Man upphör aldrig att förvånas över vad livet har att komma med

Att jag tar körlektioner känns som ett genombrott i mitt liv. Jag kör så himla bra, trots att jag bara tagit sex lektioner, och roligt är det också. För att inte tala om befriande! Vem kunde ana? Inte jag. Blotta tanken på körkort har tidigare i mitt liv bara gett mig ångest.

Om jag klarar att ta körkort (och det kommer jag göra) så kommer jag förmodligen klara vad som helst. Det är ett rimligt antagande. Skriva en roman (vilket är på tiden, jag har så sjukt mycket att berätta). Lära mig ett till språk flytande (spanska?). Lära mig fyra-fem pardanser (salsa, cha cha, bugg, polka och liknande). Utveckla mig inom fritt broderi och oljemålning.

Körkortet (som såg ut att aldrig bli) har suttit som proppen Orvar och hindrat min personliga utveckling, jag ser det klart och tydligt. Nu när proppen har gått ur kommer romanen, spanskan, danserna och det fria skapandet välla fram och ge mig lika mycket glädje som bilkörningen och körkortsteorin ger mig.

Mina böcker i körkortsteori

Handledarkurs

Om man ska köra privatlektioner behöver både eleven och den eleven ska köra privat med (Skåne) gå kurs. Skåne i Malmö och jag i Örebro, och det gjorde vi i torsdags kväll. Båda samtidigt, men på femtio mils avstånd. Lite romantiskt, eller hur?

I tre timmar lyssnade vi på varsin föreläsare som sa samma saker. Får man anta, eftersom det är Trafiksäkerhetsverket som bestämmer innehållet i kursen. Min föreläsare berättade bland annat att det händer att kvinnor som är 'nästan sjuttio' övningskör och tar körkort. Det möttes av spridda skurar skratt i lokalen, vilket jag inte brydde mig så mycket om eftersom jag ju bara är 'nästan sextio'.

Men ändå. Om man ska syna skrattsalvorna i sömmarna: VAD ÄR DET FÖR IDIOTER SOM SKRATTAR ÅT ATT ÄLDRE KVINNOR TAR KÖRKORT?

De leker med döden.

In och ut

Idag har jag varit duktig och köpt tre par byxor. Det känns som en bragd jämförbar med ... jag vet inte vad. Karolinernas dödsmarsch i de jämtländska fjällen, kanske.

Men, jag har med åren utvecklat en metod, som jag är ganska stolt över. Man kan kalla den för in-och-ut. In i affären och ut igen med tre par byxor. Tidsåtgång ca fem minuter.

För att göra den plågsamma processen så snabb som möjligt går jag raka spåret fram till en ...? Vad heter de som jobbar i klädaffärer? Försäljare? Expediter?

Nåväl, jag går fram till en (äldre med erfarenhet), öppnar upp jackan och frågar vilken jeansmodell och storlek hen rekommenderar. Köper tre par av den modellen och går ut igen. Klarar mig sedan bortåt ett år innan jag måste upprepa det hela. Bra, va?

Hur gör ni när ni köper byxor?


* Karolinerna marscherade 1718 in i Norge och sedan raskt ut igen när de fick bud om Karl XII:s död. In-och-ut. På vägen från norska gränsen till jämtländska Handöl dog över hälften av de nära sex tusen soldaterna på grund av dåligt väder.

Ny livsstrategi

Nu har jag dumpat den gamla och skaffat mig en ny livsstrategi. En som handlar om att orientera sig innan man går till handling, och att inte försöka se ut som att man har kontroll när man inte har det.

Det betyder att det är okej att se osäker ut när man är det. Det innebär också att det är fritt fram att tuta på när man känner sig säker.

Frågan är bara var jag ska göra av med all energi som tidigare gått åt till att hålla masken? Det är inte lite energi vi pratar om här, jag kommer ha ett galet stort överskott!

Så, var gör ni av med er överskottsenergi?

SVARA!

Fyra körlektioner avklarade

Det är utvecklande att ge sig på nya utmaningar. Man upptäcker intressanta sidor hos sig själv. Som att man är en sådan som kör på och ser ut att ha kontroll. Fast man inte har det. Funkar kanske hjälpligt i vissa sammanhang, men i bilkörning är det ju livsfarligt.

Så nu måste jag hitta en annan livsstrategi.

Det blir nog lätt.

Första dagen på sportlovet

Och jag har spenderat eftermiddagen på jobbet, så klart. Så går det när man inte arbetar tillräckligt snabbt och effektivt på sin arbetstid.

Jag hänger helt enkelt inte med i tempot nuförtiden, jag är på tok för långsam. Gör en sak i taget och är noggrann som fan med resultatet. Har noll simultankapacitet och behöver ställtid. Mycket impopulärt.

Men jag kommer bli en bra bilförare när det är dags, det är jag helt säker på. En som tar det lugnt i kurvorna, kör åt rätt håll vid rätt tidpunkt och inte krockar i onödan. En sådan förare som alla borde vara.

Imorgon är det dags för lektion nummer tre!

Trafikens grunder

Jag har i större delen av mitt liv haft ångest inför tanken på att skaffa körkort. Nu känns det bara roligt och uppfriskande. Inte minsta tillstymmelse till ångest kvar.

Är inte det märkligt?

Jo, det kan man lugnt säga. Jag fattar ingenting. Men hela livet är ju ett satans mysterium, så det varför skulle inte det här vara det?

I alla fall så kommer jag ha ett körkort till sommaren, för det säger min körlärare. Eller, hon säger att hon tror att jag kommer ha det, vilket inte riktigt är samma sak, men nästan. Jag tror också det. Min favoritbok just nu är Trafikens grunder, jag bara älskar den. En del i den är självklarheter; som att man ska köra sakta när man passerar lekande barn. Men där står också om trafikmärken och de vita markeringarna på vägbanorna, till exempel, och det är ju intressant som fan.

Det som gör mig allra lyckligast är alla bilder med vägvisningsmärken. Man kan ju åka nästan vart som helst med en bil. Lajkasjö utanför Dorotea är bara ett av många möjliga mål för en tur. Där växte min farmor upp (och födde ett oäkta barn vilket gjorde att hon hals över huvud lämnade byn, och tyvärr även barnet, för att aldrig mer komma tillbaka).

Man kan också åka till Skåne, förstås. Eller ha Skåne i passagerarsätet när man åker runt i Närke.

Var brukar ni köra omkring någonstans?

Så bannat dejligt

Jag kommer klara av att ta körkort.

När man Startar en automatväxlad bil vrider man om nyckeln, trycker ner Bromsen och flyttar växelspaken till läge D. SBD - Så Bannat Dejligt

Sen släpper man upp bromspedalen och bilen börjar rulla.

Att jag, efter att ha prövat köra en manuellt växlad bil, blev rekommenderad att ta automatkörkort är inget jag hänger upp mig på. Nej, jag ser bara fram emot att köra hit och dit i min framtida automatväxlade bil. SBD.

Apropå nyförälskelse

Åt lunch bredvid en kollega från en annan del av skolan idag. Känner henne inte. Trots det berättade hon glatt (hysteriskt glatt) att hon under en tid dejtat en arbetskompis på hennes program, och att de nu är ett par.

'Asså, nu kan man säga att vi tyyyp är tillsammans ...'

Hon slängde med sitt hår, fram och tillbaka och hit och dit, jag hade full sjå att följa med. Fick vidare en utläggning om hur bra det funkar att vara i ett förhållande med en arbetskamrat (hur hon nu vet det), för 'man är ju inte på samma ställe hela tiden och stöter ju bara ihop ibland och då pussas man förstås liiite'.

Följt av kast med hår till andra sidan.

'Och ibland kan man ju bestämma att träffas på något ställe, och bara myyysa lite.'

'Men inte hela tiiiden förstås!'

Hårkastande med oförminskad styrka.

Alltså, allvarligt talat:

Hur jobbiga är inte nyförälskade individer? Har de ingen självkontroll överhuvudtaget?

Jag förstår att hon tänker mycket på denne 'Åke' just nu, absolut. Och jag vet att det är speciellt att vara nykär, absolut. Men självkontrollen och värdigheten? Vart tog den vägen?

Hade jag kunnat fråga, men det gjorde jag inte. Jag nöjer mig med att själv vårda dessa två storheter. Kan nämna Skåne ibland, i ett eller annat sammanhang, men endast flyktigt och sansat. Många gånger framgår det inte ens att det är Skåne jag talar om, så pass luddigt kan det vara. Och kast med håret?  Över min döda kropp.

Vädret!

Minns ni den sjukt varma och torra sommaren? Då längtade jag till vintern.

Vintern:

Idag har det varit regn och plusgrader i Örebro. Det betyder inte att snön smält bort, för när det är så mycket snö som det är i Örebro nu, tar det evigheter av plusgrader innan allt försvinner. Endast några procent har börjat slaska till sig. Företrädesvis de procent som befinner sig på och längs med vägar, gång- och cykelbanor.

Allt frid och fröjd. Om det inte vore för att det imorgon bitti, när jag ska cykla till jobbet, kommer vara -11 grader! Vad är tanken bakom det? Lägg därtill att alla snöplogare slash grusspridare är utbrända, eller vad nu anledningen är till att de har tacklat av? Det kommer ju vara livsfarligt att cykla till jobbet! Och ändå måste man dit! Självklart kommer jag inte ligga i kurvorna som jag brukar, men risken för benbrott och skallskador känns ändå påtaglig.

Är det här vad livet går ut på???

Har vinkat av Skåne på tågstationen. Det är en satans massa snö i Örebro, och de som plogar börjar tackla av, så vi fick pulsa hela vägen dit. Men tåget gick som på räls, förstås! Lagen om alltings jävlighet. Om järnvägsnätet hade brutit ihop av all snö hade inte Skåne kunnat åka hem, men så trevligt ska vi inte ha det förstås.

Igår såg vi den hyllade filmen Gräns. Det skulle vi inte ha gjort, åtminstone inte jag. Jag blundade ungefär halva tiden på grund av dålig film. Dålig och äcklig film. Dålig, äcklig och obegriplig film. Jag som brukar förstå allt. ALLT. Nu förstod jag ingenting, och det blir kritiskt för mig. Vägrar att känna mig korkad, men vad ska jag tro när hela kultur-Sverige prisar den här filmen???

Nu borde jag jobba, det är därför jag sitter här och bladdrar. Jag ska rätta engelska läsförståelseprov och sedan ska jag sammanställa en massa resultat och dokumentera mina elevers utveckling i engelska språket. Beräknad tidsåtgång fem timmar. Ska enligt planen vara klar om två timmar. Det blir svårt med tanke på att jag inte har börjat ännu, men givetvis kommer jag göra mitt bästa.