Eftersom yngre människor tror att glasögon är dyra får man här ett ypperligt tillfälle att impa på dem.
Trixet är att samla ihop alla läsglasögon man köpt på diverse mackar, och som nu skräpar i hemmets alla vrår, och stuva ner dem i handväskan. När man sedan är ute och rör sig bland folk, eller när man är på jobbet, så byter man glasögon ungefär varje kvart. Det ser coolt ut, sanna mina ord.
En annan idé jag har är att sy en top av dem. Det fungerar också fint att virka ihop dem. Resultatet blir så otippat och coolt att man omedelbart får den önskade uppmärksamheten.
För, ärligt talat, vem förväntar sig att se en medelålders tant i en glasögontopp? Det är det ingen som gör.
Snipp snapp snut, idébanken är slut.
lördag 31 juli 2010
Hemma
Jag är tillbaka på brottsplatsen, dvs hemma, och här är det fortfarande extremt välstädat. Så välstädat att jag ägnat förmiddagen åt att städa. Jag måste ju upprätthålla detta fantastiska tillstånd nu när jag slitit så för att uppnå det.
Man kan tycka att det inte skulle finnas något mer att putsa på men så är det förstås inte, man blir nämligen aldrig klar. Det finns alltid något mer att ta itu med och, om inte annat, kan man se till att ligga ett steg före. Ett steg före något som jag inte vet vad det är, men i alla fall. Jag vill vara på den säkra sidan.
Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att detta tvångsmässiga tillstånd kommer gå över (med besked). Men som fenomen finner jag det synnerligen intressant.
Man kan tycka att det inte skulle finnas något mer att putsa på men så är det förstås inte, man blir nämligen aldrig klar. Det finns alltid något mer att ta itu med och, om inte annat, kan man se till att ligga ett steg före. Ett steg före något som jag inte vet vad det är, men i alla fall. Jag vill vara på den säkra sidan.
Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att detta tvångsmässiga tillstånd kommer gå över (med besked). Men som fenomen finner jag det synnerligen intressant.
söndag 25 juli 2010
Posttraumatisk städstress
Om någon funderar på att storstäda för att det kommer kännas bra när det är färdigt så vill jag höja ett varningens finger. Det känns inte bra efteråt.
Jag blev färdig med projektet för ett och ett halvt dygn sedan och sedan dess har allt som på något sätt påmint mig om städning framkallat ren och skär ångest. Jag kan t ex knappt titta på TV för i alla TV-serier och filmer, i alla fall de amerikanska, är det extremt rent i alla hem. Kom igen, liksom, så där rent kan det inte vara! Bara i interiörer som aldrig bebotts av människor och det är väl i och för sig fallet. Inte en fläck, inte ett dammkorn; det är så att man blir förbannad.
Sedan reklamen, i pauserna, för diverse rengöringsmedel, alltså fy fan, säger jag bara. Så jävla patetiskt, sjukt och extremt fördummande! Någon jävla flaska med rengöringsmedel i handen på någon fru Perfekt och vips glänser hela köket. Man måste helt enkelt vara väldigt avtrubbad som inte stämmer reklammakarna. Eller åtminstone slänger ut TV:n genom fönstret.
Jag lider också av en (förhoppningsvis) tillfällig fläckfobi. Normalt sett ser jag inte fläckar, lyckligt lottad som jag är. Städningen ändrade tyvärr på det. Ju mer jag städade desto fler fläckar såg jag och nu ser jag fläckar i storlek av en myggskit. Alltså en tiondels knappnålshuvud ungefär. Jag kan bara hoppas att detta går över och att jag snart återgår till mitt normala jag.
Tur i oturen är det dock att vi inte är hemma närmaste veckan annars skulle jag förmodligen gå omkring och skrika åt alla att inte stöka till, smula ner, kladda ner osv eftersom jag städat! Vi klarar oss utan det. Istället är det en annan familj som får göra det grovjobbet så det blir beboeligt igen för vi har hyrt ut huset en vecka. Och de betalar till och med för det. Jag får tacka dem med en blomma eller nåt.
Jag blev färdig med projektet för ett och ett halvt dygn sedan och sedan dess har allt som på något sätt påmint mig om städning framkallat ren och skär ångest. Jag kan t ex knappt titta på TV för i alla TV-serier och filmer, i alla fall de amerikanska, är det extremt rent i alla hem. Kom igen, liksom, så där rent kan det inte vara! Bara i interiörer som aldrig bebotts av människor och det är väl i och för sig fallet. Inte en fläck, inte ett dammkorn; det är så att man blir förbannad.
Sedan reklamen, i pauserna, för diverse rengöringsmedel, alltså fy fan, säger jag bara. Så jävla patetiskt, sjukt och extremt fördummande! Någon jävla flaska med rengöringsmedel i handen på någon fru Perfekt och vips glänser hela köket. Man måste helt enkelt vara väldigt avtrubbad som inte stämmer reklammakarna. Eller åtminstone slänger ut TV:n genom fönstret.
Jag lider också av en (förhoppningsvis) tillfällig fläckfobi. Normalt sett ser jag inte fläckar, lyckligt lottad som jag är. Städningen ändrade tyvärr på det. Ju mer jag städade desto fler fläckar såg jag och nu ser jag fläckar i storlek av en myggskit. Alltså en tiondels knappnålshuvud ungefär. Jag kan bara hoppas att detta går över och att jag snart återgår till mitt normala jag.
Tur i oturen är det dock att vi inte är hemma närmaste veckan annars skulle jag förmodligen gå omkring och skrika åt alla att inte stöka till, smula ner, kladda ner osv eftersom jag städat! Vi klarar oss utan det. Istället är det en annan familj som får göra det grovjobbet så det blir beboeligt igen för vi har hyrt ut huset en vecka. Och de betalar till och med för det. Jag får tacka dem med en blomma eller nåt.
fredag 23 juli 2010
Tjolahopp
Shit, vad jag längtar efter att börja blogga igen!
Men det ska jag inte för jag håller på och storstädar. Jag vet, jag tror knappt på det själv. Har hållit på ett par dagar nu. Tvättar till och med fönster. Och hela köket skiner. Så där så att jag borde passa på att bjuda hit gäster.
Till min hjälp har jag yngsta dottern och hennes killkompis. De har somnat inne på hennes rum nere i källaren trots att det är mitt på blanka eftermiddagen. Så jobbigt är det att storstäda. Jag har stått i trappen två gånger och skrikit: "Hur går det med städningen?", men de sover i alla fall. Nu funderar jag på att skrika: "Jag ska ringa och beställa en pizza till mig, vill ni ha något? Nehepp!"
Det kan eventuellt väcka dem ur tonårskoman.
Uppdatering: Pizzaskriket funkade över förväntan. Jag hann inte ens ropa "Nehepp!", innan de svarade. Då låtsades jag att jag inte hörde dem och ropade "Nehepp" i alla fall. Nu hör jag att de är på väg hehe.
Men det ska jag inte för jag håller på och storstädar. Jag vet, jag tror knappt på det själv. Har hållit på ett par dagar nu. Tvättar till och med fönster. Och hela köket skiner. Så där så att jag borde passa på att bjuda hit gäster.
Till min hjälp har jag yngsta dottern och hennes killkompis. De har somnat inne på hennes rum nere i källaren trots att det är mitt på blanka eftermiddagen. Så jobbigt är det att storstäda. Jag har stått i trappen två gånger och skrikit: "Hur går det med städningen?", men de sover i alla fall. Nu funderar jag på att skrika: "Jag ska ringa och beställa en pizza till mig, vill ni ha något? Nehepp!"
Det kan eventuellt väcka dem ur tonårskoman.
Uppdatering: Pizzaskriket funkade över förväntan. Jag hann inte ens ropa "Nehepp!", innan de svarade. Då låtsades jag att jag inte hörde dem och ropade "Nehepp" i alla fall. Nu hör jag att de är på väg hehe.
måndag 19 juli 2010
Jiiiizes!
Vad trött jag är på min blogg nu.
Den skriver så himla mycket skit. Som att choklad och pizza skulle ta ut vartannat energimässigt t ex; sådan kvalificerad smörja. Att överraskas varje dag med vad bloggeländet ska fabulera ihop tar väldigt på krafterna.
Jag återkommer när jag har vilat upp mig.
Den skriver så himla mycket skit. Som att choklad och pizza skulle ta ut vartannat energimässigt t ex; sådan kvalificerad smörja. Att överraskas varje dag med vad bloggeländet ska fabulera ihop tar väldigt på krafterna.
Jag återkommer när jag har vilat upp mig.
söndag 18 juli 2010
plus minus noll
Nu har jag ätit en salami- och baconpizza. Allt salt i den borde ta ut sockret i dajmstruten jag köpte tidigare idag, så att jag står på noll igen.
Men så var det chokladen jag sitter och mumsar på nu (eftersom jag i förra inlägget fick svart på vitt på att choklad inte är godis). Jag borde förmodligen beställa en pizza till för balansens skull, men jag är ju proppmätt.
Hur skulle ni ha gjort?
Men så var det chokladen jag sitter och mumsar på nu (eftersom jag i förra inlägget fick svart på vitt på att choklad inte är godis). Jag borde förmodligen beställa en pizza till för balansens skull, men jag är ju proppmätt.
Hur skulle ni ha gjort?
Sockerångest
Idag har jag för första gången denna sommar ätit en GB-glass. Att jag inte gjort det tidigare beror på det faktum att jag har godisstopp och att GB-glassar definitivt kan kategoriseras som godis med allt sött klägg som är på dem. Från och med nu kategoriserar jag dem dock som glass.
Det var lite 'special occasion' förstås, när jag väl hade bestämt mig för att jag skulle gå in i den där kioskaffären och köpa min glass. Lika delar ångest och förtjusning. När jag nu skulle ta steget kände jag att jag ville ha en lakritsglass eftersom lakrits är det jag har saknat mest under min avhållsamhet.
Väl inne såg jag att det bara fanns en lakritssort och den hade pinne så den ville jag inte köpa. Besviken sökte jag vidare i frysdisken efter sorter som varken hade pinne eller strut. En del glassar finns i små kartonger nuförtiden men just därför är det svårt att veta om en pinne döljer sig där. Ben & Jerry har också börjat sälja små bägare i många olika smaker men de är väldigt dyra.
Efter en kvart eller så ville jag inte längre ha någon glass och då tog jag bara nåt. En dajmstrut blev det. Man kan inte stå över glassboxen och välja i en kvart i en i övrigt tom affär (bortsett från innehavaren som står och ler bakom kassaapparaten) och sedan gå ut därifrån utan att köpa något. Det ser inte klokt ut. Så nu har jag helt ofrivilligt och i onödan sabbat mitt godisstopp eftersom dajm är godis. Fast nu är det glass.
Andra saker som inte längre ingår i mitt godisstopp:
Choklad
Kladdkaka
Rabarberpaj och vaniljsås
Hårda karameller
Kolasås
Chokladsås
Tårta
Det var lite 'special occasion' förstås, när jag väl hade bestämt mig för att jag skulle gå in i den där kioskaffären och köpa min glass. Lika delar ångest och förtjusning. När jag nu skulle ta steget kände jag att jag ville ha en lakritsglass eftersom lakrits är det jag har saknat mest under min avhållsamhet.
Väl inne såg jag att det bara fanns en lakritssort och den hade pinne så den ville jag inte köpa. Besviken sökte jag vidare i frysdisken efter sorter som varken hade pinne eller strut. En del glassar finns i små kartonger nuförtiden men just därför är det svårt att veta om en pinne döljer sig där. Ben & Jerry har också börjat sälja små bägare i många olika smaker men de är väldigt dyra.
Efter en kvart eller så ville jag inte längre ha någon glass och då tog jag bara nåt. En dajmstrut blev det. Man kan inte stå över glassboxen och välja i en kvart i en i övrigt tom affär (bortsett från innehavaren som står och ler bakom kassaapparaten) och sedan gå ut därifrån utan att köpa något. Det ser inte klokt ut. Så nu har jag helt ofrivilligt och i onödan sabbat mitt godisstopp eftersom dajm är godis. Fast nu är det glass.
Andra saker som inte längre ingår i mitt godisstopp:
Choklad
Kladdkaka
Rabarberpaj och vaniljsås
Hårda karameller
Kolasås
Chokladsås
Tårta
lördag 17 juli 2010
Vad gör medelålders när de ska ha roligt del 2
Här kommer ett exempel från väntrummet på vårt vårdcentralsapotek där jag igår satt och väntade.
I högtalarna ljöd plötsligt en Elvis Presley-låt. Jag har hört den en miljon gånger förut, liksom resten av världens befolkning, men jag kommer inte ihåg vad den heter. Den går liksom da da da dada da bejbi dadada, ja, ni vet.
Det svängde fett så jag, som satt med ena benet över det andra (som prinsessan Madeleine brukar sitta), trampade takten med foten som s a s hängde i luften. Samtidigt läste jag tidningen M magasin som på framsidan annonserade om Fem saker som gör kvinnor lyckliga. Jag letade ivrigt men hittade inte det reportaget, kanske hade de glömt att ta med det?
Hursomhelst, just som jag satt där och diggade med foten såg jag i ögonvrån att två karlar, som satt och väntade mittemot mig, trampade i samma takt med sina fötter. De hade också ena benet i kors över det andra som prinsessan Madeleine brukar ha. Och där satt de oberoende av varandra och luftstampade takten med sin ena fot precis som jag. Som vore vi en bakgrundsorkester till Elvis Presley där på vårdcentralen en het sommardag 2010. Coolt. Och roligt.
Jag rekommenderar gärna andra att göra samma sak.
I högtalarna ljöd plötsligt en Elvis Presley-låt. Jag har hört den en miljon gånger förut, liksom resten av världens befolkning, men jag kommer inte ihåg vad den heter. Den går liksom da da da dada da bejbi dadada, ja, ni vet.
Det svängde fett så jag, som satt med ena benet över det andra (som prinsessan Madeleine brukar sitta), trampade takten med foten som s a s hängde i luften. Samtidigt läste jag tidningen M magasin som på framsidan annonserade om Fem saker som gör kvinnor lyckliga. Jag letade ivrigt men hittade inte det reportaget, kanske hade de glömt att ta med det?
Hursomhelst, just som jag satt där och diggade med foten såg jag i ögonvrån att två karlar, som satt och väntade mittemot mig, trampade i samma takt med sina fötter. De hade också ena benet i kors över det andra som prinsessan Madeleine brukar ha. Och där satt de oberoende av varandra och luftstampade takten med sin ena fot precis som jag. Som vore vi en bakgrundsorkester till Elvis Presley där på vårdcentralen en het sommardag 2010. Coolt. Och roligt.
Jag rekommenderar gärna andra att göra samma sak.
fredag 16 juli 2010
Träningschock
Har varit iväg och tränat inomhus. (Ja, det var ett tag sedan sist.)
Man skulle kunna tro att det bara är jag som kommer på en så förryckt idé mitt i smällheta sommaren men jympahallen var packad. Aldrig har det varit så varmt i den salen, det kan jag svära på; två gånger var jag tvungen att gå ut och dricka vatten för att jag vinglade pga av uttorkning.
Efter passet kände jag att jag inte såg normal ut. Det var som om hela huvudet pulserade för sig själv, så jag gick in i omklädningsrummet trots att jag inte skulle byta om, för att titta mig i spegeln och fick en redig chock. Hela ansiktet lyste brunrött. Som en rislampa på en kinarestaurang. Förutom i en ring precis runt läpparna som var vit. Tro mig, jag har aldrig sett något liknande.
Ur sina hålor stirrade ögonen på mig med en fasa som närmast påminde om Munchs Skriet. Jag skojar inte. "Vad har du gjort? Vad har du gjort?", såg mina bruna ögon ut att dödsångestyla åt mig. (Yla, inte styla.) Håret som vanligtvis är ganska platt stod som en frizzig gloria runt mitt huvud. Som om skallens svettkörtlar agerat luftfuktare och krustång i ett.
Sammantaget; det var det värsta jag sett.
Jag provade att le vilket något tonade ner den likbleka randen runt munnen. Jag log hela vägen hem. Och cyklade fort. Det var inte kul som ni nog förstår men jag tror inte att jag mötte några jag känner.
Man skulle kunna tro att det bara är jag som kommer på en så förryckt idé mitt i smällheta sommaren men jympahallen var packad. Aldrig har det varit så varmt i den salen, det kan jag svära på; två gånger var jag tvungen att gå ut och dricka vatten för att jag vinglade pga av uttorkning.
Efter passet kände jag att jag inte såg normal ut. Det var som om hela huvudet pulserade för sig själv, så jag gick in i omklädningsrummet trots att jag inte skulle byta om, för att titta mig i spegeln och fick en redig chock. Hela ansiktet lyste brunrött. Som en rislampa på en kinarestaurang. Förutom i en ring precis runt läpparna som var vit. Tro mig, jag har aldrig sett något liknande.
Ur sina hålor stirrade ögonen på mig med en fasa som närmast påminde om Munchs Skriet. Jag skojar inte. "Vad har du gjort? Vad har du gjort?", såg mina bruna ögon ut att dödsångestyla åt mig. (Yla, inte styla.) Håret som vanligtvis är ganska platt stod som en frizzig gloria runt mitt huvud. Som om skallens svettkörtlar agerat luftfuktare och krustång i ett.
Sammantaget; det var det värsta jag sett.
Jag provade att le vilket något tonade ner den likbleka randen runt munnen. Jag log hela vägen hem. Och cyklade fort. Det var inte kul som ni nog förstår men jag tror inte att jag mötte några jag känner.
torsdag 15 juli 2010
Det regnar!!!
Och jag får lust att rusa ut naken, vild, galen och dansa järnet!
Men någon måtta får det ju vara.
Men någon måtta får det ju vara.
Personlighetsanalys (eller solsting)
Denna ljuva sommardag som är idag har jag städat köksskåp. Varför kan man verkligen undra och tyvärr har jag inget svar. När man bor i vårt nordiska land är det självklart att vara ute i solen när den väl behagar lysa. Då börjar jag riva ur köksskåp!
När jag tänker efter (vilket jag är väldigt bra på) har jag kanske en förklaring. Samtidigt som jag aktar mig jävligt noga för att sticka ut, för att avvika från det normala och vara annorlunda har jag en djävulsrebell i mig som ständigt jobbar åt motsatt håll. Tvärtom, tvärsemot allt som syns mainstream och välanpassat. Speciellt välanpassat; jag hatar välanpassat! Sa den beigegrå tanten och tittade oroligt ut genom fönstret för att kolla så att inte grannarna hörde vad hon skrev. Att jag är inomhus och städar skåp en vacker sommardag är alltså helt logiskt.
Så kan det vara.
Dessutom känner jag att jag kan skriva vad skit som helst nu för jag är ändå nästan helt ensam i cyberrymden i dessa dagar. Är det någon annan som vill bli personlighetsanalyserad så ställer jag upp!
När jag tänker efter (vilket jag är väldigt bra på) har jag kanske en förklaring. Samtidigt som jag aktar mig jävligt noga för att sticka ut, för att avvika från det normala och vara annorlunda har jag en djävulsrebell i mig som ständigt jobbar åt motsatt håll. Tvärtom, tvärsemot allt som syns mainstream och välanpassat. Speciellt välanpassat; jag hatar välanpassat! Sa den beigegrå tanten och tittade oroligt ut genom fönstret för att kolla så att inte grannarna hörde vad hon skrev. Att jag är inomhus och städar skåp en vacker sommardag är alltså helt logiskt.
Så kan det vara.
Dessutom känner jag att jag kan skriva vad skit som helst nu för jag är ändå nästan helt ensam i cyberrymden i dessa dagar. Är det någon annan som vill bli personlighetsanalyserad så ställer jag upp!
Solbrännors diskreta charm
"Mamma, du har ett vitt streck under halsen. Där i rynkan."
Vilken jävla rynka?!?!
PS Jag har inga rynkor på halsen.
Vilken jävla rynka?!?!
PS Jag har inga rynkor på halsen.
27 grader
Det blir ingen landsvägspromenad idag heller. Vem pallar det i den här värmen? Dessutom måste jag ju åka tåg i flera timmar för att komma dit. Orka.
onsdag 14 juli 2010
Hur orkade de storma bastiljen så här mitt i sommaren?
Idag somnade jag på bryggan och brände hela baksidan från smalbenen till skulderbladen. Eftersom vi har en liten flytbrygga vaggades jag helt förrädiskt till sömns. Makens hamrande och slamrande i aluminiumekan intill (finns massor att laga i en sådan) fungerade som vaggvisa. Snark, snark.
När jag vaknade var jag tvungen att välta ner mig i sjön för avsvalkning. Hur jag tog mig från det vågräta läget på bryggan förtäljer inte denna historia. Kan bara säga att jag var lika mjuk och smidig som bryggan när jag vaknade upp.
Som ni förstår blev det sen inget av med den halvmila promenad jag annonserade igår, så den får bli imorgon istället. Jag kommer gå från Reftele till Stora Segerstad (någonstans i Småland, tror jag) längs med en landsväg som förhoppningsvis har vägren.
Om några av er vill åka förbi och vinka till mig så lovar jag att vinka tillbaka.
När jag vaknade var jag tvungen att välta ner mig i sjön för avsvalkning. Hur jag tog mig från det vågräta läget på bryggan förtäljer inte denna historia. Kan bara säga att jag var lika mjuk och smidig som bryggan när jag vaknade upp.
Som ni förstår blev det sen inget av med den halvmila promenad jag annonserade igår, så den får bli imorgon istället. Jag kommer gå från Reftele till Stora Segerstad (någonstans i Småland, tror jag) längs med en landsväg som förhoppningsvis har vägren.
Om några av er vill åka förbi och vinka till mig så lovar jag att vinka tillbaka.
tisdag 13 juli 2010
Semester
Hur man ska hinna blogga och semestra samtidigt, är en fråga som jag brottas med nuförtiden. Ordet semester kan ju ge sken av att man har en massa tid till övers för det ena och det andra, men det ska jag säga, att semester är ingen jävla semester. Hårt slit är vad det är när man ska få ihop allt.
Just nu sitter jag vid bordet i vardagsrummet och försöker blogga medan maken ligger under bordet och kör runt runt med en slipmaskin. Jag har placerat fötterna så långt bort från mig själv (och honom) som det går men jag förföljs ändå av tvångstankar om att de plötsligt ska hamna i slipmaskinen och att jag ska bli några tår fattigare. Dessutom får jag tinnitus av ljudet. Maken har på sig hörselskydden. Till tinnitusen kan jag också lägga dåligt samvete för att han ligger under bordet och svettas samtidigt som jag inget gör. Förutom att blogga förstås.
Jag kan i och för sig sätta mig i köket istället, men då måste jag ta med mig datorn, vilket innebär byta kontakt eftersom batteriet i min dator bara räcker i fem minuter ungefär.
Imorgon ska jag gå en halvmil längs en landsväg.
Jag ska försöka se det från den positiva sidan. (NOT!)
Just nu sitter jag vid bordet i vardagsrummet och försöker blogga medan maken ligger under bordet och kör runt runt med en slipmaskin. Jag har placerat fötterna så långt bort från mig själv (och honom) som det går men jag förföljs ändå av tvångstankar om att de plötsligt ska hamna i slipmaskinen och att jag ska bli några tår fattigare. Dessutom får jag tinnitus av ljudet. Maken har på sig hörselskydden. Till tinnitusen kan jag också lägga dåligt samvete för att han ligger under bordet och svettas samtidigt som jag inget gör. Förutom att blogga förstås.
Jag kan i och för sig sätta mig i köket istället, men då måste jag ta med mig datorn, vilket innebär byta kontakt eftersom batteriet i min dator bara räcker i fem minuter ungefär.
Imorgon ska jag gå en halvmil längs en landsväg.
Jag ska försöka se det från den positiva sidan. (NOT!)
lördag 10 juli 2010
PÅMINNELSE
Glöm för all del inte bronsmatchen ikväll mellan URUGUAY och TYSKLAND.
Kl 20.20 på TV4.
För er som vill heja med inhemsk touch så uttalas u som o i spanska.
OROGOAY, alltså.
Det går förstås också bra att heja fram spelarna. De heter:
1. Muslera (Han ska dock stå på samma ställe större delen av matchen, så skrik inte åt honom att han ska springa framåt.)
2. Lugano
3. Godin
4. Fucile
7. Cavani
9. Suarez
10. Forlán
15. Perez
16. Pereira
17. Arévalo
20. Fernandez
Kl 20.20 på TV4.
För er som vill heja med inhemsk touch så uttalas u som o i spanska.
OROGOAY, alltså.
Det går förstås också bra att heja fram spelarna. De heter:
1. Muslera (Han ska dock stå på samma ställe större delen av matchen, så skrik inte åt honom att han ska springa framåt.)
2. Lugano
3. Godin
4. Fucile
7. Cavani
9. Suarez
10. Forlán
15. Perez
16. Pereira
17. Arévalo
20. Fernandez
Jag fick en hemorrojd igår och vill veta hur jag får bort den utan att allvarligt spä på min redan påbörjade kris. Eller ska jag bara ge mig hän och medelålderskrisa på?
Kära du (med hemorojden),
Att ge sig hän i krisande är i stort sett alltid att rekommendera. Det är ju först när man sjunkit hela vägen ner till botten som man upptäcker att allt inte är så inihelvete nattsvart som det verkade på nervägen.
En hemorojd ska inte ses som något negativt. Tvärtom kan den väl vara en finfin anledning till hämningslöst vältrande i ilska, frustration och sorg. Kan man tajma in den så att man slipper ett släktkalas eller liknande så desto bättre.
Lycka till!
(Jag känner att mina medelålderskrisråd bara blir mer och mer kvalitativa i takt med att sommaren prunkar. Var ska detta sluta? Kan man undra.)
Att ge sig hän i krisande är i stort sett alltid att rekommendera. Det är ju först när man sjunkit hela vägen ner till botten som man upptäcker att allt inte är så inihelvete nattsvart som det verkade på nervägen.
En hemorojd ska inte ses som något negativt. Tvärtom kan den väl vara en finfin anledning till hämningslöst vältrande i ilska, frustration och sorg. Kan man tajma in den så att man slipper ett släktkalas eller liknande så desto bättre.
Lycka till!
(Jag känner att mina medelålderskrisråd bara blir mer och mer kvalitativa i takt med att sommaren prunkar. Var ska detta sluta? Kan man undra.)
torsdag 8 juli 2010
Grillaftonens lädiskussion
Namnen är fingerade, som det så fint brukar heta.
Robin (till mig): - Asså, finns det nåt ord som heter lä?
Jag:- Ja, det gör det.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Robin (till mig): - Lä?
Jag: - Ja, man kan sitta i lä, till exempel.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Jag (utvecklar): - Det betyder att man sitter någonstans där det inte blåser.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Robin: - Ja, men asså, jag menar, används det ordet?
Jag: - Eh...ja...?
Robin: - Jaja, men jag menar, används det av såna som är...lite yngre?
Och där var det färdiggrillat.
Robin (till mig): - Asså, finns det nåt ord som heter lä?
Jag:- Ja, det gör det.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Robin (till mig): - Lä?
Jag: - Ja, man kan sitta i lä, till exempel.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Jag (utvecklar): - Det betyder att man sitter någonstans där det inte blåser.
Elias (till Robin): - Där ser du!
Robin: - Ja, men asså, jag menar, används det ordet?
Jag: - Eh...ja...?
Robin: - Jaja, men jag menar, används det av såna som är...lite yngre?
Och där var det färdiggrillat.
Etiketter:
Medelålderskrisen,
Tillvarons jävlighet
Huset fullt
Har huset fullt av tonåringar (även om de just nu inte gör något väsen av sig eftersom det är förmiddag). Igårkväll grillade jag med fem stycken och engagerade mig i diskussioner som:
"Heter det fågelmås eller fiskmås?"
"Finns det ett ord som heter lä?"
"Vad gör man när man är kissnödig och det inte finns möjlighet att kissa?"
Betänker man vilka samtalsämnena brukar vara när vuxna konverserar över grillen så får man ändå säga att utvecklingen går framåt.
"Heter det fågelmås eller fiskmås?"
"Finns det ett ord som heter lä?"
"Vad gör man när man är kissnödig och det inte finns möjlighet att kissa?"
Betänker man vilka samtalsämnena brukar vara när vuxna konverserar över grillen så får man ändå säga att utvecklingen går framåt.
tisdag 6 juli 2010
Jag tycker inte att Holland vann
För så nära som Uruguay var att vinna, så måste de i princip ha vunnit. Man kan säga att de vann så nästan, att de vann.
Och för övrigt är orange en anskrämlig färg. Åtminstone på TV. Man kan lätt förstå att Uruguayspelarna (Forlàn och grabbarna) blev illamående av att behöva se Holländarna i sina brandgula sparkdräkter. Otvivelaktigt innebar det svårare spelförhållanden för dem än vad Holländarna hade, som hela matchen lång fick förmånen att titta på Uruguayarna i sina himmelsblå outfits. Herregud vad Uruguay vann om man tänker så.
Och för övrigt är orange en anskrämlig färg. Åtminstone på TV. Man kan lätt förstå att Uruguayspelarna (Forlàn och grabbarna) blev illamående av att behöva se Holländarna i sina brandgula sparkdräkter. Otvivelaktigt innebar det svårare spelförhållanden för dem än vad Holländarna hade, som hela matchen lång fick förmånen att titta på Uruguayarna i sina himmelsblå outfits. Herregud vad Uruguay vann om man tänker så.
Etiketter:
Tappra försök att organisera tillvaron
söndag 4 juli 2010
Jag tyar inte mer
Tänk en jättedumlekola som legat för länge i solen. Där har ni min hjärna.
Nu åker jag till landet och lägger mig i blöt i sjön. Jag kommer inte gå upp förrän det blivit normala sommartemperaturer.
Förutom på tisdag, förstås, då Uruguay spelar mot Holland och vi ju måste heja, eller hur?
Heja, heja, heja Uruguay!
Holà, holà, holà Uruguay!
Nu åker jag till landet och lägger mig i blöt i sjön. Jag kommer inte gå upp förrän det blivit normala sommartemperaturer.
Förutom på tisdag, förstås, då Uruguay spelar mot Holland och vi ju måste heja, eller hur?
Heja, heja, heja Uruguay!
Holà, holà, holà Uruguay!
fredag 2 juli 2010
När börjar den där övergångsåldern? Och från vad går man över? Och till...?
Fantastiskt bra frågor.
Frågor som kastar omkull hela begreppet övergångsålder.
Det tilltalar mig, eftersom övergångsåldern a.k.a klimakteriet misstänkt ofta används för att förklena kvinnor i åldern ~30-70. Jag menar, råkar man inte veta om att man "är i övergångsåldern" så får man fan reda på det!
Klimakteriekärring, klimakteriekossa, övergångssugga är ju inte direkt okända tilltalsnamn. Jo, kanske övergångssugga? (Jag menar inte betongsuggor utplacerade vid övergångsställen.)
Och blir man förbannad så nog fan avfärdas det med hänvisning till, just det, övergångsåldern.
Alltså.
Kan man inte ana en konspiration här?
Frågor som kastar omkull hela begreppet övergångsålder.
Det tilltalar mig, eftersom övergångsåldern a.k.a klimakteriet misstänkt ofta används för att förklena kvinnor i åldern ~30-70. Jag menar, råkar man inte veta om att man "är i övergångsåldern" så får man fan reda på det!
Klimakteriekärring, klimakteriekossa, övergångssugga är ju inte direkt okända tilltalsnamn. Jo, kanske övergångssugga? (Jag menar inte betongsuggor utplacerade vid övergångsställen.)
Och blir man förbannad så nog fan avfärdas det med hänvisning till, just det, övergångsåldern.
Alltså.
Kan man inte ana en konspiration här?
torsdag 1 juli 2010
Om man inte märker av övergångsåldern, hur vet man att man haft den?
Ja, hur i hela fridens namn ska man kunna veta det när man är vig som en tjugoåring och fräsch som en nyponros med en glittrande daggdroppe i?
Möjligtvis kan en misstanke vara befogad om man börjar närma sig åttio, och det är minst tjugo år sedan man sist hade mens. Möjligtvis. Men det är det enda tecknet jag kan komma på.
Och säker kan man inte vara; Sara var ju nittio, som ni vet.
Möjligtvis kan en misstanke vara befogad om man börjar närma sig åttio, och det är minst tjugo år sedan man sist hade mens. Möjligtvis. Men det är det enda tecknet jag kan komma på.
Och säker kan man inte vara; Sara var ju nittio, som ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)