Herr Ris: Ja, sorgligt är det ...