Uppkörning

På vägen in mot centrum:

Han: Du har kört med Elin?
Jag: Ja, och några lektioner med de andra också.
Han: Tycker du att det har gått bra?
Jag: Ja, det har varit jättebra, jättebra.

Tystnad.

Jag: Sedan har jag övningskört med min särbo också. Han bor i Malmö.
Han: Jaha, det var långt bort, ett riktigt långdistansförhållande! Det kan inte vara lätt ...
Jag: Jo, det har funkat i två och ett halvt år nu. Det får vara så här tills vi flyttar ihop.
Han: Mmm, det kanske är bra att ha det så? Då får man längta lite efter varandra ...?
Jag: Ja.

En kvart senare, på motorvägen:

Han: Var ska ni flytta ihop någonstans då?
Jag: Han får flytta hit.
Han: Jaha? Ha ha!

Ha ha? Om jag inte hade haft fullt sjå med att hålla koll på vägen, trafiken runt omkring och min hastighetsmätare hade jag frågat honom vad som var så roligt. Men nu var jag upptagen av min uppkörning så jag lät det passera.

Tillbaka vid Trafikverket, när jag parkerat, lagt växeln i parkeringsläge och slutat andas, sa han att min körning gått 'fint som snus'. Fint som snus! Jag älskar det uttrycket (från och med nu).

Han: Du är godkänd.
Han igen: Du har körkort nu, grattis!

WOW, liksom.

Han: Du har visat att du kan köra på ett trafiksäkert och bla bla bla bla sätt.
Han igen: Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla, och körkortet kommer på posten.

Hans 'ha ha' föll bara bort, helt enkelt. Istället tackade jag honom skitmycket; tack, tack, tack, tack, tack, tack! Klart överdrivet så här i efterhand, men när man är GLAD blir man liksom helt bäng i huvudet.

JA, JA. Nu lämnar jag detta bakom mig och går vidare i mitt liv. MED KÖRKORT!

Vad ska du göra i sommar?

Jag ska ta körkort. Det vill säga, jag ska förhoppningsvis ta körkort. Kanske.

Jag ska i alla fall ta det där jäkla körkortet innan året är slut. Om inte så ska jag ta det nästa vår. Och går inte det så har jag ju nästa sommar på mig.

Under alla omständigheter ska jag köra upp i sommar. Första, andra och tredje uppkörningen kommer jag få tider till den här sommaren. Den fjärde gången får man inte förtur, och därför får man vänta länge på den, kanske kan det bli i november? Femte gången får man inte heller förtur till så den kanske blir i februari? Eller januari, för jag har hört att det inte är så många som vill köra upp mitt i vintern. 

Jag läste om en på flash back som klarade körkortet på tjugofemte uppkörningen. Det var inte dåligt gjort, tycker jag. Den personen måste ha en uthållighet utöver det vanliga. Och ett extremt dynamiskt mindset. Jag har motsatsen; ett statiskt mindset, och det innebär att man bryter ihop redan efter första misslyckandet och aldrig mer vill försöka. Medan den dynamiska hjärnan tänker: Vad kan jag lära av det här fiaskot? Och så är de uppe på fötterna och på det igen.

Om det är någon som har ett dynamiskt mindset att sälja så ring mig.