Jag har googlat

Och kommit på att jag lider av relationsångest. Därav mina tvära kast.

Jag antar att de försvinner nu när jag vet det?

Är just nu på väg från Malmö till Örebro

Åker första klass för första gången i mitt liv och känner att jag lätt skulle kunna vänja mig vid det. I synnerhet som det är den billigaste resan jag gjort på den här sträckan (Malmö - Örebro). SJ's prissättning är inget för nervösa människor, är man känslig för godtycklighet så ska man nog ta bilen.

Men jag älskar SJ. Man kan dra paralleller till människor jag älskar, ingen av dem är felfria, inte SJ heller. Och brukar man inte säga att det är de där sprickorna i fasaden som får kärleken att svämma över? Man kan säga så här; av 'ting' som förgyller mitt liv hör SJ till mina absoluta älsklingar. Trots den godtyckliga prissättningen. Bara en sådan sak som att tågen nästan alltid är i tid. Trots alla hinder på vägen. Och när man blir försenad får man tillbaka en del av de pengar man betalade för biljetten!

Dagen före midsommarafton blev jag försenad fem timmar när jag skulle till Malmö. Fastnade i Mjölby tillsammans med arton andra Skåneresenärer. Den gången fick jag hjälpa SJ att styra upp situationen eftersom alla tåg söder om Stockholm stod still och SJ alltså hade lite att stå i. Fixade (tillsammans med en SJ-anställd jag hade i mobilen) en skolbuss för tretton (barn) och lyckades klämma in sjutton av oss i den (alla vuxna). Ibland har man nytta av att ha jobbat som lärare i tjugo år, och det känns fint. Den artonde, en kostymklädd medelålders man med portfölj och godmodig min, ringde 'min' SJ-anställda upp efter att jag talat om för henne att det skulle ske. Så det ordnade sig nog för honom också.

Skolbussen hade varken bagageutrymme eller hyllor så det var inte så många luftfickor i bussen efter att alla och allt packats in, och det kändes som att underredet skrapade i vägen när det kom gupp, men stämningen var på topp kan jag säga. En kvinna utropade lyckligt att hon var glad att tåget hade blivit inställt för annars hade hon ju inte lärt känna alla dessa trevliga människor. Och jag blev fett tårögd av alla tack jag fick för att jag så redigt tagit tag i den till synes hopplösa situationen och löst den på ett så fint sätt. När vi tre på natten rullade in i Malmö hade det börjat dagas. Efter att chauffören sagt 'hej då mina kära vänner!' klev jag ur skolbussen och möttes av min skåning som avlastade mig från all packning och sedan körde iväg med mig i midsommarnatten.

Som grädde på moset fick jag häromdagen ett mail från SJ där de meddelade att jag får tillbaka hela biljettpriset. Min resa från Örebro till Malmö dagen före midsommarafton denna sommar 2017 blev alltså GRATIS. Man kan inte annat än älska SJ efter en sådan upplevelse.

Jag skojade bara

Det är fortfarande Skåne som gäller!

Förslag på andra landskap har haglat in, och vad gäller dessa (Ångermanland och Värmland) så är de redan avklarade för min del. Ångermanland testade jag i trettiotre år och jag kan ärligt säga att jag aldrig i hela mitt liv varit mer färdig med ett landskap.

I Värmland har jag bara tagit några snabba stickprov, men de gav inte någon vidare mersmak, måste jag tyvärr säga. Inte för att det är något fel på värmlänningar, de kan ju inte hjälpa att de är som de är, och jag är inte den dömande typen och heller inte den som har svårt att acceptera det jag inte kan förändra och lämna ett landskap åt sitt eget öde när det behövs. Men detta folkslag väcker en del funderingar av skilda slag, inte sant?

Hursomhelst, nu känns det som att vi borde prata om mina tvära kast.

Men jag tror vi skiter i det.

Det var Skåne det

Vad finns det mer för trevliga landskap i det här landet?